Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Hur hittar vi balanspunkten mellan ekonomi och biologisk mångfald?

Ju längre österut desto lägre ekonomiskt värde på skogen. Men desto större biologisk mångfald.

På hygget plockas nästan allt virke ut. I naturskogen ligger den döda veden kvar. Det är en förklaring till att de svenska produktionsskogarna ligger i topp när det gäller ekonomiskt värde, men i botten ifråga om livsrum för bl.a. tjäder och vitryggig hackspett, i en jämförelse med skogar i östra Ryssland. Hur hittar vi balanspunkten?

Även i skogar orörda av människohand föryngras skogen inom sammanhängande områden. Träd dör lokalt av ålder och på grund av insekts- eller svampangrepp och på stora ytor av eld eller stormar.

Men Per Angelstam, professor vid Skogsmästarskolan vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, pekar på en helt avgörande skillnad mellan trakthyggesbrukets hyggen och de öppna ytor som naturkrafter och ”naturkatastrofer” förorsakar: I den stormdrabbade, eldhärjade eller av andra naturkrafter hemsökta skogen lämnas nästan all ved kvar.

– Så är det inte i våra brukade skogar, säger han. Ordet ”hygge” kommer ju av ”hugga”, och på hygget hugger man mer eller mindre kalt – och tar ut virket ur skogen.

– I den naturskapade skogen där naturen själv tar hand om ”avverkningen” ges goda förutsättningar för återväxt av nya generationer träd och växter. Och den döda veden ”lever” mycket länge som livsrum för svampar, insekter, mossor och lavar. Före skogsbrukets ankomst i norr var brand den viktigaste anledningen till att skog föryngrades; i söder ingick även andra störningar.

I ett av de forskningsprojekt som Per Angelstam är engagerad i jämförsskogsregioner i Sverige, Lettland, de europeiska delarna av Ryssland och de glest befolkade, östra delarna av Ryssland. Andelen aktivt brukad skog sjunker ju längre österut vi rör oss – på grund av en allt kortare skogsbrukshistoria. I de modeller som forskarna skapat kan man bland annat bedöma de undersökta skogarnas ekonomiska värde och ställa detta i relation till den biologiska mångfalden i samma skogar.

Ju längre österut desto lägre ekonomiskt värde på skogen. Men desto större biologisk mångfald.

– Det visar att de svenska produktionsskogarna ligger i topp när det gäller ekonomiskt värde på tillgängligt barrvirke och biomassa. Men ju längre österut vi rör oss, desto mer minskar det värdet. Tittar vi däremot på skogarna som livsrum för till exempel järpe, tjäder, vitryggig hackspett och insekter är det tvärt om; Sverige ligger i botten medan värdet för fåglarna och insekterna stiger ju längre österut vi kommer, säger Per Angelstam.

Han betoner att skog är en resurs som ska nyttjas och brukas, men klokt och framsynt. Det svåra är att hitta rätt balans mellan att ta ut och lämna kvar virke, och att tjäna pengar även på andra värden.

– Skogsbruket är på det stora hela ganska bra på att ta hänsyn. Men det som lagen föreskriver – och det som bolagen genomför – räcker inte för att nå de långsiktiga ekologiska och sociala mål som riksdagen beslutat om. Debatten om de här frågorna är just nu alldeles för mycket retorik – retorik som mycket lite bygger på fakta om tillstånd och trender.

– Med enbart frivilliga avsättningar kommer vi aldrig att nå målen. För detta krävs större arealer, som planeras för att fungera som gröna infrastrukturer för vilda arter och människor. Mitt förslag är en zonindelning, där en viss areal i varje zon ägnas åt trakthyggesbruk, sköts hyggesfritt, eller lämnas orörd. Inom varje zon fördelas de hänsyn som ska tas på flera olika skogsägare efter förmåga.

TEXT: Bosse Jönsson