Debatt i ATL: Staten måste ta ansvar för askens överlevnad

Ask är ett kulturellt viktigt trädslag för oss svenskar, men arten är starkt hotad. Sedan askskottsjukan upptäcktes på 90-talet har forskare arbetat intensivt för att rädda asken, bland annat med finansiering från Skogssällskapet. Nu är det hög tid att staten tar sitt ansvar och inrättar ett nationellt restaureringsprogram. Det skriver Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef på Skogssällskapet och Michelle Cleary, universitetslektor i skogspatologi vid SLU, i en debattartikel i ATL.

Läs debattartikeln hos ATL Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

I den fornnordiska mytologin spelar asken en central roll. Världsträdet Yggdrasil, en jättelik ask med rötter som sträcker sig ner till dödsriket, bär upp världen. Att asken är ett vanligt vårdträd, som planterats som skydd på våra gårdsplaner, är ett uttryck för askens starka kulturella ställning.

I dag har många askar, både i byarna och ute i skogen, dött till följd av svampsjukdomen askskottsjuka. Men det är inte bara asken som drabbas, utan i förlängningen också de över 300 rödlistade arter som är knutna till asken. Hotet mot det ståtliga lövträdet är också en förlust för vårt kulturarv och vår historia.

Sedan 1990-talet har forskare arbetat intensivt för att hitta sätt att rädda asken. Ett sätt har varit att identifiera askar som visat sig motståndskraftiga, och anlägga fröodlingar från dessa träd. För att hitta resistenta träd tog forskarna hjälp av allmänheten, och gensvaret var enormt, något som visar vilket starkt engagemang den här frågan väcker.

Genom fröbanker från resistenta träd har asken i dag en god chans till överlevnad, men det finns fortfarande utmaningar och risker. Nya studier visar att många av de askar som valts ut för sin resistens verkar ha drabbats av rotröta, något som undersöks i ett pågående projekt vid Sveriges lantbruksuniversitet som Skogssällskapet finansierar.

Trots att asken väcker engagemang såväl hos privatpersoner som hos privata forskningsfinansiärer anser vi att trädets framtid inte kan stå och falla med privata initiativ. Det är hög tid att staten inrättar ett nationellt restaureringsprogram som kan samla forskning, praktik och myndigheter för att med gemensamma krafter rädda asken. Staten behöver ta ett tydligt ansvar för samordning och för att säkerställa stabil finansiering över tid.

Vi är övertygade om att asken går att rädda, om förutsättningarna ges. Låt oss inte schabbla bort den möjligheten.

Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef Skogssällskapet

Michelle Cleary, docent och universitetslektor i skogspatologi vid SLU, samt programchef för Rädda asken