Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Den svenska modellen: Jakt för alla

"Hemkomsten från jakten", oljemålning av Bengt Nordenberg, 1886.

"Hemkomsten från jakten", oljemålning av Bengt Nordenberg, 1886.

Jakten i Sverige är i dag inte ett överklassnöje utan något som bedrivs i alla socialgrupper till skillnad från länder som exempelvis Tyskland, Belgien och Holland.

– Jagar gör man i alla inkomstgrupper. Det finns ofta personer med varierande inkomster i samma jaktlag, säger Skogssällskapets viltförvaltare Carl Pfeiff.

Men pengar har en viss betydelse betydelse i sammanhanget, konkurrensen om jakträtter nära storstäderna är större än i Norrland och det är därmed dyrare att jaga i Stockholmstrakten än i Kalix.

Undersökningar som gjorts visar att jägaren oftast är en man, men att fler kvinnor, fler yngre människor samt fler utlandsfödda jagar jämfört med hur det var på 1980-talet.

Acceptansen för jakt i det svenska samhället är också större i dag än för 30 år sen.

Svensk jakt under 800 år

1200- och 1300-talen. Jakten reglerades i landskapslagarna. Jakträtten på matnyttigt vilt var knuten till jordägandet, och den som jagade på annans mark kunde dömas till böter. Jakten på rovdjur var fri, och björn, varg och räv fick fällas och behållas av vem som helst. Jakten skedde med spjut, båge och armborst men framför allt med hjälp av olika fångstanordningar.

1350. I Magnus Erikssons landslag står att högviltet (älg, hjort och rådjur) är kungens djur, och att bara han får jaga dem. I norra Sverige hade bönderna rätt att jaga älg.

1500-talet. När skjutvapen under slutet av 1500-talet började användas till jakt förbjöds allmogen att använda dem. Under 1500- och 1600-talen blev kungen den ende som fick jaga på kronans jord. Adeln – men inte de jordägande bönderna – fick jaga högvilt på egen mark. 

1600- och 1700-talen. Då var det stora spänningar mellan priviligierade jägare – kungen och adeln – och opriviligierade – de jordägande bönderna. Det var också en dragkamp om jakten mellan kungamakten och adeln.

1789. Gustav III gav då ofrälse man som ägde skattejord rätt till jakt på egen mark.

1808. Riksdagen antar en ny jaktstadga, som bland annat bekräftar markägarnas rätt till jakt, och därmed sätter punkt för de adliga jaktprivilegierna. I jaktstadgan infördes även längre fredningstider.

1938. Dagens jaktlagstiftning bygger på 1938 års jaktlag. Där stadgas bland annat om obligatorisk viltvårdsavgift. I 1938 års jaktlag krävs att jakträttshavare jakträttshavare samverkar genom att bilda viltvårdsområden.

(Källa: Nationalencyklopedien).

Våra tjänster