Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Skogsvärden i Tyskland:
Här är det blandskog som gäller

Lutz Kulenkampff, distrikschef i Sellhorn utanför Lüneburg.

Foto: Sverker Johansson

I Sverige debatteras kalhyggena. Men i väntan på robusta metoder för ett kalhyggesfritt skogsbruk blir kanske monokulturerna nästa stridsfråga. I den nordtyska delstaten Niedersachsen är de bannlysta.

Efter decennier av monokulturer av tall, gran, bok och ek ställer statsskogsbruket i tyska delstaten Niedersachsen om till blandskogar i ett program kallat Uthållig naturnära skogsutveckling.

Omställningen har pågått i 20 år och anledningen är ett antal stormkatastrofer och insektsangrepp under 1900- talet där blandskogen med sina olika trädslag ofta klarat sig betydligt bättre än monokulturerna.

Men bakom skogsprogrammet finns också en stark politisk vilja att bedriva naturnära skogsbruk.

– Ett skogsbruk som bevarar mark och vatten är stabilare mot klimatförändringar och effektivare på lång sikt, säger jägmästaren Lutz Kulenkampff, som är distriktschef i Sellhorn utanför Lüneburg. Plantageskogsbruk är alltför kortsiktigt.

När vi åker genom landskapet ser vi ett omfattande skärmskogsbruk: Gamla utglesade monokulturer, där ett nytt skogsskikt kommer växande underifrån. Ofta är det bok som planterats under tall.

– Vi har kartlagt markförhållandena på hela skogsinnehavet och ser till att de trädslag som passar marken växer där. Skärmarna är ett sätt att ställa om utan kalhyggen. När vi inte lyckas få in naturlig föryngring planterar vi istället direkt under beståndet efter en fläckmarkberedning.

Inga kalhyggen

Kalhyggen används alltså inte. Istället glesas skogen etappvis ut till en skärm. Skärmen blir en del av beståndet, för målet är fullskiktade skogar med stora och små träd av olika arter i en för marken lämplig mix. Träden slutavverkas inte förrän de uppnått måldiametern, som är anpassad till att få ut höga timmerpriser. Diametrarna varierar: ek och bok ligger på minst 60–70 centimeter beroende på kvalitet, tall och gran på 45.

Färgmarkeringar på träden visar permanenta stickvägar, anpassade för skördare och skotare.

– Vi har tjugo meter mellan stickvägarna och de används dels för svaga gallringar när vi gynnar de framtida timmerträden, dels för avverkningarna när träden uppnått sina måldiametrar.

Viltbetet är Lutz Kulenkampffs största problem. Föryngringen är fläckvis mycket hårt åtgången och dialogen med jägarna är svår, trots att Lutz Kulenkampff lägger mycket tid på diskussioner med beslutsfattare och intressegrupper.

– Vi måste ständigt prata med varandra. Nästa månad bjuder vi in naturvårdsorganisationerna på jakt – här är det många naturvänner som jagar. Efteråt, framför brasan med ett glas gott vin i handen, kommer vi längre.

– Numera förstår även vi och politikerna varandra. Det var inte länge sedan politikerna såg oss skogsmän som en sluten elit, bara intresserade av att tala med och bekräfta varandra. Nu är det betydligt bättre.

Effektivt skogsbruk

Lutz Kulenkampff är tydlig med att han försöker bedriva ett så effektivt skogsbruk som möjligt. Han använder skogsmaskiner och får till exempel odla den snabbväxande exoten douglasgran. Timret är efterfrågat – en efterfrågan som skogsbrukarna själva skapat.

– För 15-20 år sedan ville ingen ha douglas. Ingen ville heller ha rödkärnad bok. Nu skriker de efter det. Vi har hittat kunderna, vi har gjort dem intresserade. Det tar tid – men det går.

Vi besöker en avverkning i ett bestånd med en blandning av gran, tall, ädelgran, bok och väldiga douglasgranar (se bild på föregående uppslag). Här och där har stora timmerträd av olika sorter uppnått måldiametern och avverkats, på andra ställen i skogen har man plockat bort de bistammar som tränger de framtida timmerträden.

– Så här ska det se ut, säger Lutz Kulenkampff. Här kommer den naturliga föryngringen i luckorna efter de stora träden och vi har en mix av lämpliga trädslag. Men det dröjer några decennier till innan vi nått dit för hela innehavet.

Bra jämvikt

Marken är bördig, här är tillväxten i medeltal 8,7 skogskubikmeter och år. Avkastningen på Lutz Kulenkampffs distrikt är 185 euro per hektar och år.

Det jämför han gärna med avkastningen i Lübeck (se reportaget på nästa sida).

– Lübeckmetoden avkastar bara drygt 100 euro, säger Lutz Kulenkampff och ler lite. Vore jag Lübeckpolitiker skulle jag kräva betydligt mer av det skogsbruket. De hugger helt enkelt för lite av tillväxten, tycker jag. Det beror på att de förlänger omloppstiderna och ökar måldiametern mer än befogat. Vi bedriver ett effektivare skogsbruk, utan att göra någon skada. Jag tycker vi har hittat en bra jämvikt mellan skogens olika värden.

TEXT: Sverker Johansson

Sellhorn – Skogssällskapet kommenterar

Marie Dahlstrand-Wickström, skogsförvaltare i Nyköping, tycker att statsskogsbruket har en hel del poänger:

– Ett naturnära skogsbruk som samtidigt genomförs på ett effektivt sätt, som inte drabbar avkastningen nämnvärt, säger hon.

Mårten Svensson, skogsförvaltare i Jönköping tror på Douglasgranen:

– Douglas kommer vi att se mera av i Sverige, säger han.

– Om vi satsar på att ta fram högkvalitativt timmer finns förutsättningarna för en specialsortimentmarknad att växa fram – även om det kan ta lång tid.