Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Björken ska röjas två gånger

Älg på grönbete i lövbestånd. Foto: Skogen bild, Johnér

Magnus Strandberg, viltförvaltare hos Skogssällskapet, sticker ut hakan och hävdar att björken ska röjas två gånger. Det minskar betestrycket på tall och förbättrar tillväxten för både barr- och lövskog.

Klövvilt – i första hand älg – betar tall. Men det är ännu godare med björk och RASE (rönn, asp, sälg och ek). Det visar den undersökning av betestrycket som SLU och Svensk Naturförvaltning AB 2007 gjorde på fem fastigheter.

Trots att den sammanlagda andelen av vårtbjörk, glasbjörk och RASE i studieområdet är endast 19 procent, står kvistar från de här trädslagen för hela 76 procent av klövviltets diet under vintern. Andelen tall i studieområdet var 21,5 procent, och tallkvistar utgjorde 24 procent av dieten.

– Hjortvilt äter vårtbjörk lika gärna som tall, säger Magnus Strandberg.

RASE är begärligast, och det som i förhållande till sin ringa andel av träden betas kraftigast, men eftersom björk finns i mycket större antal blir den extra intressant och viktig som viltfoder.

Undersökningen 2007 genomfördes på två av SLU:s referensområden i Växjö, på Östermalma och på Skogssällskapets fastigheter Rydsmon, Dimbo och Selesjö. Statistik över betestrycket på Selesjö 2014 stödjer resultaten från 2007.

För att få optimal produktion och lägre kostnader i gallringsfasen är det viktigt att björkbestånden efter slutröjningen endast har 1 600–2 000 stammar per hektar, enligt Magnus Strandberg.

På Skogssällskapets fastighet Selesjö är betestrycket på tall 20 procent. Betestrycket på björk är något lägre och på RASE avsevärt högre, som tabellen nedan visar.

– Och för att minimera risken att älgen bryter ner eller betar topparna behövs två röjningar. Då minskar också risken för snöbrott radikalt. Först röjer man när björken är 2.5–3 meter hög; målet är då att komma ner från 5 000–10 000 stammar
per ha till cirka 3 000.

– Andra röjningen sker när björken nått cirka fem meters höjd. Det är då, vid andra röjningen, som målet är 1 600–2 000 stammar per hektar.

Magnus Strandberg poängterar att detta gäller i rena björkbestånd som uppkommit genom självsådd eller planterad björk där självsådd tillkommit. Det gäller också de fuktiga delar av olika bestånd där tallen – eller granen – inte kommit upp till en höjd då de kan räknas som framtida produktionsstammar. Oftast beror det på att det är för fuktigt, frostlänt eller för hårt viltbetat.

De äldre djuren minns var det finns bra mat och återkommer dit.

Magnus Strandberg säger att han instämmer i mycket av det som professor Urban Nilsson förordar i intervjun "Björkskog kräver aktiv skötsel". Men Magnus Strandberg argumenterar för två röjningar – framför allt på viltrika marker.

Enligt Magnus Strandberg är det viktigt  att anpassa röjning och gallring av den typen av bestånd han beskriver ovan så att inte för mycket löv tas bort. Men lika viktigt är det att spara redan betade tallar.

– Jag far land och rike runt och talar om detta. Ibland får jag applåder, men alltför ofta säger skogsägarna att nä, det är bättre att röja som vanligt och skjuta bort hjortviltet.

Andra invänder att det blir dyrt med två röjningar i blandbestånd av björk och tall, att tallen växer sämre om det inte röjs rejält redan i en första röjning, och att det blir en massa skräp kvar i skogen som gör att maskiner har svårt att ta sig fram. Det håller inte Magnus Strandberg med om.

Han menar att återväxten av stubbskott blir ännu större om man röjer till slutförband på en gång, det vill säga om man röjer bort alla stammar som inte ska finnas i gallringsfasen:

– Och sällan klarar man sig undan ytterligare en röjning – även om den oftast kallas förröjning inför första gallring.

Att röja två gånger för att få upp en björkskog av hög kvalitet är inget nytt, menar Magnus Strandberg. Det kan faktiskt hålla kvar mycket bra foder till viltet och på så sätt skona några
oskadade tallar i andra bestånd.

– Samma älg behöver bara äta sig mätt en gång varje dag!

Magnus Strandberg och en del viltforskare menar att de äldre djuren minns var det finns bra mat och återkommer dit. Djuren besöker nyröjda bestånd flera gånger för att leta efter maten som fanns före röjningen, och då skadar de rimligtvis de få kvarvarande stammarna.

– Tallinslag i beståndet drar djur oavsett om det finns löv där. Annars skulle vi väl inte ha några problem i rena tallplanteringar i talldominerade områden?

– Vi kan nog aldrig kan få en ungskog med björk och/eller tall som är tillräckligt ointressant för att hjortvilt inte ska besöka den. Det är min tes, även om jag är väl medveten om att det inte är vetenskapligt bevisat.

TEXT: Bosse Jönsson

Björken och statistiken

Klicka på bilden för en förstoring.