Helena Jansson: "Här trivs jag allra bäst!"

Foto: Ola Torkelsson

Foto: Ola Torkelsson

Som Sveriges främsta orienterare är skogen hennes arena och arbetsplats. Men skogen är så mycket mer för Helena Jansson. – Här trivs jag allra bäst. Det är min plats för rekreation och avslappning, säger den tvåfaldiga världsmästaren och mottagaren av Skogssällskapets jubileumsutmärkelse.

Helena Jansson

Helena Jansson

Helena Jansson är verkligen en skogens ambassadör. Hon orienterar i skogen, hon mediterar i skogen, hon älskar skogen och skriver om den på sin blogg. Det är därför hon nu också fått Skogssällskapets prestigefulla jubileumsutmärkelse.

Hon växte upp på Billingesluttningen i Västergötland, med skogens granar och myrar runt knuten. Inte konstigt att Helena Jansson, 27, redan från barnsben fick ett speciellt förhållande till naturen. Men hennes relation till skogen är inte okomplicerad.

Jag vill omvända de kilometerjagande asfaltsälskarna. Locka dem att följa med från stadion, in bland träden.

– Jag har blandade känslor. Skogen är en plats där jag upplever starka känslor och mycket stress genom min idrott. Men skogen är också en plats där jag mår bra, där jag känner mig trygg och lugn och där jag vet att jag kommer till min rätt. Även när jag inte idrottar försöker jag vara så mycket som möjligt i skogen, säger Helena Jansson.

Vi träffar Helena i Halmstad där hon tävlar i O-ringen, Sveriges mest prestigefyllda orienteringstävling, där Helena Jansson också har firat några av sina största triumfer. Men säsongen 2012 har inte blivit som planerad. Årets höjdpunkt – VM i Schweiz – försvann i ett töcken av feber och snuva. Helena är märkbart frustrerad.

– Jag var jätteledsen och besviken. Det är ju som att plugga stenhårt inför ett prov och sedan inte ens få skriva. Det var hårt.

Besvikelsen är lätt att förstå. Helena Jansson är inte en person som tar lätt på sitt idrottande. Hon lämnar inget åt slumpen. Inför VM flyttade hon och pojkvännen till Schweiz där tävlingen skulle avgöras, för att få bästa möjliga chans att förbereda sig.

– Man måste lära sig en ny terräng. Det är som att åka utomlands och lära sig ett helt nytt språk. Det tar tid och man måste vara noggrann. I Schweiz till exempel är skogen ofta snårig, men samtidigt finns där fler stigar och vägar som man kan använda. Det handlar om att få in ett nytt tänkesätt i hjärnan.

På bronsplats

Efter vår intervju med Helena stod det klart att hon i årets upplaga av O-ringen slutade på en tredjeplats totalt. Mot bakgrund av alla problem med skador och sjukdom under säsongen var hon mycket nöjd med den placeringen.

Helena Jansson kommer från Skövde där hon i unga år började med friidrott. Som 13-åring lockades hon av en kompis att prova på orientering och ganska snart visade det sig att Helena hade en talang utöver det vanliga. Men steget från löparbanan till skogen var inte oproblematiskt.

– Jag har respekt för skogen. Det har jag alltid haft. Från början tyckte jag till och med att den var lite läskig, jag var rädd att springa vilse. Att få en karta i handen och sedan bara springa rakt ut i skogen, det var en riktig utmaning, säger Helena.

Det finns stunder, även mitt under en tävling, då jag tänker: ‘Oj, vilket fantastiskt grymt ställe’.

Och respekten för skogen finns kvar. Skogen kan vara hennes bundsförvant i kampen mot konkurrenterna, men skogen kan också vara hennes motståndare, något som ska läsas av och kontrolleras.

– Att springa en orienteringsbana genom skogen helt optimalt, det är riktigt, riktigt svårt. Det tror jag faktiskt aldrig att jag har gjort! Men det är också det som är så häftigt med orientering: att jag får en ny chans varje gång.

Det var vid 17 års ålder som framgångarna började komma på allvar för Helena Jansson. Prisskåpet började fyllas och Helena blev uttagen till juniorlandslaget. Själv tror hon att det var hennes förmåga att översätta tredimensionell verklighet till en tvådimensionell karta som gjorde att hon fick framgång.

Men med framgången kom också kraven. Allt det som hade varit roligt med sporten försvann i ett nafs. Kamratskapen, resorna och glädjen ersattes av en enda sak: pressen att vinna. Under en tid kändes orienteringen så tung att hon bestämde sig för att sluta. Men insikten om att hon då även skulle mista allt det andra – att få resa och uppleva nya saker, kompisarna på träning och tävling – fick henne att tänka om. Och vid 21 års ålder bestämde hon sig för att satsa ordentligt på att bli bäst!

Skogsambassadör

En inventering av medaljskåpet visar att hon har kommit en bra bit på vägen. Helena Jansson har vid 27 års ålder tolv VM-medaljer varav två är guld, hon har vunnit EM tre gånger, nordiska mästerskapet fyra gånger och SM sex gånger. Som ett kvitto på framgången har hon dessutom utsetts till årets orienterare fyra år på raken.

Hon är en flitig bloggare och har inget alls emot att ta på sig rollen som ambassadör för skogs- och naturliv.

– Många svenskar har nog en nära relation till skogen, men inte lika nära som exempelvis norrmännen. Jag har svårt att förstå de joggare som springer samma bana vecka efter vecka utan att tröttna. En joggingrunda inne i stan kan inte jämföras med en ute i skogen. Att känna vinden i ansiktet och se träden svischa förbi på sidorna, det slår allt, säger hon och får något lyriskt i blicken.

Men vad är då en perfekt skog för Helena Jansson? En fråga som är svårare att besvara än man kan tro.

– Vissa dagar kan den perfekta skogen vara en gles tallskog på sanddyner där man kan se hur långt som helst. Andra dagar längtar jag efter en stor kuperad bokskog. Ibland vill jag ha en riktig John Bauer-skog, en med granar, mossa och väldiga klippblock. Och vissa dagar längtar jag efter en riktigt vresig, slyig skog där det knappt går att ta sig fram. Allt beror på vilket humör jag är på!

När Helena Jansson inte orienterar läser hon romaner på löpande band. Plus en hel del facklitteratur eftersom hon studerar till läkare på Umeå universitet. Studierna tar hon i den takt som orienteringen tillåter. Hon har 1,5 år kvar till examen.

– Det här med orientering är ju en lek, det får man inte glömma. Och den kommer inte vara för alltid, säger hon.

Även om Helena Jansson också tillbringar mycket av sin fritid i naturen, så utgörs merparten av skogstiden ändå av träning och tävling. Men också vid dessa tillfällen händer det att hon hinner njuta av skogens skönhet.

– Det finns stunder, även mitt under en tävling, då jag tänker: ”Oj, vilket fantastiskt grymt ställe”. Det går på någon tiondels sekund, men tanken finns där. Det är en ganska häftig känsla.

Letar efter skogen

Det är inte många dagar per år som hon inte är i skogen. Med ett leende på läpparna berättar Helena om när hon och sambon Niklas besökte Paris för ett tag sedan.

– Vi var på kaféer och museer, men ganska snart sökte vi oss till de större parker och skogspartier som finns i Paris. Jag dras till skogen på något sätt, så är det bara.

En turist som letar efter en ö av grönska i världsmetropolens asfalt och betong. En bättre ambassadör kan skogen knappast få.

TEXT: Jakob Hydén

Helena är en av fem pristagare

Helena Jansson och ytterligare fyra personer som gjort insatser för skogen belönades med Skogssällskapets jubileumsutmärkelse i samband med 100-årsjubileet den 9 juni. Juryns motivering till varför Helena får priset lyder:

”Skogen är ju Sveriges i särklass största idrottsarena – och viktigaste motionsanläggning. Dessutom är skogen den enda plats där man kan bedriva kontaktannonsernas favoritsysselsättning, nämligen ’skogspromenader’.

Helena Jansson är en av Sveriges mest framgångsrika idrottare på senare år. Hon blev vald till årets orienterare 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011. 2009 vann hon samtliga etapper på 0-ringen. Vid VM 2011 tog hon fyra medaljer. I årets upplaga av O-ringen slutade Helena på en tredjeplats totalt.

Hon har också blivit något av en ambassadör för skogen och orienteringssporten. Så här skriver hon till exempel på sin blogg i tidningen Runners World. Det är riktat till alla dem som bara springer på jämna fina löparbanor: Jag vill omvända de kilometerjagande asfalts älskarna. Locka dem att följa ut från stadion, in bland träden. Få dem att återvända till naturen, inse det fantastiska i att forsa fram i vildmarken i ett orimligt högt tempo. Det är upp till mig nu, jag är Jeanne D’Arc, Ellen Key, Frodo, Pippi Långstrump och Nelson Mandela i en enda.”

Förutom Helena Jansson får även författaren Göran Greider pris, liksom naturvårdsrådet vid SLU Torleif Ingelög, jägmästaren och radiojournalisten Tomas Lindberg, samt jägmästaren och doktorn i skoglig genetik Ola Rosvall. Om Ola Rosvall kan ni läsa mer på annan plats i det här numret av Skogsvärden

Helena Jansson

Ålder: 27 år.
Yrke: Orienterare, läser till läkare.
Familj: Mamma, pappa, två syskon och pojkvännen Niklas.
Bor: i Schweiz men på väg att flytta tillbaka till Sverige.
Meriter: Två VM-guld, tre EM-guld, fyra NM-guld och sex SM-guld.
Fritidsintressen: Läsa, laga god mat, umgås med vänner.
Senast lästa bok: Turkanarapporten av Christian Unge.

Våra tjänster

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.