Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Ask och alm – borta om bara tio år

På nittiotalet var eken allvarligt hotad i Sverige. Under 2000-talet har hoppet tänts igen. Nu är istället asken och almen i fokus.

Askskottssjukan slår till. Foto: Pia Barklund

Askskottssjukan slår till. Foto: Pia Barklund

60-80 procent av asken borta inom tio år. Och almsjukan slår ut större delen av almbeståndet. Inga botemedel finns mot angreppen. Vad ska egentligen man ta sig till i dessa tider av ek-, ask- och almdöd?

– Jag satsar själv på bok i fortsättningen, säger forskaren Pia Barklund på SLU, som själv tvingats ta ned många almar hemma på tomten.

I början av 90-talet såg det illa ut för eken. Ekdöden spred sig och spekulationerna gick mer eller mindre vilda om att eken skulle försvinna helt på sikt. Men enligt Pia Barklund, docent och skogspatolog vid institutionen för Skoglig mykologi och patologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala var ekens problem nära förknippade med tre stränga vintrar fram till 1987.

– Det har bättrat sig betydligt sedan dess, förklarar hon. Ekdöden var inte en enskild sjukdom utan väderleksförhållanden som gjorde träden mottagliga för andra skador. Många träd dog slutligen av honungsskivlingsangrepp i rotsystemet.

Ny snabbspridande angripare

– Med asken är läget ett helt annat. Här handlar det om en ny angripare, en patogen svamp som först dök upp i Litauen och Polen i början av 90-talet. På mitten av 90-talet hade den tagit sig till Lettland och Estland, därefter till Tyskland, Sverige, Danmark, Österrike och Åland och så långt söderut som till Slovenien. Pia Barklund nämner även Norge bland de drabbade länderna. På engelska kallas sjukdomen "Ash dieback" eller "Ash decline". Sjukdomen finns nu med på varningslistan hos EPPO, European and Mediterranean Plant Protection Organization. Vid institutionen för skoglig mykologi och patologi bedrivs sedan ett år ett forskningsprojekt rörande askskottssjukan. Det sker i samarbete med litauiska och danska forskare. Samarbete finns även med Skogforsk i södra Sverige (Ekebo).

Sjukdomen i hela landet

I Sverige upptäcktes den så sent som 2001-2002 på Öland då de första skadorna hittades, berättar Pia Barklund.

– Bara några år senare, 2005, fanns asksjukan över hela askens utbredningsområde, med undantag från västra Sverige. 2006 döptes den skadeorsakande svampen till Chalara Fraxinea.

– Det är väldigt ovanligt att vi får en så här stor och snabb spridning av en ny sjukdom.

Askskottssjukan är en helt ny sjukdom som sprids snabbt med hjälp av sporer. Symptomen på asken är döda skott, vissnade blad och sår på stammen. Svampen tycks döda träden genom att den "äter sig" runt stammen och stryper näringstillförseln. Så långt vet forskarna. Men exakt vad som händer vid sjukdomen har man fortfarande inte riktigt klart för sig och alltså inte heller helt säkert om det är svampen ensam som orsakar skadorna.

60-80 procent av asken död

Hur illa kan det då gå med asken? Tittar man på Baltikum idag ser man situationen som den sannolikt kommer att vara i Sverige om tio år. I Litauen beräknas 30 000 ha skog ha drabbats, vilket innebär att ca 60% av alla bestånd av Fraxinus excelsior i landet är skadade.

– Där är det extremt illavarslande. Ingen planterar ask längre i Sverige, säger Pia Barklund oroat.

– Vi har dock funnit att det finns olika mottaglighet bland träden. I en askfröplantage i Skåne visade sig klonerna ha olika mottaglighet. Studier (som gjorts av Lars-Göran Stener Skogforsk) visar att askskottsjukan är genetiskt betingad och att det finns en stor genetisk variation för askskottsjukan, förklarar Pia Barklund och fortsätter:

– Därför kommer vi nog att kunna utveckla en mer resistent ask. Så småningom kommer askar med bättre resistens att utvecklas, men det kommer att ta lång tid.

Genom att forskarna nu upptäckt att det sannolikt finns genetiska faktorer som ger resistens inser de att det finns en möjlighet att sjukdomen trots allt inte är helt ny i grund och botten.

– Det kan vara så att sjukdomen funnits i en lite annan form som inte inneburit samma problem. T ex att nedre grenar dör har inte setts som så allvarligt att det satts under lupp.

Skalbaggar sprider alm-svamp

Almsjukan är i många avseenden askskottssjukans motsats. Den är istället känd sedan länge och kallas "dutch elm disease".

– Första gången beskrevs den på 1910-talet och den kom 1950 till Sverige. Den kom sedan i en mer aggressiv form kring 1980, berättar Pia Barklund.

Här är det splintborrar som sprider sjukdomen och därför är spridningen av sjukdomen bereonde av hur långt skalbaggarna flyger från det smittade området eller trädet. Spridningen handlar om en relativt långdragen process jämfört med askskottssjukan som ju är mycket snabbt spridd. Själva sjukdomsförloppet är dock mycket snabbt.

Det är en aggressiv svampsjukdom, som leder till en blockering av vattentransporten i trädet. På kort tid vissnar det och dör sedan snabbt. När träden är angripna kan sporerna från almsjukesvampen sprida sig ned i rotsystemen och blir då oberoende av sitt bärardjur, almsplintborren. De sprider sig istället via rotkontakter till närstående almar.

Stockholms almar

– Många almar har hittills klarat sig. Det beror på var de växer, säger Pia Barklund och nämner att t ex kända almbestånd inne i Stockholms innerstad har klarat sig.

För att motverka spridningen av almsjukan, kan man utarbeta ett kontrollprogram omfattande inventering, avverkning och upparbetning av smittade almar. Med en effektiv styrning av ett sådant program, kan man reducera smittspridningen och begränsa samhällets kostnader för den ohämmade spridning som det annars handlar om.

Målsättningen med ett sådant bekämpningsprogram skulle inte vara att utrota sjukdomen, vilket hittills visat sig omöjligt där man försökt runt om i världen, utan att få ett långsammare förlopp. På så sätt hinner man bättre med att ersätta sjuka almar med andra trädslag.

Tre år sedan till Gotland

– För fyra år sedan kom almsjukan även till Gotland. Där försöker man nu bekämpa den eftersom den kommit så nyligen.

Hur det kommer att gå på Gotland är ännu osäkert, men ATT det går är Pia Barklund säker på.

Almsjukan finns spridd över hela världen och utgör ett stort problem. Men det finns de som lyckats få bukt med sjukdomen. I Hamburg t ex har man lyckats med att minska angreppen. Där inrättade man 1988 en särskild "Ulmen Büro" som Dr. Gordon Mackenthun leder. 2002 drog almskyddsprogrammet igång och har varit framgångsrikt föredöme för hela världen. I Sverige bekämpades almsjukan effektivt under många år i Malmö med omnejd, men det blev i längden för kostsamt.

– I och med att läget för asken är så dåligt tycker jag att vi borde satsa mera på att bekämpa almsjukan.

– Vi borde rensa bort de angripna träden och död ved, men jag vet att det är ett svårt och kostsamt arbete.

– Samtidigt vet jag att många skulle uppskatta insatserna oerhört eftersom almar ofta är parkträd, eller träd nära bebyggelsen, säger Pia Barklund.

Bok istället för ask.

Bok istället för ask. Forskaren Pia Barklund, SLU, har själv tvingats ta ned sina älskade almar och ersatt dem med bok. - Ja, boken har mått ovanligt bra i år och den klarar sig i växtzon III där jag bor, säger hon.

 Japanskt pagodträd.

Botar inte. Men ersätter? Japanskt pagodträd, Sophora japonica, kanske kan ersätta ask i parker och nära bebyggelse.

Hur kan de träd som dör ersättas?

Vad kan ersätta de träd som inte längre kan klara sig i vårt land?

Sara-Marie Rännbäck på Landskapsingenjörsprogrammet, SLU Alnarp har tagit fram några exempel på alternativ till asken i sitt examensarbete.

Det gäller för skogsägaren, parkförvaltaren eller privatpersonen som vill plantera ett lämpligt ersättningsträd, att fråga sig vad det var som kändes viktigast hos den ask som ska ersättas.

Identifierade värden

Värden som författaren anser vara viktiga när det gäller Ask är bl a:

Trädet trivs i många olika jordar, det tål kraftig vind, tål luftföroreningar och vägsalt, det sätter inte frukt, samt att det klarar sig upp till växtzon III. Estetiska värden är att kronan är sammanhållen, likformig och brett oval, trädets höjd (20-25 m) samt att bladen är sammansatta och mörkt gröna och glansiga.

Som ersättning i stadsmiljö föreslås bland andra Japanskt pagodträd, (Sophora japonica). Men också exempelvis asklönn (Acer negundo), Skidhickory (Carya ovata), Kentuckykaffe (Gymnocladus dioicus) och Pilbladig ek (Quercus phellos). Viktigast, konstaterar författaren Sara-Marie Rännbäck, är att fundera över vilka faktorer som är avgörande just för den placering man har tänkt. Framförallt är det av betydelse att skogsägare, trädgårdsodlare, plantskolor och parkförvaltningar gör sig beredda på det som komma skall: en utslagning av över hälften av all ask i landet.

Varför anstränga sig?

Lövskogen totalt utgör endast 15 procent av all skog i Sverige. Man kan fråga sig varför man överhuvud taget ska bekymra sig över hur det går för träd som ask och alm. De är ju inte några avgörande basråvaror till skogsindustrin och utgör mest ett skönt tillskott av ädellöv i våra skogar. Men ask- och almdöden är mycket allvarligare än så. Saken är ju att om en art som t ex alm eller ask riskerar att dö ut så betyder det att stora delar av vår biologiska mångfald störs. 

Visste du att:

  • Ädellöv, till vilket alm och ask räknas, tar bara upp en procent av skogsarealen i Sverige.
  • Hälften av alla rödlistade arter knutna till ädellöv. Dessutom finns det ett tryck på att man ska satsa mer på löv i framtiden eftersom den anses mindre stormkänslig och är mer tålig för klimatförändringarna.
  • Ädellöv har som produktionsvirke unika egenskaper genom att de har högre torrsubstans än barr. Utbytet per kubikmeter är därför större vid pappers- och massaproduktionen. Även bränslevärdet är större.
  • Ask används ofta för sitt virke, eftersom det är hårt och står emot insektsangrepp bra.

Våra tjänster

Jan Stenlid, SLU

8 år senare – vad har hänt?

Läs intervjun med Jan Stenlid, forskare på SLU, om askskottsjukan:

Askskottsjukan – hot och hopp, 2016-06-03