Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Mer skog än någonsin

Gammalt skogsbruk med häst

Foto: IBL, SLU

De senaste 100 åren har varit omvälvande för det svenska skogsbruket. Från kraftigt misskötta skogar i hela landet till dagens rekordstora tillgång på skog. Vi tittar i backspegeln och berättar om vägen fram mot ett produktivt och miljömedvetet skogsbruk.

Medeltiden

Redan under medeltiden fanns lagar i Sverige som begränsade överutnyttjandet av skogsresurserna. Under den svenska stormaktstiden reglerades skogsbruket alltmer för att säkra virke till bland annat fartyg, gruvstöttor, träkol och tjära. Den här regleringsperioden kulminerade med Sveriges första rikstäckande skogslagstiftning 1647, ”Om skogarna uti riket hur de skola nyttjas och vårdas”.

1700- och 1800-talen 

Under 1700-talet och framförallt 1800-talet minskade statens inblandning i industri och skogsbruk. Liberalismen, som var den dominerande politiska åskådningen, föreskrev att staten skulle minska sin detaljstyrning av ekonomin. Under stora delar av 1800-talet behandlades de svenska skogarna därför vårdslöst. De överutnyttjades och ingen brydde sig om att markerna skulle kunna brukas på nytt.

Skogsförödelsen fanns i hela Sverige även om förhållandena varierade i olika delar av landet. Det gemensamma var bristen på återväxtåtgärder, vilket beskrivs talande i en riksdagsdebatt från mitten av 1800-talet: ”Alla brukar skogen, men ingen vårdar den”.

Orsaken till vanskötseln var bland annat att fattigdomen var stor på landsbygden. En miljon svenskar tvingades utvandra till Amerika, och även de som blev kvar hade det tufft. För att människor skulle överleva omvandlades skogar till betesmarker, brändes för odling och avverkades till bränsle och byggnadsvirke.

Det dög inte att korna betade på skogsmark, utan man måste få ut dem ur skogen för att få ett mer renodlat skogsbruk.

Samtidigt avverkades skogarna av kommersiella skäl och exporterades. Den europeiska efterfrågan på svenska skogsråvaror var mycket stor, bland annat beroende på den industrialisering som startat på kontinenten.

Örjan Kardell, skogsforskare

Örjan Kardell, skogsforskare och idéhistoriker vid Umeå universitet.

Början av 1900-talet

1903 fick Sverige sin första moderna skogsvårdslag. Den tog upp vikten av ett uthålligt skogsbruk och krävde att avverkning skulle följas av återbeskogning.

Vid samma tid, början av 1900- talet, tog olika aktörer initiativ till att anlägga ny skog på utarmade marker. Det var hushållningssällskapen, enskilda affärsmän, skogsägarföreningar och Skogssällskapet som ville värna skogarnas framtid.

– En annan viktig milstolpe är den försökstaxering som inleddes 1911 i Värmland, säger Örjan Kardell, skogsforskare och idéhistoriker vid Umeå universitet. Det var ett pilotprojekt inför den första riksskogstaxeringen 1923-1930. Avsikten var att uppskatta landets virkestillgångar och skogsmarksareal.

Riksskogstaxeringen var ideologiskt viktig genom att man i det statistiska underlaget kunde se om skogen räckte till, samt få en uppfattning om vilka åtgärder som kunde krävas om den inte gjorde det. Det började ses som en ”nationell plikt” att få fram mer produktiv skog och tjäna pengar på den. Staten gav frikostiga bidrag för att få snurr på hjulen i skogen.

Mitten av 1900-talet

Ambitionen att förbättra skogsbruket fortsatte under 1930-talet trots världsdepression och sviktande exportmarknad. Staten bidrog med skogsodlingsanslag och gjorde satsningar på arbetslöshetsåtgärder i skogsvårdande syfte.

Ytterligare ett sätt att stimulera skogsvård, i ett läge där efterfrågan på massaved var minimal, var att låta statliga institutioner och landsting gå tillbaka till att värma upp sina byggnader med ved. Det gjorde bönderna mer motiverade att på ett effektivare sätt bruka och sälja sin skog. –

Under första hälften av 1900- talet pratades det mycket om hur man skulle kunna separera skogsoch jordbruk, som alltid blandats ihop. Utvecklingen inom jordbruket gick mot animalieproduktion och då behövdes bra bete och vinterfoder. Det dög inte att korna betade på skogsmark, utan man måste få ut dem ur skogen för att få ett mer renodlat skogsbruk, berättar Örjan Kardell.

Skogsvårdslagen 1948

Under första halvan av 1900-talet diskuterades det även flitigt vilken som var den bästa föryngringsmetoden, blädningsskogsbruk eller trakthyggesbruk. Båda förekom, men när den första heltäckande skogsvårdslagen kom 1948, tog trakthyggesmetoden över och blev dominerande. En viktig bakgrund till detta var att riksskogstaxeringarna nu började leverera in resultat som tydligt visade att de tidigare använda metoderna hade lett till successivt försämrat skogstillstånd i stora delar av landet.

Tidigare hade skogsarbete varit ett säsongsarbete under vintern som huvudsakligen utfördes av småbrukare, men nu växte en ny yrkesgrupp fram, skogsarbetaren. På kort tid skapades många heltidsanställningar som sträckte sig över hela året.

Övergången från plockhuggning och blädning till trakthyggesbruk var inte problemfri. Stora arealer med gammal skog men med mycket små virkesförråd efter upprepade genomhuggningar, kalavverkades och planterades. Som en följd av detta hotade åldersfördelningen att bli ojämn, med mycket gammal men lågbestockad skog, mycket välväxande planteringar men lite skog i de mellersta årsklasserna. För att inte få en period med sänkta virkesvolymer till industrin efter hand som den gamla skogen började ta slut, tog man till två nya grepp som förändrade skogsbruket radikalt.

1970-talet

För att få skogen att växa bättre började både staten och skogsbolagen att använda kvävegödsling på fast mark. Den sattes in tio år innan slutavverkningen för att ge bäst effekt. Gödsling blev snabbt populärt och ansågs länge vara den enskilt mest lönsamma skogsvårdsåtgärden. När gödslingen ökade kraftigt blev kritiken från miljörörelsen allt mer högljudd och mot slutet av 1980-talet avtog användandet.

Den andra nymodigheten för att få fart på framför allt det norrländska skogsbruket var en kraftigt utökad plantering av den nordamerikanska contortatallen (Pinus contorta). Den växer snabbt och kan producera ungefär dubbelt så mycket volym som en vanlig tall. Även contortatallen råkade efter några år ut för miljörörelsens missnöje. Det skapade politisk oro som ledde till att möjligheten att odla contortatall starkt begränsades under 1990-talet.

1990-talet

1993 kom en ny skogsvårdslagstiftning som slog fast att skogens miljö- och produktionsvärden var lika viktiga. Biobränslen kom in i diskussionen på allvar 1996. Tidigare har biobränslen bara tagits upp vid två tillfällen, oljekriserna 1974 och 1979. Dagens biobränslen odlas inte i form av energiskog, nu handlar det främst om uppflisat avfall från avverkningar, GROT (grenar och toppar).

2000-talet

Under 2000-talet har det återigen blivit mer gödsling inom skogsbruket, men skogsbolagen är samtidigt mycket angelägna att inte bli utmålade som miljöbovar. På senare år har det också diskuterats flitigt kring klimatförändringar och vilken roll skogen och dess råvaror spelar i detta sammanhang.

Många menar att dagens svenska skogsbruk använder miljömedvetna metoder som gör att landets skogar brukas, utan att förbrukas som skedde för 100 år sedan. Faktum är att det aldrig funnits tillgång till mer virke i landets skogar, än det gör nu på 2000-talet.

TEXT: Stefan Hällberg

Miljöhänsyn

Från 1970-talet och framåt har miljöaspekterna fått ökad tyngd inom skogspolitiken och skogsbruket. Den ökade miljömedvetenheten föregicks av en debatt om kalhyggen och användandet av kemikalier i skogen. Miljörörelsen organiserades initialt av Svenska Naturskyddsföreningen och kritiken inriktades främst mot hyggesavverkning, samt användningen av kemikalier, tunga maskiner och skogsgödsling.

– Under andra halvan av 1980- talet hettade det till i miljövårdsdiskussionerna, säger Örjan Kardell. Det var många demonstrationer och kraftig kritik mot i första hand flera skogsbolag. En bit in på 1990-talet inleddes förhandlingar kring en hållbarhetscertifiering enligt FSC (Forest Stewardship Council). – De exportberoende skogsbolagen såg certifieringen som ett sätt att minska kritiken från miljörörelsen och minska risken för framtida bojkotter på viktiga exportmarknader. 1993 kom en ny skogsvårdslagstiftning, där skogens miljö- och produktionsvärden gavs lika vikt