Ola Roswall är forskaren som vet hur du skapar en mera lönsam skog

Ola Rosvall är forskaren som vet hur produktionsskogen blir ännu mera lönsam. Hans studier visar att bästa investeringen är att satsa på förädlade plantor och contorta. – Min och forskningens uppgift är att ta fram beslutsunderlag till branschen och samhället, inte att bedriva propaganda i den ena eller andra frågan, konstaterar han.

Under hela sitt yrkesliv har Ola Rosvall arbetat med frågor som rör tillväxten i den svenska skogen. Först som gödslingsforskare några år, sedan som förädlare av skogsträd i Sävar utanför Umeå. Han har med en svårslagen kombination av kunskap, charm och entusiasm lyckats baxa igenom det nya svenska fröplantageprogrammet och fått skogsföretag och skogsägareföreningar att satsa pengar på odlingssäkra och snabbväxande träd.

Nya trädslag är ett annat av hans intresseområden. Framför allt contorta, men han har även arbetat med lärk och svartgran, ja alla arter som kan växa i Norrland. Han kan se tillbaka på en period där skogsbranschens intresse för tillväxtfrågor verkligen har åkt berg-och-dalbana:

– Jag hann uppleva efterdyningarna av 1960-talets lågkonjunktur och bristande framtidstro. Sedan kom oljekris och virkessvacka under 1970-talet och intresset för skogsproduktion ökade påtagligt. Då diskuterades bland annat dikning och gödsling av de stora myrmarkerna, och det gjordes en jättesatsning på contortan. Under 1990-talet kom miljöfrågorna starkt och frågan om skogens tillväxt hamnade i skymundan.

– Därför skrattade jag nästan när dåvarande kursledaren på Skogforsk, Mia Iwarsson Wide, 2003 föreslog att vi på nästa utvecklingskonferens skulle ha ett föredrag på temat ’så kan vi öka tillväxten i skogen’, säger Ola Rosvall. Vem är intresserad av tillväxt i dag, undrade jag.

– Men vi fick fram en ganska imponerande katalog, säger Ola Rosvall. När vi lade ihop alla tänkbara insatser visade våra analyser att skogen har mycket mer att ge – tillväxten kan öka med 40 procent på lång sikt, ungefär ett sekel.

– Det är så bra det kan gå om allt görs och allt blir rätt. Man kanske kan räkna med halva potentialen. Det är mycket det också.

Det visade sig att Mia Iwarsson Wide hade bra näsa för vad som låg i tiden. Under 2004 började allt fler prata om en kommande virkesbrist. Skogsstyrelsens virkesbalans visade på ett framtida underskott, skogsindustrins virkesbehov hade stegvis ökat samtidigt som naturvården började kosta allt mer i avverkningspotential. Sen kom hotet om de ryska virkestullarna – dörren till den ryska vedboden höll på att slå igen.

Öka tillväxten Föredraget på utvecklingskonferensen fick stort gensvar. Skogforsk fick flera stora uppdrag från skogsbranschen. Företagen ville veta hur de med sina speciella förutsättningar skulle kunna öka tillväxten i sina skogar.

– LRF Skogsägarna var först ut, sedan har vi gjort analyser för Holmen, kyrkans stift och nu senast för Sveaskog, säger Ola.

Två insatser sticker ut

I utredningarna är det två insatser som sticker ut: Dels genetisk förädling där det genetiskt bästa fröet från de bästa fröplantagerna ger skogar som kommer att växa 15 procent bättre än den lokala sorten – och contorta, som på rätt marker i Norrland växer 40 procent bättre än vanlig tall.

– Dessutom kan även bättre planteringar, mindre älgskador och mer dikesrensning öka tillväxten. Det handlar om någon procent per åtgärd, men det är procent man får kämpa för, understryker Ola Rosvall.

Nu har Skogforsk kompletterat analysmodellerna med ekonomiska kalkyler som visar vilka av dagens investeringar i skogsvård som ökar skogens nuvärde mest.

– Även här sticker förädling och contorta ut. Det kostar nästan inget extra att plantera en planta som kommer från ett högförädlat frö jämfört med en oförädlad planta, men vinsterna är mycket stora. Och en contortaplanta kostar som en vanlig tallplanta, men växer alltså mycket bättre.

– Skogsgödslingen ger snabbare resultat eftersom den görs på snart avverkningsmogen skog, men den totala effekten är mindre och de ekonomiska kalkylerna visar att gödsling är en jämförelsevis dyr åtgärd.

Det genetiskt bästa fröet från de bästa fröplantagerna ger skogar som kommer att växa 15 procent bättre än den lokala sorten.

Nu är det dags för nästa kapitel. I höst är Ola Rosvall konsult och arbetar bland annat med främmande trädslag åt SLU:s forskningsprogram Future Forest. Den övergripande frågan är: ”Hur kan vi i en framtid få acceptans för de nya trädslag som vi eventuellt behöver använda i ett nytt klimat?”

– När vi säger nya trädslag menar vi mer än bara träd och skogsbruk, säger han. Det är minst lika mycket en fråga om politik och psykologi. Därför arbetar jag bland annat med historiker och filosofer.

Som beslutsunderlag räcker det inte med några enstaka fältförsök på ett fåtal hektar, som vi hittills har gjort, menar Ola Rosvall.

– Vi måste få till rejäla försöksplanteringar med till exempel douglasgran och sitkagran. Då först kan alla intressenter få en realistisk uppfattning om trädslagets produktion, ekologi och upplevelsevärden. Sedan är det ändå alltid ett experiment i sig att satsa i stor skala på ett nytt trädslag. Därför gäller det att utforma en flexibel strategi som kan hantera både osäkerhet och risk.

– Om jag skulle drista mig att komma med ett avslutande råd till skogsbruket, är det att fortsätta satsa på långliggande fältförsök – och orka behålla dem även om intresset för tillväxt skulle sjunka. För ska vi bli bättre skogsbrukare måste vi ha många försök med många olika syften – och låta dem ta den tid som krävs för att kunna dra rätt slutsatser. Och så får vi inte tappa tempot i förädlingen, här finns det fortfarande mycket att hämta.

TEXT: Carl Henrik Palmér