Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Äganderätten – en flexibel rättighet

Foto: Johnér, Håkan Hjort

Att äga – till exempel skogsmark – ger ingen absolut rätt. Det är i stället en flexibel rättighet som kan variera i omfattning beroende av olika lagstiftningar, sedvana, myndighetsbeslut och annat.

– Vad som styr innehållet i ägandet är ett stort och mycket omdiskuterat problemkomplex, säger Åsa Åslund, juris doktor och lektor i affärsrätt vid Linköpings universitet.

Äganderätten ser olika ut i olika kulturer, och den har varierat över tid. I Sverige har den i dag många drag av ett liberalt ägande, präglat av den gamla romerska rätten. Äganderätten brukar i dag, i vårt land, betraktas som ett knippe av rättigheter, menar Åsa Åslund.

– I detta knippe ingår bland annat rätten att fysiskt besitta och nyttja det ägda. Där ingår även rätten till eventuell inkomst av egendomen och att rättigheten är giltig över tid: den kan testamenteras och ärvas.

En "elastisk" äganderätt

– Ett annat vanligt sätt att betrakta äganderätten är att se den som negativt definierad. Ägaren har då rätt att göra allt som inte är otillåtet med sin egendom. Den som äger något kan göra vad den vill med detta så länge det inte är begränsat i lag eller genom avtal.

Samtidigt är äganderätten elastisk. Innehållet i äganderätten kan variera utan att för den skull vara något annat än äganderätt. Ägaren har till exempel rätt att nyttja sin egendom, men inte på ett sådant sätt att någon annan – till exempel grannar – skadas av nyttjandet.

Äganderätten är den mest omfattande rätt till egendom vi känner till, förklarar Åsa Åslund. Den svenska äganderätten kan spåras långt tillbaka i tiden och har varierat i innehåll. Under till exempel medeltiden var äganderätten inte knuten till en person; flera kunde hävda äganderätt – framför allt till mark. På medeltiden var äganderätten splittrad. Den som vi i dag närmast skulle betrakta som arrendator var vid denna tid en person med äganderätt, samtidigt som en annan person kunde hävda äganderätt till samma stycke mark på grund av rätt att ta ut skatt på jorden.

Allemansrätten – en rest av ett splittrat ägande

– Allemansrätten skulle kunna vara en rest av det gamla splittrade ägandet, säger Åsa Åslund. Det är en av många möjliga förklaringar. Andra förklaringar av allemansrättens ursprung är att den är skapad i sekelskiftet 1800–1900-talet. Allemansrättens historiska ursprung må vara omtvistat, men den ger precis som den splittrade, medeltida äganderätten andra än ägaren rätt att – i viss mån – utnyttja mark och vatten.

Precis som den splittrade, medeltida äganderätten har andra än ägaren rätt att – i viss mån – utnyttja mark och vatten.

Utöver ägaren kan också andra ha rätt att nyttja egendom. I dag är rätten att nyttja andras egendom omfattande – mer så än man kanske först inser. Hyresrätten är ett exempel på nyttjanderätt som Åsa Åslund nämner, liksom arrenderätten, fiske- och jakträtten med flera.

Enligt allemansrätten får alla plocka svamp och bär i skogen. Foto: Johnér, Elliot Elliot

– I grunden är det ägaren som upplåter rätten att nyttja, och i dag krävs i princip avtal för de olika formerna av nyttjande­rätt, utom för den nyttjanderätt som ligger inom allemansrätten och för nyttjanderätt som är särskilt lagstiftad om.

Allemansrätten finns inte inskriven i något avtal; däremot finns den definierad i regeringsformen. Innebörden av allemansrätten är att alla ska ha tillgång till naturen och att alla där ska få plocka bär och svamp, simma i sjöar, springa och promenera i terrängen, titta på fåglar och vilda djur och så vidare. På så vis är allemansrätten en form av nyttjanderätt.

Rennäringslagen har koppling till sedvanerätt

Strandskyddsregleringen ger en liknande nyttjanderätt och står inskriven i miljöbalken. Den säger bland annat att alla ska ha tillgång till och få vistas på stranden.

– Sedan finns sedvanerätten. Den förutsätter att det finns en sedvana som utövats så länge att vi uppfattar den som en rättighet som är rättsligt bindande.

– För att något idag ska betraktas som bindande sedvanerätt krävs att sedvanan är öppen och allmänt känd, någorlunda utbredd och att den äger någorlunda varaktighet. Sedvanan måste också uppfattas vara bindande av de berörda parterna. Allemansrätten är delvis sedvanerätt. Sedvanans betydelse kommer också till uttryck i till exempel rennäringslagen, som ger renägande samer rätt att under vissa förutsättningar nyttja annans mark i rennäringen.

Men det går inte att ange exakt vad som menas med "någerlunda varaktighet". Många hävdar att 50 år av nyttjande behövs, andra att det är betydligt kortare. Men enligt Åsa Åslund måste det i varje enskilt fall avgöras i domstol när en sedana övergår till att bli rättsligt bindande sedvanerätt.

TEXT: Bosse Jönsson