Dovvilt kompletterar betande tamboskap

Vilda växtätare blir allt viktigare för att hålla landskapet öppet. Dovhjorten är vår mest utpräglade vilda gräsätare, och den är ett bra komplement till betande tamboskap.

Svenska ängs- och betesmarker har minskat med närmare 70 procent under de senaste 100 åren. En viktig orsak är att antalet betande kor minskat i nästan samma omfattning. Detta har fått stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, eftersom hag- och ängsmarker hör till våra artrikaste biotoper.

Dovhjortar är idealiska för att hålla landskap öppet på mindre arealer.

Mycket talar för att fler stora vilda växtätare skulle få en viktig funktion i landskapsvården. Genom bete kan landskapet hållas öppet, och den biologiska mångfalden gynnas genom spridning av frö och gödsel.

– Dovhjortar är idealiska för att hålla landskap öppet på mindre arealer. Inte minst på halvöar, öar och i naturreservat är dovviltet en mycket bra resurs. Dessutom är de kostnadseffektiva, säger Carl Pfeiff, viltvårdare på Skogssällskapet.

Att så många mjölkbönder nu slutar får bland annat som följd att landskapet växer igen. Det är en tickande miljöbomb, menar Carl Pfeiff.

– Jag tycker det är viktigt att man är öppen för alternativ, som exempelvis dovvilt. Och varför inte försöka få in visenter till Sverige igen; det vore spännande. Men det är också viktigt att då hålla koll på vilka effekterna blir och följa utvecklingen noga med exempelvis inventeringar av betestrycket, menar Carl Pfeiff.

TEXT: Stefan Hällberg