Kiselupptag från aska i skogsträd­plantor – kan ge positiva effekter på skogsträd vid askåterföring

Kisel är ett viktigt ämne för trädplantor, som bland annat ökar motståndet mot snytbaggeangrepp och torka. Andelen växttillgängligt kisel i jorden är mycket lågt, och kisel förs bort från skogsmarken när biomassa tas ut vid skogs­avverkning. I projektet undersöks hur askåterföring kan användas som ett sätt att öka kiselupptaget hos tall- och granplantor.

Kisel är ett mycket viktigt ämne för växter då det ökar växtens stabilitet och försvar. Bland annat ökar det biomassan, fibermängd, motstånd mot snytbaggeangrepp och torka och minskar kadmiumupptag i skogsträd. Andelen växttillgängligt kisel i jorden är mycket lågt och kisel återförs till jorden med död biomassa från växter som har tagit upp och ackumulerat växttillgängligt kisel under sin levnad. Kisel bortförs därför från skogsmarken med biomassan vid skogsavverkning. Rester från skogsavverkningen eldas bl.a. i barkpannor och restprodukten blir askor. Askorna har en mycket hög kiselhalt. I ett hållbart skogsbruk skulle kisel därför kunna återföras med aska för att inte utarma marken på växttillgängligt kisel. Frågan är hur växttillgängligt det kisel som finns i aska är.

Syftet med projektet är att ta reda på hur stor andel av kisel i askor som är växttillgängligt och kan tas upp av skogsträdplantor som gran och tall från dessa askor samt var och i vilken form det ackumuleras i plantan.

Projektet undersöker hur mycket kisel totalt som olika askor innehåller, hur mycket av detta kisel som är tillgängligt för växter samt hur mycket kisel som trädplantor (tall och gran) kan ta upp från askorna. Detta studeras vid olika asktillförsel som 3 ton/ha samt med lägre och högre givor. Kiselupptaget och fördelning i trädplantorna analyseras. Dessutom undersöks i vilken form det upptagna kislet ackumuleras i plantan.

Med data från denna studie kan vi prediktera mängden aska som bör återföras för att ge de positiva effekterna av aska på skogsträdplantor som vi funnit i våra tidigare studier. Detta gör vi genom att jämföra kiselhalterna i växterna efter asktillförseln med de kiselhalter vi hade i växter då vi fick positiva effekter av kisel (tidigare studier).