Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Kunskap och nytt verktyg hittar och skyddar fler forn­minnen

Kulturstubbar

Kulturstubbar ska vara cirka 1,3 meter höga och används för att markera ut ett kulturminne. Foto: Thomas Adolfsén/Skogenbild

Skogsbruket måste bli bättre på att identifiera och förebygga skador på forn- och kultur­minnen. Med finansiering från bland annat Skogssällskapet har Skogforsk nu tagit fram ett nytt verktyg som stöd. Sebastian Backlund, skogsförvaltare på Skogssällskapet i Borås, har testat.

– Vi hittar nya fornminnen och upptäcker att en del kända är felplacerade på våra kartor, säger han.

Minst 50 procent av alla forn- och kulturminnen i våra skogar bedöms vara okända. Men både de kända och de okända skyddas enligt lag och alla markägare är skyldiga att rapportera dem till sin länsstyrelse. Många okända lämningar hittas först efter markbered­ning och är då ofta påverkade, ibland skadade. För skogsbruket är det en utmaning både att identifiera och undvika att skada dem.

Skogssällskapet testar sedan i våras det analysverktyg som Skogsforsk tagit fram. Forskaren Erik Willén, som leder projektet, berättar att en laserskanning med flyg gjorts av hela Sverige och resulterat i tredimensionella detaljmodeller av markytan. I kombination med de kartprogram som bland annat Skogs­sällskapet använder blir strukturer och formationer från många lämningar tydliga.

Erik Willén

Erik Willén. Foto: Sven Tegelmo

In i den vanliga planeringen

– Planerare, virkesköpare, skogsförvaltare och andra som jobbar med trakt­planering kan med hjälp av verktyget och sin lokala kunskap tolka höjdforma­tioner i kartbilden. Det krävs förstås en mänsklig bedömning, men är egentligen inga konstig­heter, säger Erik Willén. Det handlar om att ta med den bedömningen i det vanliga planeringsflödet inför avverkning och andra skötselåtgärder.

En ringformad vall kan vara en kolbotten, en fyrkant kan vara en torpgrund, en rund upphöjning kan vara ett odlingsröse. Sebastian Backlund menar att han också behöver se det på plats.

– När jag planerar vid skrivbordet kan jag med hjälp av kartan och verktyget se vilka formationer jag ska titta närmare på, säger han. Ibland är det inget, andra gånger behöver jag snitsla eller märka ut var det ska vara kulturstubbar som skydd runt en formation.

Sebastian Backlund, Skogssällskapets skogsförvaltare i Borås

Sebastian Backlund. Foto: Ulrika Lagerlöf

Kartor kan behöva justeras

Han kan också se att kända fornminnen ibland är felplacerade på kartorna. Dagens moderna GPS-teknik är mer exakt än forna tiders positionering med karta och kompass och därför behöver han kontrollera på plats och ibland justera grundkartan.

I Skogforskprojektet används kartmaterial från olika myndigheter, något som är en viktig förutsättning för att få fram rikstäckande digitala kartor med alla kända lämningar. Alla justeringar och rapporter från markägare till länsstyrelser, Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet är därför en viktig förutsättning.

Efter några tester tycker Sebastian Backlund att verktyget är användbart, framför allt i kombina­tion med lokalkännedom och kunskap om hur olika strukturer och formationer ska tolkas.

– Det handlar alltid om noggranna arbets­metoder, men vi behöver också utbildning för att tolka höjdformationerna rätt, säger han.

Kulturarv

Han välkomnar också de riktlinjer för ökad hänsyn till forn- och kulturminnen som skogsbruket tagit fram.

– Vi måste bli bättre på att se värdet i att ta vara på vårt kulturarv. Till viss del handlar det om attityder och därför är det bra att skogsbruket nu har kommit överens.

TEXT: Gunilla Schönning

Verktyg för att förebygga skador på forn- och kulturlämningar

Skogforsk har utvecklat ett digitalt analysverktyg för att kartera och förebygga skador på forn- och kulturlämningar. Skogssällskapet är en av finansiärerna.

Fornminneslagen skyddar fornlämningar som är ”varaktigt övergivna” senast 1850. Det kan vara gravar eller andra lämningar från stenåldern.

Skogsvårdslagen skyddar kulturminnen som är yngre än 1850. Det kan vara kolarkojor, kolbottnar, fångstgropar, milstenar, boplatser och husgrunder som är ”varaktigt övergivna”. I norra Sverige kan det också vara samiska lämningar.

Alla lämningar, både kända och okända skyddas av lagarna. Minst 50 procent av alla lämningar bedöms vara okända. Markägaren ansvarar både för skador som uppstår och för att rapportera forn- och kulturminnen.

Skogsstyrelsens rapport 5:2016 ”Hänsynen till forn- och kulturlämningar, resultat från Hänsynsuppföljning Kulturmiljöer 2015länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster” visar att cirka 25 procent av alla kända forn- och kulturlämningar skadas vid vägbyggen, avverkning, markberedning eller andra skötselåtgärder. Om även ”påverkan” som exempelvis ”överrisning” tas med blir siffran drygt 40 procent. Överrisning leder ofta till skador.

En kulturstubbe är cirka 1,3 meter hög och lämnas exempelvis runt en boplats för att markera att det är ett skyddat område.

Vi bidrar till utveckling

Skogssällskapet är en av Sveriges största privata finansiärer av forskning och kunskapsutveckling om skog och naturvård.