Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Minska betesskadorna - lägg tall- och lövris överst i grothögarna

Grothög. Foto: Stefan Hällberg

Om tall- och lövris läggs överst i grothögarna vinner man tonvis med foder åt viltet. Foto: Stefan Hällberg

Tall- och lövris överst i grothögarna. Det är enligt Skogssällskapets viltförvaltare Magnus Strandberg det som snabbast minskar viltbetesskadorna.

Skogssällskapets viltförvaltare, Magnus Strandberg, håller med om Folke Petterssons råd om röjning men efterlyser fler råd och mer kunskap kring foderskapande åtgärder inom hela skogsnäringen:

– Sparas många tallstammar vid första röjningen, betade såväl som obetade, så finns större chans att tillräckligt antal kommer oskadade igenom det kritiska ”betesfönstret”. Tas redan betad tall, som forskare och praktiker vet återbetas, bort måste djuren leta efter nya oskadade tallar.

Begreppet RASE:s (rönn, asp, sälg, ek) betydelse för foderproduktionen måste nå ända ut till röjsågsklingan. Det är där det avgörs om högkvalitativt foder kommer att finnas kvar liksom nästa generations naturvårdsträd, menar Magnus Strandberg.

– RASE-arterna är de som betas i första hand, och det är därför viktigt att de gynnas. En minskad lövandel innebär enligt min mening ökad skaderisk på den kvarvarande tallen och lövet i landskapet. På beståndsnivå är jag mer osäker. En helt ny undersökning från SLU visar att på vår fastighet Selesjö i Östergötland är betestrycket på RASE-träden i genomsnitt mer än dubbelt så högt som på tallen. Björken betas i stort sett lika mycket som tallen. Värdena gäller endast vintern 2014 men överensstämmer väl med SLU:s referensområden, där liknande inventeringar görs.

Möjligheten att välja tall före gran vid sistaröjning och förstagallring kan göra mycket stor skillnad för att få fram önskad andel tall på mellanmarker och svagare marker som varit drabbade av ett hårt betestryck i ungskogsfasen.

– Störst effekt skulle uppnås om hela Sveriges slutavverkningsskördare kunde förmås att lägga tall- och lövris överst i grothögarna och gran underst. Kan man göra detta på huvuddelen av högarna vinner man tonvis med foder som är tillgängligt även vid ett ganska stort snödjup. Löv- och tallriset göms inte av granriset, och fodret blir utspritt i landskapet. Dessutom lockar man ut viltet från ungskogarna till en plats där de kan äta sig mätta utan att ställa till någon skada.