Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Så hanterar du vildsvinen

Vildsvin

Foto: Niclas Moberg

Sveriges 80 000 vildsvin förökar sig rekordsnabbt. Stammen kommer att fördubblas på tre år. I skogen är deras framfart inget problem – i jordbruket ökar skadorna däremot i snabb takt. Men vildsvinen är här för att stanna...

– Det går att minska skadorna dramatiskt. Bättre kunskap om vildsvinens levnadsmönster är ofta helt avgörande, men sedan måste man också förvalta vildsvinen aktivt.

Det menar Carl Pfeiff, Skogssällskapets viltförvaltare som skött viltfrågorna på Hargs Bruk i Norduppland under 20 års tid. Nu bygger han upp Skogssällskapets viltförvaltningstjänster och många frågor som når honom handlar om vildsvinen.

– Den perfekta biotopen för vildsvin är den som våra kunder ofta har, menar Calle Pfeiff. En småbruten mark med både åker och skog, ofta med insprängda granplanteringar som ger ett utmärkt skydd. Och just andelen jordbruksmark styr om man förr eller senare måste ställa sig frågan: hur vill jag ha det med vildsvinen?

"Ja, jag vill ha vildsvin!"

Om du har rena skogsmarker får du heller inga problem med vildsvin, snarare tvärtom. Grisarna är ett trevligt vilt och deras bökande skapar förutsättningar för andra arter. För att effektivt kunna ägna dig åt förvaltningen av en "egen" stam krävs minst 2000-3000 hektar. Men på snart sagt alla fastigheter kan du göra något för att förbättra jakten.

Först gäller det att "fånga upp" vildsvinen och få dem att trivas.

Måla med tjära

Måla tjära på gran och tall (som kådar bra när grisarna skrubbar sig mot dem) och riv upp marken runt om. Ordna utfodringsplatser med en välspridande foderautomat.

För att slippa lägga ned tid i onödan ser du till att slippa fylla på. En rejäl tunna som håller minst 14 dagar och en foderautomat som sprider över en stor yta blir effektiv – de håller många grisar sysselsatta en stund.

En bra viltåker för vildsvin anlägger du med korn, som mognar först under hösten. När all annan mat i trakten är slut skapar du en magnet som drar in dem i de områden där du vill jaga dem.

Jakt – men hur ofta?

Hur ofta kan du då jaga vildsvin på dina marker? Egentligen är skyggheten avgörande för vilket jakttryck du kan utöva. På en liten mark stör du helt enkelt grisarna för mycket.

Carl Pfeiff brukar räkna med att jaga en såt ca 1,5 gånger per år. Men är det mycket grisar runt om så sker naturligtvis en viss omrörning.

– En hygglig stam klarar en avskjutning på 4 grisar/100 ha och år. Men det varierar förstås. Ett stort ollonår och tidig vår ger bra föryngring, medan en skarp senvinter bara ger svarta grisar – många kultingar dör då.

Tidigt på säsongen hittar du grisarna i kärr och vassar. Senare på säsongen söker de gärna upp torrare marker. Höst och vår bökar de längs skogsbilvägarna efter rötter av bl a maskros och kvickrot.

Teknik kan avgöra

Jakttekniken är också avgörande, menar Carl Pfeiff:

– Du kan inte använda din sedvanliga älgjaktstaktik. Du måste köra mycket mindre såtar och med helt andra pass. Skicka in passkyttar inne i såtarna och på trånga täta pass – alltså på helt andra ställen än där dina älgpass finns! En annan taktik är att stå kvar på passet när hundförarna kopplat hundarna och lämnat såten – när allt är avblåst kommer grisarna. Under jakten trycker de - när de är osäkra rör de på sig.

"Nej, jag vill ha färre vildsvin!"

Om du tycker att smärtgränsen är nådd måste du bli mycket aktiv i dina åtgärder. Det handlar främst om tre saker: att välja gröda, att styra skadorna till rätt ställe och att skjuta eller skrämma grisarna.

Sår man ärtor, majs eller potatis handlar det om mycket pengar som grisarna kan föröda. Här bör man ta kostnaden för hängning med el.

Trådarna hängs 15, 30 och 50 cm över marken. Tekniken för att sätta upp och ta ned provisoriska elstängsel har utvecklats, vilket håller nere både tid och kostnader.

Att styra skadorna är en balansgång. Du vill utfodra grisarna så att de håller sig från grödan – men du vill inte ge dem så mycket mat att de frodas.

Ordna med foderplatser - under vegetationsperioden avleder de uppmärksamheten från grödorna och på vintern fungerar de som åtlar. Under växtsäsongen får man jobba med givor ungefär varannan timme. Sprid två kilo ärtor varannan timme under den mörka delen av dygnet. De får inte bli mätta, för då drar de iväg. Variera inte fodret. Börjar du med en sort så ska du hålla dig till det sedan. De är vanedjur - byter du mat så drar de iväg på jakt efter sin älsklingsrätt.

Ett sätt att styra dem till ett ställe är att skapa kombinationer av skydd och mat. Anlägg t ex en ärtåker på 1-2 ha intill en granplantering.

Jaga på åker

Skjut sedan vildsvinen på åkrarna – dels för att minska stammen, dels för att skrämma bort dem. Under våren är jakten på åkrarna enkel - det är ljust och inget är i vägen. På hösten är det värre. Mörkret faller snabbt och den höga grödan skymmer djuren. Se till att ensilera några skjutgator i säden, kanske kan du slå några rader runt åkrarna så plockar du dem när de går in och ut.

– Här gör ju många fel. De låter inte grisarna vara i fred på åtlarna med effekten att grisarna rör sig ned på åkermarken, helt i onödan.

Familjegrupperna är jämförelsevis lätta att styra bort från åkrarna, menar Calle Pfeiff:

Huliganer kan bli resultatet

– Skjut en kulting för suggan så håller hon sig borta sedan. Och då tar hon även gyltorna (ungsuggorna) med sig. Skjuter man däremot de stora suggorna blir det kaos i familjegrupperna och det blir fullt med "huliganer" som blir kvar i området och gör stor skada. Galtfjolingar är däremot svårare att skrämma. De bildar ofta små gäng och de lär sig inte så snabbt av sina misstag. Man får se till att sitta uppe och skjuta dem, då får man också ett täckningsbidrag för insatserna i form av fint kött.

TEXT: Sverker Johansson

Så styr vildsvinen valet av gröda

Vildsvinens önskelista (i fallande ordning): majs, ärtor, potatis, vete, havre, råg, rågvete, korn.