How can rewetting be carried out in order to minimize the risk of methane and methylmercury formation in peat soils?

Projektet vill leverera kunskap som är betydelsefull för återvätning av hur dikad torvmark ska utformas för att undvika hög metan- och metylkvicksilverproduktion. Studien är en samverkan mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet.

Under de senaste 150 åren har dränering av torvmarker ökat arealen produktiv skogsmark, men samtidigt haft negativa konsekvenser för biologisk mångfald, kolinlagring och landskapets förmåga att buffra torka och höga vattenflöden. Därför ses återvätning av dränerade torvmarker i dag som en viktig åtgärd för klimat och miljö. Samtidigt saknas fortfarande tillräcklig kunskap om hur återvätning bäst genomförs för att maximera nyttan utan att skapa nya problem.

När torvmark åter blir blöt och syrefattig bromsas nedbrytningen av torven, vilket minskar avgången av koldioxid. Samtidigt kan metan bildas, en kraftigare växthusgas som i vissa fall kan motverka klimatnyttan med återvätning. Under syrefria förhållanden kan även metylkvicksilver bildas, en giftig form av kvicksilver som lätt tas upp av organismer och anrikas i näringskedjan. Hur mycket metan och metylkvicksilver som bildas beror sannolikt på hur återvätningen utförs, till exempel om träd lämnas kvar, hur mycket grundvattennivån höjs och om öppna vattenytor skapas.

Syftet med detta projekt är att ta reda på hur återvätning kan utföras för att minska risken för bildning av metan och metylkvicksilver. Torvprover kommer samlas in från 25 våtmarker i Sverige, från Skåne till Västerbotten, före och efter återvätning, och jämförs med närliggande, ej återvätta referensområden.
Torven analyseras för metylkvicksilver, och med DNA-teknik identifieras mikroorganismer som bildar metan och metylkvicksilver. Förändringar i dessa variabler, från före till efter återvätning, relateras till hur återvätningen har genomförts: om skog har avverkats eller står kvar, hur grundvattennivån har förändrats och i vilken omfattning öppna vattenytor har bildats. Grundvattennivåer mäts med sensorer, och drönare används för att kartlägga vattenytor och stående skog.

Resultaten kommer att spridas både till forskarsamhället och till myndigheter, markägare och allmänheten, för att bidra till hållbar återvätning av Sveriges torvmarker.