Jägare hittade balansen

Jägareförbundets jaktvårdskonsulenter studerade balansen mellan produktion av virke, viltfoder och naturvård.

Magnus Strandberg är viltförvaltare på Skogssällskapet och en av de i landet som kan mest om viltanpassat brukande av skog och odlingsmark.

På Skogssällskapet arbetar Magnus Strandberg med viltanpassat skogsbruk, viltförvaltning och naturvård över hela Sverige. En grundtanke i hans och Skogssällskapets arbete är att förvalta skogen efter markägarens egna önskemål och inriktningar.

På sina marker i Almås, Älmhult, brukar han skogen som han lär. Här sköter han den så att produktion av virke, viltfoder, naturvård och mångfald kommer i balans.

I oktober visade han detta för Jägareförbundets delegation, som samtidigt fick en grundkurs i skogsskötsel och var och hur man får bäst effekt på viltanpassade åtgärder.

– Jag betonade vikten av att, som markägare, arbeta för att förbättra balansen i skogen. RASE (rönn, asp, sälg och ek) i skogen är till exempel otroligt viktiga för viltet. Om dessa försvinner redan i första röjningen bidrar jag som skogsbrukare till ett ökat betestryck på produktionsstammarna.

Magnus Strandberg visade också sin nyskapade våtmark och ett nyanlagt konstgryt. Och han förklarade hur betydelsefulla viltåkrarna är.

– En bra viltåker kan ge tio ton viltfoder per hektar, en stor ek cirka 300 kg ekollon. Det ska jämföras med en riktigt saftig tallplantering, som kan ge 300–400 kg foder per hektar.