Så skyddar du livet i skogsbäcken

En slingrande, porlande skogsbäck rymmer mycket liv som vi inte kan se med blotta ögat. Alger, svampar och små insekter spelar en viktig roll i vattensystemet. De bidrar med näring och syre, fungerar som nedbrytare och filtrerar vattnet. Amélie Truchy, forskare vid SLU, har undersökt hur skogens vattendrag påverkas vid en avverkning.

Amélie Truchys forskning tar avstamp i en nyfikenhet på samspelet mellan de mänskliga samhällena och naturen.

– Jag vill undersöka hur olika mänskliga aktiviteter, bland annat skogsbruk, påverkar naturen och speciellt livet i vattnet, berättar Amélie Truchy.

Fullt av liv under ytan

Hennes forskning fokuserar på de små skogsbäckarna, där det nästan inte finns någon fisk. Men om man tittar noga är de fulla av liv.

– De innehåller en stor biologisk mångfald, särskilt när det gäller vatteninsekter. I vattnet hittar du alger, svampar och insektslarver, det finns myggor och andra flygande insekter och längs bäckens kanter kan du se skalbaggar och spindlar. Dessutom kan du stöta på älgar, rådjur och fåglar, som kommer till bäcken för att dricka, säger Amélie Truchy.

Organismerna som lever i och omkring vattendraget har stor betydelse för ekosystemet – och många av dem är känsliga för påverkan.

– Insekterna filtrerar och renar vattnet och spelar en viktig roll i näringsöverföringen. De bryter ner organiskt material, till exempel löv som faller ner i bäcken, som i sin tur blir föda åt andra organismer.

Kantzonerna viktiga för vattensystemets motståndskraft

Algerna bidrar med syre genom fotosyntesen och är samtidigt en matresurs för insektslarverna, berättar Amélie Truchy, som för att kunna undersöka den mänskliga påverkan tog prover på en rad olika ekosystemfunktioner.

– Jag placerade ut keramikplattor och nätpåsar fyllda med löv och lät dem ligga i vattnet i 30–40 dagar. Tillbaka i labbet kunde jag identifiera vilka insekter som fanns i påsarna och mäta hur snabbt löven brutits ner samt hur alger växt till på keramikplattorna. Jag tittade även på tillväxten av mikroskopiska svampar på löven, säger Amélie Truchy.

Resultaten visar att skogsbruket påverkar livet i vattnet, framför allt svamparna och de ryggradslösa djuren, men att med kantzoner mot vattendraget kan skadorna minimeras.

– Skyddszonerna är oerhört viktiga för återhämtningen och för vattensystemets motståndskraft. Genom att lämna en remsa med skog längs bäcken, låta död ved ligga kvar i och omkring vattnet och undvika att rensa bäckfåran gynnar du olika typer av livsmiljöer och bidrar till den biologiska mångfalden, säger Amélie Truchy.

Efter fem år hade livet i vattnet återhämtat sig

En annan viktig slutsats av hennes forskning är att effekterna av avverkningen verkar avta när skogen växer upp igen.

– Vi såg att redan efter fem år hade livet i vattnet återhämtat sig, men bara om den totala hyggesarealen utgjorde maximalt 30 procent av avrinningsområdet. Om tröskeln på 30 procent passeras kan effekterna bli oåterkalleliga, säger Amélie Truchy.

Hon betonar att det är viktigt att väga in den globala uppvärmningen när man studerar skogsbrukets effekter.

– Om du kalavverkar området intill en liten skogsbäck tenderar den att torka ut mycket snabbare. I kombination med det torrare klimatet kan det få stor effekt på livet i vattendraget. Om du som skogsägare lämnar en buffertremsa hjälper du systemet som helhet att möta olika stressorer, till exempel torka, säger Amélie Truchy och fortsätter:

– Den biologiska mångfalden är jätteviktig. Med många olika insekter får vi en redundans, det är inte bara en art som fyller en viss funktion utan de olika arterna kan kompensera för varandra.

Av samma anledning är det viktigt att undvika att köra över bäckar i samband med skogsbruksåtgärder.

– Det gäller att vara väldigt försiktig, om bäcken körs sönder kan den torka ut och det är inte säkert att den återhämtar sig. Det kan få stora effekter nedströms i vattensystemet, säger Amélie Truchy.

Text: Monica Forsberg