Slutavverk­ningens effekter på vatten – en kunskaps­sammanställning

Skogforsk och LUKE i Finland kommer att sammanställa befintlig kunskap kring slutavverkningens effekter på hydrologi och vattenkemi i ett nytt projekt.

Biomassa från skogen betraktas generellt som långsiktigt hållbar, och efterfrågan på förnybara material ökar i takt med samhällets strävan efter minskat fossilberoende. Trakthyggesbruk med slutavverkning är den dominerande skogsbruks­metoden i Sverige och Finland. Miljöeffekter av slutavverkning har studerats både här och i andra delar av världen. Slutavverkning påverkar den lokala miljön på många sätt, bland annat med avseende på hydrologi, mark- och vattenkemi, och mikroklimat. Slutavverkning kan ändra vattnets flödesvägar, avrinningens storlek och fördelning över tid, vilket ofta leder till läckage av humus, näringsämnen och metaller.

Långsiktig hållbarhet i skogsbruket är nödvändig för att säkra framtidens behov av både ekonomiska värden, biologisk mångfald och rekreation, som FN uppmärksammade i 1987 i rapporten Vår gemensamma framtid. Studier har visat skillnader i vilka konsekvenser slutavverkning får i olika delar av landskapet och vid olika årstider. Avverknings­metoder och hänsynsåtgärder påverkar också effekten på miljön.

Genom att studera och jämföra avverknings­studierna som gjorts fram till idag hoppas vi kunna skönja mönster och förklara skillnader i effekt exempelvis mellan olika områden, avverknings­metoder, avverkningssäsong, markstörningar, tidigare gödsling, nedfall av luftburna föroreningar samt geologiska, meteorologiska, och biologiska förhållanden.

Syftet med denna studie är att sammanfatta och syntetisera befintlig kunskap om miljöeffekterna av slutavverkning och identifiera kunskapsluckor.