Viltbetesskador: Ökad avskjutning räcker inte

I Götaland är betestrycket på skogen mycket stort. Skadorna på tall är allvarliga. Men att skjuta fler klövvilt är inte nog för att vända trenden. Det krävs även bättre dialog mellan markägare och jägare, fler trädslag och alternativa foder.

Tallen har under många år tappat mark i Sverige. Redan på 1970-talet var problemen stora med minskade tallbestånd – och det har blivit värre sedan dess. Tallskogar blir alltmer sällsynta, och på de stora arealerna med barrblandskogar tar granen över alltmer.

Klövvilt, framför allt älg och rådjur, äter hellre tall än gran, och det gör att betningen är ett stort bekymmer för många markägare som satsar på tall. Ett sätt att få bättre balans mellan skador på skog och tillgång på hjortdjur är ett ökat samarbete mellan markägare och jägare.

– Det krävs snabba åtgärder för att anpassa älgstammen. Det kan ske genom jakt, men minst lika viktigt är att föra en diskussion kring hur skogsägare kan och bör agera för att minska problemet med betesskador på tall, säger Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen.

– Nu väljer flertalet markägare beteståliga trädslag, och gran dominerar fullständigt. Det är en kortsiktig men förståelig lösning, eftersom gran klarar sig bättre från betesskador. Men på längre sikt kan det vara problematiskt om man planterar gran på mark som är mer lämpad för tall. Det kan ställa till problem i granskogen, menar Christer Kalén.

Rätt trädslag på rätt mark alltså. Men det är lättare sagt än gjort, eftersom betesskadorna på tall ger stora ekonomiska förluster för skogsägarna. Det är en ond cirkel som behöver brytas för att markägare ska våga prioritera tall före gran. Nu går dock utvecklingen åt fel håll. Skogsstyrelsen presenterade nyligen en omfattande viltbetesinventering i Götaland; den visar att betestrycket är större än väntat och att skadorna på tall är allvarliga. I flera områden har mer än var fjärde tall utsatts för svåra betesskador bara under den senaste vintern. Inventeringen visar också att andelen stammar som fortfarande är oskadade är oroväckande liten.

Vilka är det då som drabbas av detta?

– Alla skogsägare drabbas. De får betesskador och de planterar fel träd; när man föryngrar skogen är det nödvändigt med fler trädslag. Utan en bättre sammansättning på trädslag i ungskogen påverkas även den biologiska mångfalden negativt.

Markägarna behöver ta större ansvar. Om många i samma område gör samma sak finns bättre förutsättningar att komma till rätta med betesskadorna.

– Om vi inte har ett tillräckligt aktivt skogsbruk blir viltstammarna mindre. Kvaliteten på fodret blir sämre, vilket missgynnar djuren och även jägarna, eftersom det blir mindre och färre vilt att jaga. En skog med mer blandade trädslag är dessutom trevligare att jaga i, menar Christer Kalén.

En del markägare är uppgivna. De tror att den enda lösningen för att kunna odla tall är att skjuta av all älg. Men enligt Christer Kalén är ökad avskjutning bara en av flera åtgärder som behöver vidtas.

– Markägarna behöver ta större ansvar; sinsemellan måste de agera mer koordinerat. Om många i samma område gör samma sak finns bättre förutsättningar att komma till rätta med betesskadorna, och markägarna kan gemensamt besluta vilken avskjutning som ska göras.

– Det vore även bra om markägare engagerade sig mer i älgförvaltningen, och då också diskuterade skogsförvaltningen i sitt älgskötselområde. Jag skulle gärna se en tydligare vision om hur markägarna vill att skogen ska föryngras. Olika åtgärder behöver koordineras bättre än i dag, som exempelvis att samordna skogsskötseln med viltförvaltningen, säger Christer Kalén.

TEXT: Stefan Hällberg