Lennart Nilsson får Ekfrämjandets pris

Skogssällskapets skogsförvaltare Lennart Nilsson får Ekfrämjandets länspris för sitt engagemang i att främja ädellövskogsbruk i Södermanland.

– Jag tycker själv att lövskog är vackert. Många av mina kunder vill inte ha en tät granskog överallt, utan värdesätter det som lövträden kan bidra med; estetik, biologisk mångfald, höga virkesvärden och en variation som sprider riskerna för storm- och insektsskador.

En viktig drivkraft för Lennart Nilsson är estetiken – att bidra till ett vackrare landskap genom att lyfta fram det som är intressant för ögat.

– Det kan handla om att hugga fram en sjökant eller lyfta fram en höjd i ett i övrigt platt landskap.

– Ett motto som jag brukar förmedla till maskinförare är att vi ska ta vara på och gynna det som är annorlunda. Om maskinföraren exempelvis inte har sett en asp på hela dagen – ja, då ska den nog sparas. Ett lövträd med en stor krona eller möjligheten att ställa en högstubbe vid en vacker sten – ta vara på det.

Samtidigt som Lennart Nilsson värnar om estetiken kallar han sig själv ”en produktionsmänniska”. Han vill hjälpa skogsägare skapa god ekonomi i sitt brukande och ser ingen motsättning mellan ädellövskogsbruk och lönsamt skogsbruk.

– För markägaren behöver det inte innebära högre kostnader att producera ädellövskog. Samhället vill stimulera ädellövskogsbruket och därför finns möjligheter att få bidrag. Det gäller bara att hänga med i bidragsdjungeln och komma ihåg att söka de bidrag man har rätt till, säger han.

Skötebarnet

När Lennart Nilsson tar emot Ekfrämjandets pris står han i ett 5 hektar stort fågelbärsbestånd på Beckershofs herrgård – ett bestånd han själv anlade för tio år sedan tillsammans med dåvarande markägaren Claes Asker. Det är inte utan stolthet Lennart Nilsson berättar om det han kallar sitt eget skötebarn.

– Det har tagit sig fantastiskt bra! De grövsta stammarna är redan 12-15 centimeter i brösthöjd och vi har röjt och sedan stamkvistat beståndet upp till 2,5 meter.

Nästa åtgärd är en ny stamkvistning för att skapa 5–6 meter kvistfri stamved. Skälet till stamkvistningen är att fågelbärets kvistar inte faller av självmant när de dör till följd av minskande ljustillgång under de växande trädkronorna.

– Då måste vi hjälpa till för att undvika att de kvarvarande torrkvistarna ger svartkvist som försämrar virkets kvalitet, berättar Lennart Nilsson.

Sork och gräs största fienden

Sork och gräs är lövträdens största fiende i etableringsfasen. Lennart Nilsson har därför utvecklat en metod där han bekämpar gräset mekaniskt med ett fräsverktyg från trädgårdsnäringen.

– Vi planterar i rader med så stort mellanrum – 1,80 meter – att vi kan fräsa jorden med en liten traktor varje säsong under de 5–7 första åren. Det innebär att vi hackar sönder gräset, stör sorken och leder ned vatten till plantorna samtidigt som gräset förmultnar och ger näring till plantorna.

Lennart Nilsson trycker på vikten av att skapa så stora bestånd att lövbestånden kan brukas som produktionsskogar.

– Det gäller att få så stora sammanhängande bestånd att man kan hitta en köpare som vill ta hand om virket när det är dags för avverkning. Risken är annars att lövträden bara blir miljöträd eller skickas som brännved i slutänden.

På frågan om hur det känns att få Ekfrämjandets länspris svarar Lennart Nilsson:

– Jag blev lite rörd och mycket glad. Jag ger mycket kraft till min arbetsgivare och de kunder vars skogsgårdar jag sköter och då känns det fint att få uppskattning för det jag gör. Det är också roligt att få priset nu när jag är mitt i min yrkeskarriär och har mycket kvar att uträtta.

TEXT: Malin von Essen