Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Mindre markskador och billigare drivning

Forskarna i projektet där kartanalysteknik testas inför en avverkning.

Forskarna har ritat sin karta med data enbart från laserscannade markdata och jordartskartor - de har aldrig tidigare besökt trakten. Men väl på plats konstaterar Sima Mohtashami, Petrus Jönsson och Hans Andersson att datorns ruttförslag och maskinförarnas körstråk stämmer mycket väl överens. Foto: Sverker Johansson

Med nya datakällor och analysmetoder kan skogsbruket drastiskt förbättra sina planeringsunderlag och fatta bättre beslut. Skogforsk visar att det går att undvika skador på mark och vatten vid avverkningarna. Samtidigt som avverkningarna effektiviseras.

Inifrån en skogsmaskin.

Maskinens dator mjölkas på koordinater över körsträckorna. De syns som blå ränder i kartan.

Planering i skogen.

– Vi hade lagt basvägen häruppe på åsen och skonat alkärret. Det hade blivit dyrare – men att undvika markskador kostar.

Skotare.

Lite för nära. Basvägen skär ned i alkärret. Det effektivaste vägvalet, men inte så skonsamt.

Med finansiering från Stiftelsen Skogssällskapet testar nu Skogforsk, KTH och Foran Remote Sensing AB hur kartanalysteknik kan hjälpa skogsbruket till bättre beslut inför en avverkning. Syftet är att se om man – utan att ens ha besökt avverkningstrakten – kan få fram ett förslag till avverkningsdirektiv som planerare och entreprenörer kan använda som en första planeringshjälp.

Bakgrunden är att skogsbruket inte klarar hänsynen till mark och vatten speciellt bra vid sina avverkningar. Vid hela 20 procent av avverkningarna i Svealand har Skogsstyrelsens uppföljningar t.ex. visat att man inte tagit någon hänsyn till mark och vatten – och skogsbrukets egna uppföljningar visar samma sak.

– Vår hypotes är att de värsta tokigheterna kan undvikas om man får ett underlag där man redan valt bort de mera chansartade alternativen till terrängtransport. Men där man ändå kan lita på att de föreslagna basvägarna är väldigt effektiva, säger Petrus Jönsson som arbetar med skogsteknik vid Skogforsk.

– Vi har använt de bästa datakällor om skog och mark som finns tillgängliga, säger hans kollega Sima Mohtashami som är nyutexaminerad civilingenjör från tekniska högskolan, KTH, i Stockholm. Det är jordartskartor från SGU (Sveriges Geologiska Undersökningar), som finns i hög upplösning för en tredjedel av Sverige och i lägre upplösning för resten av landet. Det är laserscannade skogs- och markdata som ger en exakt höjddatamodell av avverkningstrakten i 3D. Lantmäteriverket har precis startat en nationell laserscanning av hela Sverige.

– Vi lägger ihop alla data och klassar hela avverkningstrakten, berättar Sima Mohtashami. Vi delar upp området i rutor som tilldelas ett kostnadsindex. Plana, fasta områden tilldelas en låg kostnad, medan fuktiga områden eller branta lutningar tilldelas en hög kostnad. Sedan låter vi modellen föreslå basvägar över området till så låg kostnad som möjligt – och resultatet är en karta med ett transportvägnät för skotaren. Förslaget är så skonsamt som möjligt. Både för mark och vatten – vi undviker alla fuktstråk, de är ”no-go-areas” – och för föraren, som inte ska behöva köra i starkt sidlut.

Kollar i fält

Vi befinner oss på testområdet, en av Skogssällskapets avverkningar i Östergötland. Sima har sin laptop med analysresultaten i högsta hugg. Petrus Jönsson har en GPS i näven och nu ska vi se hur datorns vägförslag ser ut i verkligheten – och jämföra med hur maskinförarna kör. De har inte sett datoranalysen, utan kör som de brukar göra.

Datorn visade att en basväg kan dras fram här istället. Då minskar vi transportavståndet för den här delen av trakten med nästan 700 meter.

Sima har inte varit här förut. Men hon pekar ändå nedåt ett alkärr som skär av avverkningstrakten från avlägget så att skotaren måste köra en stor omväg runt:

– Jordartskartan visar att man skulle kunna bygga en bro där det är som smalast. Vi vill gärna se om det stämmer. Och visst stämmer det! En smal bit fastmark, som skulle kunna förstärkas med en kavelbro, syns faktiskt mellan klibbalarna.

– Datorn visade att en basväg kan dras fram här istället, säger Sima Mohtashami. Då minskar vi transportavståndet för den här delen av trakten med nästan 700 meter. Och eftersom det enligt laserscanningen står cirka 2 000 fastkubikmeter här nere så skulle vi tjäna 32 000 kronor på att lägga vägen här istället.

Tror på idén

Hans Andersson, som jobbar med utveckling på Skogssällskapet, följer noga projektet och han tror på idén med ett första, välanalyserat planeringsförslag att utgå från.

– Allt som oftast står både planerare och förare inför dilemman som kräver extraspring och mätningar – ska de köra virket till vägen i norr eller i väster. Håller marken för skotaren? Är det för brant sidlut nedanför bergknallen? Allt som kan hjälpa oss att snabba upp rekognosceringarna i fält och ta bättre beslut är förstås välkommet.

TEXT: Sverker Johansson