Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Lönsamt. Stormsäkert. Olagligt.

Glesplantering kan vara ett mycket lönsamt alternativ, framförallt på stormkänsliga granmarker. En lyckad plantering med 1 000 plantor per hektar ger nästan lika hög volymproduktion som en vanlig plantering med 3 000 plantor per hektar. Den skogsägare som följer skogsvårdslagen kanske får ut 25 kubikmeter massaved mer än en glesplanterare. Totalt under skogens omloppstid. Mer är det inte. I dag är det olagligt. Och det gynnar bara en part: skogsindustrin.

Leif Persson.

Stormfast. Leif Persson visar träden som står upp.

Det finns en anekdot om en revisor som diskuterade skogsskötsel med en jägmästare på ett stort skogsbolag. ”Varför sätter ni ut så många plantor, när ni sedan måste lägga ner massor med pengar på att röja bort dem”, undrade han aningslöst.

Men kanske är frågan inte så dum. Slutavverkningen svarar i runda slängar för 85 till 90 procent av alla intäkter från ett granbestånd. Vid slutavverkning av en välskött granskog står det högst 1 000 fullstora träd per hektar. Varför har man då lagt tid och pengar på att plantera ytterligare 2 000 plantor som bara ger ett marginellt ekonomiskt tillskott?

Wieslanderska ytorna

Nils Wieslander var en påhittig länsjägmästare i Halland. Under 1960- och 1970-talet var det svenska skogsbruket illa ute. Avverkningskostnaderna steg, men det gjorde inte virkespriserna. Lönsamhet var i fritt fall, man pratade till och med om att snabbt avveckla den svenska skogen medan den fortfarande hade ett värde. Sedan skulle tropikerna ta över...

Det var i den tidsandan som tanken om det gallringsfria skogsbruket föddes. Plantera glest, röj hårt och slutavverka tidigt. Vi har inte råd med de dyra gallringarna, var parollen. Då gjordes fortfarande alla gallringar med motorsåg.

Nils Wieslander tände på idén och lät anlägga en serie provytor med glesplantering. Skogsvärden besökte nyligen en av dessa i närheten av Ullared i Halland.

– Skogen här planterades 1983, berättar Leif Persson. Då var han ung skogsskoleelev som fick hjälpa sin pappa med att lägga ut försöket. Pappan var skogvaktare.

Alla överlevde

– Det var 4-åriga sticklingplantor, minns han, och de var omskolade i nio liters krukor.

– De var hiskeligt tunga, man kunde bara ta en under var arm när man skulle bära ut dem. Mer orkade man inte. Men det gick bra, jag tror i princip alla plantor överlevde.

I dag är träden knappt 30 år gamla. Skogen ser ut ungefär som vilken nygallrad granplantering som helst på bördig mark i södra Sverige. Med två stora skillnader: det finns inga gallringsstubbar. Och det finns nästan inga vindfällen. Trots att vi är nära Gudruns kärnträff, så är det bara enstaka träd som ramlat. Och det är extra anmärkningsvärt med tanke på att skogen ligger vid en sjö, vidöppen för västanvinden.

Möjligen är träden lite risigare i rotstocken än en traditionell tätplantering. Men det är ingen jätteskillnad.

Nils Wieslander trodde att det skulle komma upp löv mellan granarna, och att det skulle skynda på kvistresningen. Men just här blev det inget lövuppslag, och därför ser träden kanske extra risiga ut, säger Leif Persson, och pekar på några ”busar”.

Enligt skogsbruksplanen står här 200 kubikmeter per hektar. Den årliga tillväxten är runt 10 kubikmeter per hektar, bedömer Leif Persson vant, han arbetar sedan många år med skogsbruksplanläggning. Om vi låter skogen stå orörd i 15 år till skulle det bli 350 kubikmeter per hektar här. Det är en hyfsad slutavverkning, även om en del timmer inte klarar högsta kvalitet.

Vad säger då forskarna om det här sättet att sköta skog?

Urban Nilsson, professor i sydsvensk skogsskötsel vid SLU i Alnarp avfärdar inte alls metoden. Tvärtom räknar han snabbt och entusiastiskt upp ett antal fördelar med glesplantering:

  1. Billigare plantering – man kan säkert komma under 10 000 kr per hektar mot 15 000 kr för en normal plantering
  2. Mindre risk för stormskador i och med att det blir färre gallringar. För det är gallringarna som öppnar upp skogen för vinden
  3. Det blir snabbt grova träd vilket ger lägre avverkningskostnader per kubikmeter
  4. Större andel av virkesvolymen under omloppstiden tas ut i slutavverkningen, som är en betydligt billigare avverkningsform än gallring
  5. Tidig slutavverkning, kanske 10 till 15 år tidigare än normalt. I en skogsekonomisk kalkyl är det mycket positivt att casha hem pengarna snabbare.
  6. Kombinationen kortare omloppstid och färre gallringar ger mindre problem med rotröta.

– Naturligtvis finns det nackdelar också. Timmerkvaliteten blir sämre, kvistresningen går inte lika snabbt när träden står glest, säger Urban Nilsson.

Men om man tycker att kvistkvaliteten är viktig, så ska man göra en försiktig höggallring och ta bort de värsta busarna. Det gjorde forskarna i ett försök i Halland, och efter gallring var det faktiskt samma kvistkvalitet i de glesplanterade ytorna som i de traditionellt planterade och låggallrade.

Men å andra sidan blir de enskilda träden grova på kortare tid. Ur ett grovt träd kan man såga ut grövre brädor som tål mer last. Dessutom kan man få ut en större andel bräder långt från märgen. Märgfångat virke vrider sig mer och är allmänt besvärligt.

Grovt är bra

– Grova träd är bra träd eftersom man kan såga plank långt från märg, sammanfattar han.

Sedan blir det förstås lite lägre volymtillväxt. Men inte alls så mycket som man kunde tro. En sluten granungskog, där trädkronorna bildar ett täckande nätverk över hela ytan, producerar i princip lika många kubikmeter oberoende av om det är 1 000 eller 3 000 stammar. Det man vinner med en tätare plantering är att skogen sluter sig snabbare – den kommer alltså att börja växa för fullt några år tidigare än en gles plantering.

Men den totala volymförlusten med en gles plantering med 1 000 plantor per ha är kanske bara 50 kubikmeter per hektar under en omloppstid på en bördig granmark, tror Urban Nilsson. Och av detta är kanske 25 kubikmeter sådant som annars bara hade självdött eller röjts bort. Kvar är 25 kubikmeter klent gagnvirke. Och det är den förlust som skogsägaren ska väga mot vinsterna.

Lyckad plantering en förutsättning

Men allt det här förutsätter förstås att den glesa planteringen verkligen lyckas, understryker han. Men med bra plantor, bra markberedning, gärna högläggning med grävmaskin, och ett riktigt bra snytbaggeskydd så är det inte alls omöjligt att få över 90 procents överlevnad i en granplantering. Framförallt ska man då upprepa snytbaggebehandlingen efter ett år i fält.

Dags att börja i liten skala

Även om Urban Nilsson är positiv så tycker han att man ska börja i liten skala.

– Testa på det där lilla hygget som är så bökigt att komma åt. Där blir ju gallringarna förhållandevis ännu dyrare. Ligger skogen dessutom utsatt för västanvinden, så blir metoden extra intressant.

– Och så ska man förstås undvika marker som är svåra att föryngra. Hamnar man under 1 000 plantor blir det inte alls bra.

Förbjudet enligt skogsvårdslagen!

Men det finns en hake: glesplantering är inte tillåten enligt skogsvårdslagen. I lagen pratar man om ”lägsta tillåtna antal plantor vid sista tidpunkt för hjälpplantering”. På en bördig granmark måste det då finnas runt 2 000 plantor per hektar. Är det färre ska man hjälpplantera – annars kan skogsägaren tvingas att betala vite.

TEXT: Carl Henrik Palmer