Renskötsel i Norden – en näring och ett kulturarv

Renskötseln i Norden går långt tillbaka i tiden och idag finns renskötselområden på omkring 30-50 procent av Sveriges, Norges och Finlands yta. Anna Skarin, professor i renskötsel vid SLU, berättar om rättigheter och om skillnader i hur betesmarker används i de olika länderna.

Renskötsel är en tradition som går långt tillbaka; redan långt innan dagens renskötsel utvecklades använde jägare och samlare tama renar som transportdjur och för att locka vildrenar för jakt. Tidigare begränsades renskötseln inte av nationsgränser, men under slutet av 1800-talet enades de nordiska staterna om att förhindra renskötsel över gränserna och ett stort antal renskötande samer blev tvingade att flytta till nya betesmarker. Expansionen av skogs- och jordbruk var tidigt utmanande för renskötseln och på senare år har behovet av naturresurser för klimatomställningen inneburit ett ökat tryck på renbetesmarkerna.

Vad finns det för skillnader i renskötseln mellan de olika länderna?

– Ett exempel är att renskötseln i Sverige och Norge är förbehållen den samiska befolkningen – medan Finland har både samiska och icke-samiska renägare där den samiska renskötseln bedrivs i landets norra delar.

– Det finns också skillnader inom Sverige. Längs Kalix- och Torneälvdalar i Norrbotten bedrivs koncessions­renskötsel. Området skiljer sig från övriga
renskötsel­områden i Sverige då renskötseln här har åretrunt-marker nedanför lappmarksgränsen enligt gammal hävd. I det här området kan den som är same få tillstånd, det vill säga koncession, att bedriva renskötsel. I tillståndet ingår även att sköta ett visst antal renar åt de som äger eller brukar jordbruksfastigheter i området.

Det finns också olikheter i hur betesmarkerna används i de olika länderna, vilket har både ekologiska och historiska förklaringar.

– I Sverige bedrivs renskötseln framförallt i skogsområden om vintern och i fjällandskap om somrarna. I Norge är det nästintill tvärtom då fjäll- och tundraområden dominerar under vintern.

Berätta om rättigheterna i Sverige – hur ser de ut?

– I renskötselområdet har den som är same och medlem i en sameby, enligt rennäringslagen, rätt att använda mark för renskötsel. På året runt-markerna gäller rätten under hela året, medan renarna bara får vistas på vinterbetesmarkerna mellan den 1 oktober och 30 april. Man talar ibland om dubbla rättigheter då både samebyar och staten eller privata skogsägare har rätt till samma mark. Inom renskötselområdet ska skogsägare enligt lag anpassa åtgärder vid exempelvis avverkning till renskötseln – och när det gäller året runt-markerna ska man erbjuda samråd med samebyn

Renskötsel är en tradition som går långt tillbaka; redan långt innan dagens renskötsel utvecklades använde jägare och samlare tama renar som transportdjur och för att locka vildrenar för jakt. Tidigare begränsades renskötseln inte av nationsgränser, men under slutet av 1800-talet enades de nordiska staterna om att förhindra renskötsel över gränserna och ett stort antal renskötande samer blev tvingade att flytta till nya betesmarker.

Expansionen av skogs- och jordbruk var tidigt utmanande för renskötseln och på senare år har behovet av naturresurser för klimatomställningen inneburit ett ökat tryck på renbetesmarkerna.

Vad finns det för skillnader i renskötseln mellan de olika länderna?

– Ett exempel är att renskötseln i Sverige och Norge är förbehållen den samiska befolkningen – medan Finland har både samiska och icke-samiska renägare där den samiska renskötseln bedrivs i landets norra delar.

– Det finns också skillnader inom Sverige. Längs Kalix- och Torneälvdalar i Norrbotten bedrivs koncessions­renskötsel.

Området skiljer sig från övriga renskötselområden i Sverige då renskötseln här har året runt-marker nedanför lappmarksgränsen enligt gammal hävd. I det här området kan den som är same få tillstånd, det vill säga koncession, att bedriva renskötsel. I tillståndet ingår även att sköta ett visst antal renar åt de som äger eller brukar jordbruksfastigheter i området.

Det finns också olikheter i hur betesmarkerna används i de olika länderna, vilket har både ekologiska och historiska förklaringar.

– I Sverige bedrivs renskötseln framförallt i skogsområden om vintern och i fjällandskap om somrarna. I Norge är det nästintill tvärtom då fjäll- och tundraområden dominerar under vintern. Berätta om rättigheterna i Sverige – hur ser de ut?

– I renskötselområdet har den som är same och medlem i en sameby, enligt rennäringslagen, rätt att använda mark för renskötsel. På året runt-markerna gäller rätten under hela året, medan renarna bara får vistas på vinterbetesmarkerna mellan den 1 oktober och 30 april. Man talar ibland om dubbla rättigheter då både samebyar och staten eller privata skogsägare har rätt till samma mark. Inom renskötselområdet ska skogsägare enligt lag anpassa åtgärder vid exempelvis avverkning till renskötseln – och när det gäller året runt-markerna ska man erbjuda samråd med samebyn.