Ny studie om samband mellan vindfällen och risken för barkborreangrepp

Vindfälla träd. Foto: Martin Schroeder

Foto: Martin Schroeder

Hur stor mängd vindfällen av gran går det att lämna kvar efter en storm utan att riskera angrepp av granbarkborre under följande år? I ett projekt vid SLU, finansierat av Skogssällskapet, har fyra områden i norra Sverige studerats.

Martin Schroeder

Martin Schroeder

Martin Schroeder på Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala, har studerat granbarkborrens biologi i mer än trettio år. Hans senaste studie handlar om sambandet mellan mängden kvarlämnade vindfällen och risken för angrepp av granbarkborre på stående skog. Studien genomfördes i fyra områden, två i Ångermanland, ett i östra Jämtland och ett i Medelpad.

Undersökningen är den första som i detalj studerat hur granbarkborren förökat sig i vindfällen och i stående träd i norra Sverige. Något entydigt svar ger inte hans undersökning, men förmodligen går det att lämna lite mer i norra Sverige än i södra eftersom granbarkborren inte förökar sig lika bra i norr. Däremot visar studien att fler arter av barkborrar konkurrerar i stående döda träd i norr.

Värst i Medelpad

– I Medelpad, som drabbades värst av stormen Ivar, fanns stora volymer vindfällen kvar i skogen, cirka 17 skogskubikmeter, jämfört med cirka en skogskubikmeter per hektar i övriga områden. 25 procent av de kvarlämnade vindfällena hade koloniserats av granbarkborre.

De största skadorna av barkborre hittade forskarna just i Medelpad. Där fanns cirka fem skogskubikmeter dödade granar per hektar äldre granskog, jämfört med mindre än en skogskubikmeter i de övriga tre områdena.

Sambandet mellan risken för angrepp på stående skog och volymen vindfällen som låg kvar var därför tydligt. Martin Schroeder förklarar:

– Första sommaren efter stormen fanns det gott om vindfällen kvar i Medelpad. Granbarkborrarna förökade sig och blev många fler där sommaren efter än i övriga områden. Tillräckligt många för att kunna övervinna levande träds försvar.

Mer forskning behövs

Jämförelsen mellan Medelpad, Jämtland och de två områdena i Ångermanland visar alltså sambandet mellan stora mängder vindfällen och risken för skador på levande skog. Men den stora skillnaden mellan Medelpad och de andra områdena gör det svårt att ange något tröskelvärde där risken för skador ökar dramatiskt.

– Problemet är att det inte finns några siffror på hur mycket vindfällen som legat kvar under sommaren efter tidigare stormar, säger Martin Schroeder.

Forskarna har därför i en riktad inventering efter stormen Ivar försökt bedöma volymen av kvarlämnade vindfällen och hur barkborren angripit stående skog i de fyra regionerna.

– Våra arbetslag gjorde sina bedömningar genom att inventera provytor. Det var resurskrävande och ingen perfekt metod. Min förhoppning är att den snabba utvecklingen inom fjärranalys ska göra det lättare att följa utvecklingen år från år och kartlägga både vindfällen och angrepp.

Förutom mängden kvarlämnade vindfällen spelar även andra faktorer in för risken för angrepp. Vilken geografisk del av landet det handlar om, vädret under sommaren, beståndstyp med mera. Det behöver man ta hänsyn till när man utvecklar en riskmodell, menar Martin Schroeder.

Skillnad i norr och söder

Eftersom Martin Schroeder tidigare forskat på granbarkborre efter stormar i Götaland kan han se vissa skillnader mellan norra och södra Sverige. I norr förökade sig granbarkborren inte lika snabbt och förklaringen skulle kunna vara att det svalare vädret i norr gör att vindfällena kan försvara sig bättre mot angrepp.

Forskarna analyserade även barkprover från angripna stående, dödade träd för att ta reda på hur barkborren förökade sig och vilka andra arter som fanns i samma träd. Analysen
visade att i norr samsades granbarkborren med fler barkborrearter än i söder. Det kan vara en effekt av klimat och skillnader i beståndsstruktur och Martin Schroeder hoppas det kan öppna för ny forskning.

– Med den pågående klimatförändringen kan förhållandena i både norr och söder komma att ändras. Varmare vintrar med mindre tjäle i marken gör att granarna blir mer stormkänsliga och ökar risken för stora stormfällningar. Redan nu kan dessutom en del av granbarkborrarna i södra Sverige hinna med två generationer under vissa år när det är tillräckligt varmt.

Rensa stormluckorna

Så vad har du för råd till den enskilde skogsägaren för att minska och förebygga skador av
granbarkborre?

– De ska göra som de flesta redan gör: jobba snabbt och effektivt, inrikta sig först på att rensa större stormluckor där maskinerna är som mest effektiva. Granbarkborrar gillar solbelysta vindfällen och förökar sig i högre grad i större öppna områden, säger Martin.

Han menar att risken för angrepp på stående skog är störst i anslutning till stormluckor som inte upparbetats i tid, i nyexponerade kanter av äldre granskog och i äldre volymrika granbestånd. Det är områden som en skogsägare bör ha extra koll på.

– På längre sikt är det viktigt att skapa vitala och stormfasta bestånd, kanske mer blandade bestånd som kan vara mindre utsatta vid stormar.

Uppföljningar efter stormen Gudrun pekar på att blandskog är mer stormfast än ren granskog. Att i högre grad blanda in flera trädslag i granskogen kan därför vara ett sätt att öka stormfastheten.

TEXT: Gunilla Schönning

Fakta om forskningen och lästips

I SLU-studien undersöktes fyra områden, två i Ångermanland, ett i Jämtland och ett i Medelpad. Med utgångspunkt från Riksskogstaxeringens provytor bedömdes mängden vindfällen, stående döda träd och angripna träd under tre år efter stormen Ivar.

Dessutom analyserades barkprover för att se hur granbarkborren förökat sig i vindfällen och stående träd och vilka andra arter som förekom tillsammans med granbarkborren.

Studien, som Martin Schroeder gjort tillsammans med sin forskarkollega på SLU, Sören Wulff, har finansierats av Skogssällskapet och Nationell riktad skadeinventering.

Granbarkborren

Granbarkborrar. Foto: Mostphotos

Foto: Mostphotos

  • Granbarkborren är en fem millimeter lång skalbagge som förökar sig i färska vindfällen av gran och stående träd med nedsatt försvarsförmåga. Efter stora stormfällningar kan den också döda stora volymer till synes frisk granskog.
  • Granbarkborren kan flyga många kilometer när den söker lämpliga träd att föröka sig i.
  • Sverige har drabbats av fem ”utbrott” av granbarkborren sedan 1960-talet, tre efter stora stormar och två efter torrperioder som försvagat träden.

Vi bidrar till utveckling

Skogssällskapet är en av Sveriges största privata finansiärer av forskning och kunskapsutveckling om skog och naturvård.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.