Artskyddsförordningen i praktiken – tre olika perspektiv på tjäderanpassad avverkning

En avverkning uppdelad i tre områden, med tre olika perspektiv representerade. Alla med hänsyn till tjädern på Skogssällskapets mark utanför Lerum. Ett område planerat av naturvårds­organisationer, ett av Skogsstyrelsen och ett av Skogssällskapet. Här blir artskyddsförordningen omsatt i praktiken, och beräknad i kronor och ören.

Avverkningen har genomförts på en av Skogssällskapets fastigheter i Lerums kommun där det finns en tjäderspelplats.

– Vi visste om att det finns en tjäderspelplats, och har också skött skogen anpassat efter tjädern under lång tid. Nu är flera bestånd av granskogen avverkningsmogen, så vi lämnade in en avverkningsanmälan, berättar Mattias Berglund.

Skogsstyrelsen signalerade tidigt att avverkningsanmälan skulle bli ett ärende för artskyddsförordningen och så småningom kom ett beslut med direktiv om vilken hänsyn som behövde tas i området. Men det fanns fler intressenter i frågan.

– Vi hade fått reaktioner från flera naturvårdsorganisationer, så vi bjöd in till ett samråd ute i skogen.

På samrådet deltog representanter för bland annat Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), Naturskyddsföreningen, Skogsstyrelsen och Skogssällskapet. Och där och då föddes idén om att göra ett demonstrationsprojekt på platsen.

– Vi stod där och diskuterade de olika alternativen – från våra olika perspektiv, men skogen var ju fortfarande intakt, så allt vi sa var ju bara teoretiskt. Då insåg vi hur värdefullt det skulle vara om vi kunde visa varandra i praktiken vad vi menar, eftersom vi ibland har svårt att förstå varandra, berättar Mattias.

Första bilden i bildspelet är från den yta som planerats av naturvårdsorganisationerna, andra bilden är från den yta som planerats av Skogsstyrelsen och tredje bilden är från den yta som planerats av Skogssällskapet. Foton: Thomas Örn Karlsson 

Området avverkades under vintern enligt tre modeller.

• En yta, närmast tjäderspelplatsen, har planerats av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), Naturskyddsföreningen och Jordens vänner. Den är cirka tre hektar stor och en typ av blädningsskogsbruk, vilket innebär att man successivt plockar ut mogna träd, med syfte att låta mindre träd få utrymme och ljus att växa.
• En yta har planerats av Skogsstyrelsen. Den är cirka fem hektar stor och är en föryngringsavverkning där en skärmställning av tall kombineras med grupper av träd som lämnas orörda. Skärmen ska så småningom avvecklas när föryngringen är säkrad.
• En yta har planerats av Skogssällskapets viltförvaltare Magnus Strandberg. Den är cirka fem hektar stor och har avverkats för att bli en tät skärm av tall som ska ge en naturlig föryngring. Skärmen ska så småningom avvecklas, men i två steg. Fler naturvårdsträd än vad som är standard i en avverkning lämnas kvar.

– I mina ögon är alla tre olika varianter av hyggesfria skötselmodeller. Gemensamt för samtliga ytor är att vi inte har rört något av undervegetationen alls. Vi har lämnat så kallade kjolgranar – med grenar hela vägen ned, och har inte hyggesrensat något, berättar Mattias Berglund.

Nu beräknas virkesproduktion och ekonomi för de tre områden som avverkats och resultaten presenterades på den exkursion på platsen som Skogssällskapet anordnade i september 2017.

– Vi vill lyfta markägarens perspektiv kopplat till artskyddsförordningen med tjädern som exempel. Vad kostar det egentligen att ha tjäder på sin mark? Det här ska vi diskutera på exkursionen, säger Mattias Berglund, skogsskötselchef på Skogssällskapet.

TEXT: Ulrika Lagerlöf