Gå till innehåll

Publicerad: 15 juni 2017

Senast reviderad: 16 november 2017

Branden ger skogen nytt liv

Frön som legat gömda i marken i hundratals år börjar gro. Skalbaggar som flyger mil för att lägga sina ägg i den förkolnade veden. En naturvårds­bränning kan ha många spektakulära effekter.

Markus Abrahamsson, naturvårdsspecialist på Skogssällskapet.

Det viktigaste är dock att bränningen är en del i en långsiktig naturvårds­strategi, för att återskapa miljöer som annars skulle gått förlorade, framhåller Markus Abrahamsson, naturvårdsspecialist på Skogssällskapet.

– Människan har blivit väldigt bra på att förhindra skogsbränder, som historiskt varit ett normalt inslag i skogarnas utveckling. Förr brann två-tre procent av skogarna varje år. Idag är det kanske en promille.

Frånvaron av skogsbränder har missgynnat arter som är beroende av de livsmiljöer som elden skapat, säger han. Effekterna märks särskilt tydligt i gamla tallskogar, som tidigare brann regelbundet, men där granen nu vuxit in och förmörkat skogen. De ursprungliga landskapen med fler öppna tallbestånd och rika inslag av lövträd har blivit sällsynta. Ofta är det den typen av miljöer Markus och hans kolleger försöker återskapa. Skogssällskapet har sedan 2010 genomfört naturvårdsbränningar både på egen mark och på uppdrag av andra markägare, främst länsstyrelser och kommuner.

Människan har blivit väldigt bra på att förhindra skogsbränder, som historiskt varit ett normalt inslag i skogarnas utveckling.

– Bränningen ger skogen en omstart. Många arter, som annars är konkurrenssvaga och sällsynta, drar fördel och etablerar sig rikligt inom det brända området, säger Markus Abrahamsson.

Naturvårdsbränning ger förutsättning för mångfald

Långsiktigt skapar elden en skog som är mer öppen och ljus under ganska lång tid framåt. Lövträd som björk, sälg, rönn och asp får möjlighet att föryngra sig på brännan. Den brända ved som branden lämnar efter sig är en förutsättning för en rikare mångfald av växter, insekter och fåglar under åtskilliga år framåt. Hur bränning kan gynna blomrikedomen på hyggen är en annan fråga som nu intresserar forskarna, se faktaruta längre ned.

Ofta är målet med en  naturvårdsbränning att döda en stor del av granarna i skogen för att gynna tallen. På så sätt vill man återskapa  en tallskog som påminner om den som fanns för kanske två hundra år sedan, formad av naturliga skogsbränder.

– För att slå ut en tillräckligt stor del av granen gäller det att bränna förhållandevis hårt. Elden måste då anläggas i rätt vindriktning så att den heta brandröken stiger upp och dödar barren. Då dör granen, medan de allra flesta tallar överlever, säger Markus Abrahamsson.

Torkan måste vara så djup att en tillräckligt stor del av humusskiktet på marken bränns upp. I ett tunt humusskikt får tallen och lövträden fina förhållanden för föryngring. Allra bäst är förutsättningarna på de platser där mineraljorden blivit blottlagd.

– Idealet är att åstadkomma en långvarig glödbrand, som är lätt att kontrollera. Då slås ännu fler granar ut samtidigt som mer mineraljord kommer i dagen. Det förutsätter dock att det är torrt djupt ner i marken då vi tänder, säger Markus Abrahamsson.

Viktigt att marken är torr

Att bränna på vår och sommar då det är som torrast i markerna kan kanske verka riskfyllt men är alltså nödvändigt för att få avsedd naturvårdseffekt. Av säkerhetsskäl är det också viktigt att
marken är så torr att allt bränsle, i form av mossa, lav och ris verkligen brinner upp. På halvtorr mark finns det risk att man kan få obrända fläckar som efter ett par soliga dagar kan blossa upp igen till en brand med öppen låga. Resultatet kan då bli en okontrollerad brand som kan sprida sig eller orsaka gnistkast ut i den torra vegetationen utanför bränningsområdet.

Oavsett storlek är det en hel del förberedelsearbete som ska göras och det är alltid säkerheten som har högsta prioritet.

Säsongen för naturvårdsbränning sträcker sig från mitten av maj till mitten av september. I år har Markus och hans kolleger redan genomfört den första och ett halvdussin till ligger i planeringen. Ett genomsnittligt uppdrag handlar om cirka tio hektar, men Skogssällskapet har bränningar på uppemot 40 hektar.

– Oavsett storlek är det en hel del förberedelsearbete som ska göras och det är alltid säkerheten som har högsta prioritet, säger Markus Abrahamsson.

Kontinuerlig uppföljning av väderprognoserna

Erfarna medarbetare, bra kommunikation med räddningstjänsten, kontinuerlig uppföljning av väderprognoserna och inte minst närhet till vatten är viktiga säkerhetsfaktorer. Finns det naturliga brandgränser som vattendrag eller myrmark är det förstås en fördel. Runt hela brandområdet läggs brandslangar ut och kantzonerna vattnas så de är genomblöta. Under bränningen, som brukar ta en dag, bevakas området av ett 15-tal personer. Därefter finns det personal på plats så länge som behövs för att säkerställa att branden är släckt och inte blossar upp på nytt.

Markus har sedan starten varit med och genomfört ett 30-tal bränningar och varit bränningsledare för nästan alla.

– Ingen bränning är den andra lik.

Kanske är det därför den här uppgiften är så intressant, säger han.

På frågan om vilket nytt uppdrag han allra helst skulle vilja ta sig an tvekar Markus inte ett ögonblick.

– Gotska Sandön. Vi har tidigare varit där och gjort en bränningsplan och vet att det finns skogar som skulle gå att restaurera med mycket gott resultat. Dessutom handlar det om förebyggande brandskydd. Stora delar av ön har redan vuxit igen och en okontrollerad skogsbrand skulle kunna sprida sig snabbt. Att göra planerade bränningar för att förebygga vilda skogsbränder vore därför en mycket klok åtgärd, säger Markus Abrahamsson.

TEXT: Anders Thorén

Arter som gynnas av bränder

  • Sotsvart praktbagge som med IR-känsliga organ känner av hettan från ett brandfält på mycket långt håll. Den lägger sina ägg under barken på de branddödade träden.
  • Svedjenävans frön kan ligga i marken i hundratals år och vänta på att hettan från en skogbrand ska få dem att gro.
  • Spillkråkan och andra hackspettar trivs bra i brandskadad skog eftersom där finns mycket död ved.

Fler bramdgynnade arter:

  • Tallkapuschongbagge
  • Kantad kulhalsbock
  • Skiktad dynsvamp

Hur hårt bör man bränna?

Exakt hur markvegetationen påverkas av hur hårt det brinner är en fråga av betydelse både vid naturvårdsbränning och vid hyggesbränning. Att gräs gynnas på hyggen och tränger bort blommande örter är känt sedan länge. Det bör i sin tur påverka vildbin, fjärilar och andra pollinerande växter. Att skapa blomrikare hyggen med hjälp av hyggesbränning skulle kunna få positiv effekt, till exempel på bärproduktionen. I projektet "Går gräset upp i rök?", som finansieras av  Skogssällskapet, studerar forskare hur branden i Västmanland 2014 påverkat vegetationen. är finns utmärkta möjligheter att jämföra hyggen som brunnit olika hårt. Ett mål är att ta fram rekommendationer om hur hårt man bör bränna hyggen för att minska gräsdominansen.

Dela