Brandsamverkan bland gårdarna i Bjärka-Säby

I klassisk herrgårdsmiljö, omgiven av gamla ekar, hittar man Bjärka-Säby. Godset har anor från 1200-talet och för några år sedan flyttade Oscar Ekman tillbaka till släktgården där han växte upp. Här berättar han om en stark grannsamverkan – och om ett nuvarande samarbete kring skogsbrands­frågor som blivit alltmer aktuella de senaste åren.

I ett östgötskt eklandskap, två mil söder om Linköping, ligger Bjärka-Säby. Godset har anor från 1200-talet och i huvudbyggnaden som kallas Gamla slottet, har det under åren bland annat bedrivits lantbruksskola och skogvaktarutbildning. Egendomen har varit i familjen Ekmans ägor sedan 1860-talet – och Oscar Ekman, som är den femte generationen, växte upp på gården. I 20-årsåldern flyttade han till Stockholm där han blev kvar i många år, men 2021 lämnade han, tillsammans med fru och barn, staden för att flytta tillbaka till Bjärka-Säby. Här har han tagit över driften av fastigheten där familjen bland annat bedriver jord- och skogsbruk.

– Att lämna vänner och ett annat yrkesliv i stan var en stor omställning,
men vi trivs bra och jag uppskattar att få bo nära skog och vatten. Mina föräldrar bor på gården och det känns tryggt att jag kan rådgöra med dem och ha min far som bollplank när det dyker upp frågor.

Samverkan kring brandfrågor

I Bjärka-Säby går många relationer med grannfastigheterna långt tillbaka i tiden. De känner varandra och flera av dem ingår idag i en samverkansgrupp kring brandfrågor.

Skogsbränder har varit ett återkommande inslag i naturen i århundraden, och många djur och växter har anpassat sig. Men okontrollerade bränder har förstås också inneburit ett faktiskt hot – inte minst för skogsägare som förutom säkerhetsrisker även drabbats av ekonomiska förluster. Efter de omfattande skogsbränderna under 2014 och 2018 har Sverige arbetat för att stå bättre rustat för torra och varma somrar då brandrisken ökar. Exempelvis har räddningstjänster organiserat sig för att samarbeta bättre över kommun- och regiongränser.

Eftersom skogsbränder inte tar hänsyn till fastighetsgränser gör även skogsägare klokt i att samarbeta med grannar. I Bjärka-Säby var det en granngård som tog initiativ till ett samarbete och idag är de mellan fem och sju granngårdar som regelbundet möts för att diskutera hur de på bästa sätt kan hjälpa varandra om det skulle börja brinna i skog och mark.

– Vi har en gemensam Whatsapp-grupp så att vi kan kommunicera allihop och agera snabbt. Gruppen jobbar också med att upprätta kartor som visar var man kan fylla på vatten. Vi kan ge dessa kartplatser till räddningstjänsten för att underlätta deras arbete vid en brand, men de ger också bra information till oss själva om var vi kan fylla en gödseltunna med vatten och så vidare. Vi tittar också på möjligheten att teckna en gemensam försäkring, men det är komplext och där har vi ännu inte landat i någon lösning.

Vad skulle du ge för råd till skogsägare som vill inleda ett grannsamarbete kring brandfrågor?

– Att ta initiativet och räcka ut handen. Samla ihop grannarna och sätt er ner för att diskutera tillsammans. Jag tror att det är en bra väg att gå då mycket tyder på att de här frågorna kommer att bli mer aktuella i framtiden. Den bästa förutsättningen för ett samarbete är förstås att man har en god relation till varandra. Det vill säga att man vill hjälpa och kan känna sig trygg med att andra vill detsamma.

Oscar Ekman har varit engagerad i brandfrågor på flera sätt. I samband med flytten tillbaka till Bjärka-Säby arbetade han en tid som deltidsbrandman – en roll som är särskilt viktig för samhällen på landsbygden. Efter en utbildning som räddningstjänsten gav hade han beredskap var fjärde vecka, vilket innebar att han inom kort tid skulle infinna sig på den lokala räddningsstationen om det inkom larm om brand, trafikolycka eller liknande.

– Jag arbetade på Polismyndigheten i 20 år, och de sista tio åren inom Nationella insatsstyrkan. Det var ett fantastiskt jobb, och det här uppdraget var ett sätt att ha kvar en viss del av det yrket och att få göra en samhällsinsats.

Stark samarbetstradition

Bjärka-Säbys skog förvaltas av Skogssällskapet och Johan Asp har ansvarat för förvaltningen av fastigheten sedan 2010. Han är väl bekant med den lilla orten och menar att samarbetstraditionen går långt tillbaka i tiden. Redan i slutet av 1930-talet bildade man ett gemensamt dikesföretag här, eftersom man ville torrlägga stora områden för att få fram mer odlingsbar mark. Dikesföretaget består av fyra större markägare i området, däribland familjen Ekman, och omfattar omkring fem kilometer diken.

– När jag tog över förvaltningen på Bjärka-Säby hade inte dikena rensats
sedan i början av 1980-talet. Det hade lett till att stora arealer skogsmark hade försämrade produktionsförutsättningar – träden hade det helt enkelt för blött om rötterna, berättar Johan Asp.

Han kontaktade den dåvarande driftansvarige för fastigheten som informerade honom om att det fanns ett dikesföretag registrerat hos länsstyrelsen.

– Vi kontaktade alla delägare i företaget för att höra hur de ställde sig till en eventuell rensning. Varje fastighet har ett andelstal baserat på hur stor del av den totala arealen som avvattnas via diket. Det är också de andelstalen som avgör hur kostnaderna för underhåll fördelas, säger Johan Asp.

Efter ett inledande möte där alla delägare ställde sig positiva till en
rensning, tog de fram ett anbudsunderlag. De lade stor vikt vid att hitta en entreprenör med rätt utbildning och kunskap om hur man minimerar risken för så kallad slamning och sedimentering.

– Efter några år uppstod problem med vattenvegetation i det rensade diket, vilket ledde till att styrelsen återigen sammankallades för att genomföra ytterligare en, något enklare, rensning. I det här fallet var samarbetet mellan de berörda grannarna väldigt enkelt eftersom det redan fanns ett regelverk på plats, berättar Johan Asp.

Bjärka-Säbys skog består främst av barrskog medan 25 procent utgörs av lövskog. Oscar Ekman berättar att planen är att få till en större inblandning av lövskog, bland annat då lövträden ofta är mer motståndskraftiga mot exempelvis stormar och då de inte antänder lika lätt som barrskog.

– Vi är väldigt nöjda med vårt samarbete med Skogssällskapet och Johan
Asp som vi har en tät dialog med. Det är långa tidsperspektiv i det här arbetet, det vi gör i skogen idag bär frukt om 40–50 år – och jag vill förstås förvalta den här fina naturresursen på bästa sätt, precis som tidigare generationer gjort innan mig.

Text; Linda Fritiofsson