Skogsbruk med hänsyn till habitat­kvalitet för fladder­möss

Ett hållbart skogsbruk inkluderar hänsyn till alla naturligt före­kommande arter. Syftet med det här projektet är att stärka kunskapsläget när det gäller kombinationen skogsbruk och fladdermöss.

Fladdermöss har genom artskyddsförordningen ett mycket starkt skydd i Sverige. Man får i praktiken inte störa deras kolonier eller försämra deras prioriterade födosöksområden. Detta medför att olika exploateringsprojekt numera ofta förutsätter att fladdermus­inven­teringar ingår i MKB-arbetet.

När det gäller skogsbruk så har fladdermöss hittills inte varit den viktigaste organism­gruppen för att bedöma naturvärden och eventuella naturvårds­anpassningar. Med all sannolikhet kommer detta att ändras framöver, och fladdermöss kommer, likt andra arter som finns med i habitat och fågeldirektivet (t.ex. tjäder och lavskrika), finnas med i diskussionen. Hälften av alla rödlistade däggdjursarter är fladdermöss (9 arter), varav de flesta huvud­sakligen förekommer på skogs­mark. Men utöver dessa finns det ett antal vanliga skogslevande fladdermusarter som på olika sätt påverkas av skogsbruk. Skogsbrukets påverkan på fladdermus­populationer är dock ganska komplext. Skogsbruk medför en tydlig påverkan på biotopkvalitet, vilket kan vara negativt eller positivt för fladdermössen.

I det här projektet fokuserar vi på vegetationsstrukturens betydelse för skogslevande fladder­möss, och hur vanliga skogsbruksmetoder som röjning, gallring och föryngrings­avverkning påverkar födosöks­möjligheterna och habitatkvaliteten, vilket tidigare inte studerats på den här detaljnivån. En hypotes som testas är att röjning och gallring medför en positiv störning som ger förbättrad födosöksframgång genom ökad tillgänglighet av insekter.