Är äganderätten hotad? En historisk jämförelse av gränserna för den privata äganderätten till skogsmark

I projektet analyseras debatt och regelverk gällande äganderätt till skogs­mark från tidigt 1900-tal fram till idag. Syftet är att visa om det idag pågår en 'glidning' i synen på skogsägande och vad denna i så fall består av. Projektet ger kunskap som kan öka förtroendet mellan markägare och samhälle, vilket är nödvändigt för ett hållbart skogsbruk.

Är äganderätten hotad? Idag pågår i Sverige en intensiv debatt om äganderätten och vad markägaren har för handlingsutrymme i förhållande till sin skog. Markägarorganisationer hävdar att ökande styrning genom bevarandekrav, allemansrätt och samhällets hållbar­hetsmål gör skogsägarna rättslösa. Ur deras perspektiv är det istället det långsiktiga privata brukandet av skogen som skapar ett hållbart skogsbruk i Sverige. Mot detta hävdas att skogen är en gemensam resurs, som påverkar oss alla och som vi alla också kan påverka, och som därför delvis måste styras gemensamt.

Det kan framstå som paradoxalt att äganderätten ses som hotad idag. Tidigare historisk forskning visar nämligen att 1993 års skogslagstiftning med principen “frihet under ansvar” innebar en förstärkning av skogsägarens förhållande till staten, en ställning som liknar den som rådde under 1800- och tidigt 1900-tal. Enligt International Property Right Index är äganderätten i Sverige dessutom stark i förhållande till de flesta andra länder.

Hur ska man då förstå dagens intensiva diskussion? Utgångspunkten för detta projekt är att det krävs studier med historiskt jämförande perspektiv för att avgöra om äganderätten håller på att förändras, vad förändringen i så fall består av, institutionellt och idémässigt, samt vilka konsekvenser som är att vänta. I projektet analyseras och jämförs därför dagens debatt och politik med synen på den skogliga äganderätten och äganderättens utveckling från tidigt 1900-tal och framåt.

I ett hållbarhetsperspektiv är äganderätt en kärnfråga. Oavsett var man står i diskussionen, kan det konstateras att äganderätten, om än inte oinskränkt, med ett skogsägande spritt över olika samhällsaktörer, är fundamentet för “den svenska skogsbruksmodellen”, och har likaså varit det för liknande breda överenskommelser under hela 1900-talet. Om det pågår en förskjutning i den skogliga äganderättens position, kan detta få omfattande konsekvenser för svensk skogsförvaltning och bruket av skogen.