Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Forskaren Erland Mårald vill ha fler idéer och vidare perspektiv

Erland Mårald

Skogen, en svensk huvudnäring? Jo, men det var först på 1950-talet som man började se den som en sådan, hävdar Erland Mårald. Foto: Mattias Pettersson, Umeå Universitet

Dagens svenska skogar skapades för fyra, fem, sex generationer sedan. Målet var ett, oomtvistat och tydligt: hög skogsproduktion som skulle skapa tillväxt och välfärd. "Men med fler idéer om handlingsalternativen då hade vi haft en större skoglig bredd i dag", säger Erland Mårald, professor i idé- och lärdomshistoria vid Umeå universitet och en av forskarna i det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Future Forests.

Erland Mårald

Foto: Mattias Pettersson

– Det är våra idéer om framtidens skogar som ger oss dagens handlingsalternativ. Med fler idéer kan vi därför skapa fler handlingsalternativ, säger Erland Mårald.

Han anser att en viktig forskaruppgift är att lyfta fram olika gruppers skilda uppfattningar om hur skogen ska användas i framtiden.

– Om vi försöker se fler möjliga framtidsbilder kan fler intressen tillgodoses i framtiden. Kanske går det då att få mer av allt – av välfärd och tillväxt, miljövärden och social hållbarhet – eller i alla fall en bättre balans mellan dessa.

Med Erland Måralds synsätt var det dåtidens idéer om framtidens skog som gav oss vårt nutida skogslandskap. Idéerna om det rationella trakthyggesbruket började komma från Tyskland redan i början av 1800-talet. Man började diskutera ett långsiktigt produktionsinriktat skogsbruk där skogen skulle ge kommersiella varor som timmer, kol och pottaska. Vid mitten av samma sekel började en storskalig exploatering av den svenska skogen för att tillgodose de industriella behoven av timmervaror.

Om vi försöker se fler utvecklingsmöjligheter kan vi också se fler handlingsalternativ och då kan fler intressen tillgodoses i framtiden.

Dessförinnan betraktades den svenska skogen av de flesta som en del av jordbrukssamhället. Skogsbruk var inget självändamål, utan skogen behövdes för att ge mat, brännved, stängselvirke, bete och annat som jordbrukssamhället behövde.

– Det dröjde innan de tyska idéerna slog igenom på allvar. En viktig orsak var konflikten med jordbrukssamhällets värderingar, där skogen i första hand sågs som en förutsättning för jordbruket. Den inställningen fanns kvar, även om den successivt försvagades, ända fram till början av 1950-talet när jordbruket rationaliserades och oljan kom som en ny energikälla. Då minskade behovet av brännved och foder från skogen, och skogsbruket framstod äntligen som en helt självständig näringsgren, säger Erland Mårald.

Det svenska samhället präglades av en stark framtidstro under 1950-talet. Tanken om välfärdssamhället lanserades och handlade bland annat om god tillgång på arbetstillfällen och att städerna skulle byggas om för att passa moderna människor. 1950-talet var på många sätt också en guldålder för skogsbruket.

– Ett nära samarbete mellan skogsforskning, politiker och skogsindustri hade snävat in perspektiven. Man ansåg att skogsvetenskapen hade all kunskap om skogsbrukssystemet och att systemet bara skulle finslipas. Målet var hög skogsproduktion med hjälp av rationell skogsskötsel som i förlängningen skulle skapa tillväxt och välfärd. Plantering, skogsvård och avverkning skulle vara återkommande skogsbruksåtgärder i en evig produktionscykel.

Jag tror att det just nu pågår en omförhandling av vad skogen ska användas till i framtiden.

Erland Mårald menar att starka intressen under lång tid använt framtiden som argument för vad som behöver göras nu. Skogspolitiken under 1950-talet är ett av flera exempel på att en grupps framtidsbild styrt urvalet av handlingsalternativ.

– Skogsindustrin såg en risk för att den internationella konkurrensen skulle öka och därmed hota skogssektorn och välfärdssamhället. De som sa ”restaurera skogarna nu så säkrar vi välfärdssamhället i framtiden” eller ”investera nu – skörda sedan” fick anhängare. Metoden för att rädda välfärdssamhället blev effektivisering genom kalhyggen, markberedning, plantering, monokultur och intensiva skötselmetoder. Men jag frågar mig om man inte hade kunnat tänka sig en mängd andra skogsskötselmetoder om man haft ett vidare perspektiv. Ett febrilt restaureringsarbete satte igång i skogen under 1950-talet för att ersätta de så kallade skräpskogarna – konsekvensen av plockhuggning, blädning och jordbrukets användning under lång tid. Men det dröjde inte länge förrän de som flyttat in till städerna från landet började se konflikter mellan trakthyggesbruket och skogsbrukets ekologi.

Rachel Carsons bok Tyst vår kom ut i början av 1960-talet, och miljödebatten tog fart. Den urbana medelklassen hade samtidigt fått råd och tid att engagera sig i bredare samhällsfrågor, och miljörörelsen växte sig stark. Under gröna vågen började människor flytta tillbaka till landet, och miljöfrågan fick mer och mer allmänpolitisk tyngd.

– Skogens miljöfrågor kom upp på samhällsagendan under 1960-talet och det var främst användningen av kalhyggen, monokulturer, gifter och gödsel som gjorde att skogen blev omdebatterad under 1960- och 70-talen, berättar Erland Mårald.

I början av 1970-talet dök det upp ett annat exempel på hur en grupp får tolkningsföreträde angående framtiden. Då inleddes en relativt storskalig plantering av snabbväxande nordamerikansk contortatall i Sverige. Contortan växer i dag på cirka 600 000 hektar skogsmark i främst södra Norrland och nordvästra Svealand. Den blev lösningen på skogsindustrins oro för en virkessvacka under 2020-talet.

– Återigen var det starka intressen som lyckades föra fram sin bild av framtiden – en kommande kris för skogsindustrin – och på så sätt hitta argument för att föra in ett exotiskt trädslag i svenskt skogsbruk, säger Erland Mårald.

Det var först i slutet av 1980-talet frågan väcktes om skogsbruket som ett hot mot den biologiska mångfalden.

– Idén var att man genom att bevara den biologiska mångfalden skulle bibehålla stabila ekosystem som kunde stå emot de förändringar människan orsakar med sin moderna livsstil. Begreppet ”biologisk mångfald” fungerade också bra som redskap för miljörörelsen, eftersom man med de rödlistade arterna kunde visa skogsbruket konkreta exempel på vad som behövde skyddas i skogen samtidigt som man kunde diskutera biologisk mångfald som en förutsättning för hållbara ekosystem.

Under 2000-talet har det blivit tydligt att många värden kan förknippas med skogen. Konfliktytorna har blivit fler när skogen samtidigt ska vara råvaru- och energiproducent, bas för biologisk mångfald, kolsänka för att lindra klimatförändringarna, arena för rekreation, ett skydd åt kulturarvet och en estetiskt tilltalande fond i det svenska landskapet.

– Jag tror att det just nu pågår en omförhandling av vad skogen ska användas till i framtiden. Kanske är det därför frågan om kontinuitetsskogsskötsel och hyggesfria metoder kommer upp igen – som ett sätt att skapa förutsättningar för mångbruk precis som under jordbruksepoken, säger Erland Mårald.

Han ser förutsättningar för och välkomnar en bredare diskussion om skogens användning framöver.

– Jag tror att man genom att låta olika intressenter samverka med varandra kan vända och vrida på sina framtidsbilder för att hitta nya lösningar. Kanske finns det något ”bortom” hygge eller blädning som kan öppna nya möjligheter för förvaltningen av skogsresurserna.

TEXT: Malin von Essen

Erland Mårald

Ålder: 44 år.

Yrke: Professor i idé- och lärdomshistoria vid Umeå universitet.

Aktuell: Med intressanta tankar om skog och skogsbruk samt som forskare i det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Future Forests, som delfinansieras av Skogssällskapet.

Vi bidrar till utveckling

Skogssällskapet är en av Sveriges största privata finansiärer av forskning och kunskapsutveckling om skog och naturvård.