Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Lär känna granbarkborren

Åttatandad barkborre. Foto: Göran Liljeberg

Att granbarkborren också kallas åttatandad barkborre beror på de fyra utskott den har på varje sida av bakdelen. Foto: Göran Liljeberg

Den är liten, luden och orsakar skador för mångmiljonbelopp. Vid första anblicken ser granbarkborren ganska harmlös ut, men under sommaren 2018 och 2019 har den skadat eller dödat uppskattningsvis tio miljoner kubikmeter granskog. Martin Schroeder, professor vid SLU, lär dig mer om granbarkborren.

Martin Schroeder

Martin Schroeder

Som de flesta vet blev sommaren 2018 starten på det största granbarkborreutbrottet i historien i Sverige. Hittills åtminstone. För risken är stor att historien kommer att upprepa sig, och bli värre, med ett förändrat klimat och stigande temperaturer.

– Under den extremt torra våren och sommaren 2018 blev stora arealer granskog torkstressad, och hade därför svårt att stå emot angreppen från granbarkborrar. Värmen gjorde dessutom att den första generationen barkborrar som utvecklades blev färdiga snabbt och att en del av dem svärmade och förökade sig innan hösten kom istället för att vänta till nästa år, berättar Martin Schroeder, professor i skogsentomologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Från slutet av april och under maj anlägger barkborrarna som övervintrat en första kull, sen får de ofta dessutom en ”syskonkull” under sommaren, och en del av de barkborrar som tillhör den nya generationen hinner dessutom föröka sig samma sommar. Hur stor andel det blir beror dock mycket på vädret, och sommaren 2018 blev andelen betydligt högre än normalt.

Angreppen pågår med andra ord mer eller mindre under hela sommarhalvåret, med toppar vid vissa tidpunkter.

Tre faktorer som är avgörande för granbarkborrens förökning

Hur bra granbarkborren lyckas med sin förökning beror framförallt på tre faktorer, berättar Martin Schroeder.

– Det påverkas av hur många barkborrar som hittar yngelmaterial, hur stor konkurrensen blir mellan larverna om maten och hur stor population det finns av granbarkborrens fiender, som rovlevande flugor, parasitsteklar och myrbaggar.

Att hitta bra yngelmaterial är inte så lätt i en frisk, välmående granskog. Där kan det vara ont om vindfällda eller försvagade granar. De flesta granarna har där ett starkt försvar, och en barkborre som gnager sig in möts av både klibbig kåda och av giftiga ämnen som granen bildar.

– Direkt när barkborren försöker borra sig in rinner det till kåda, som gör det svårt för skalbaggen att borra sig vidare. Trädet bildar dessutom en reaktionszon runt angreppet, med ämnen som är giftiga för granbarkborren, berättar Martin Schroeder.

För att ta död på en frisk gran behöver barkborrarna då vara rejält många på varje träd, något som kan hända när barkborrepopulationen är väldigt stor.

– Men i längden är det inte så bra för barkborrarna, för när de blir för många som angriper samma träd blir det trångt mellan modergångarna, och många av larverna riskerar då att svälta ihjäl när det inte finns utrymme för alla larvgångar.

Torkstressen gör granarna sårbara

I torkstressade eller stormdrabbade granskogar är däremot tillgången på lämpligt förökningsmaterial stor. Här finns det massor av försvagade träd, vilket gör att de flesta barkborrarna hittar förökningsmaterial, angreppstätheten blir låg och därmed kommer larverna att få gott om mat. Då blir överlevnaden hög, och man kan förvänta sig att antalet granbarkborrar ökar kraftigt till nästkommande år. Det var det som hände 2018.

– Under 2019 hade vi därför stora populationer av granbarkborrar. Träden led fortfarande av torkstress sedan sommaren innan, och hade nedsatt försvar. Så därför fortsatte angreppen att öka, berättar Martin Schroeder.

Om sommaren 2020 bjuder på ett ”normalt” svenskt sommarväder, kommer träden att fortsätta att återhämta sig, menar han. I så fall ser han goda möjligheter till att angreppen kommer att börja minska. Träden kommer i högre grad att kunna stå emot angreppen, vilket gör att angreppstätheten måste gå upp – det behövs alltså många barkborrar per träd för att angreppet ska lyckas. Och då händer det som hände efter stormen Gudrun – många av larverna klarar sig inte, eftersom det blir för trångt mellan larvgångarna.

– Första sommaren efter stormen Gudrun 2005 fanns det obegränsad tillgång på vindfällen, vilket gjorde att granbarkborrarna kunde föröka sig nästan ohämmat. Från 2006 fick vi stora angrepp även på stående skog, men eftersom de träden hade ett bättre försvar blev det då fler barkborrar på varje träd, vilket i sin tur gjorde att förökningen inte gick lika bra, när larverna saknade mat. Så då minskade populationen kraftigt igen, och utbrottet upphörde efter några år.

Viktigt med vitala bestånd i framtiden

Men även om kommande somrar skulle ge så pass mycket nederbörd att granarna får chansen att återhämta sig, och därmed bryta barkborrarnas förökning, kan vi inte blunda för att vi står inför framtida klimatförändringar, med ökad risk för torka.

– Vi behöver se till att vi har stormfasta, vitala bestånd som är anpassade för ett framtida klimat, säger Martin Schroeder.

Text: Ulrika Lagerlöf

Korta fakta om granbarkborren:

  • Granbarkborren kallas också för åttatandad barkborre. Det beror på att den har en urgröpning i den bakre delen, med fyra utskott på varje sida av bakdelen.
  • Den blir 4-5 millimeter lång.
  • Under senare delen av april och i maj börjar svärmningen. Då ger sig de nyvakna barkborrarna ut på jakt efter förökningsmaterial.
  • Hanen gnager sig först in och avger samtidigt ett feromon (ett doftämne) som lockar till sig honor, och andra hanar som då angriper samma träd. Honorna (som oftast är två per hane) gnager sedan ut varsin modergång där äggen läggs. När larverna kläckts gnager de ut egna gångar, utifrån modergången, vilket skapar det speciella mönster som man kan se på angripen bark. Att larvgångarna blir bredare längre ut, beror på att larven växer allt eftersom den äter sig framåt.
  • Barkborren klarar inte att övervintra som larv, de måste hinna utvecklas till fullbildade barkborrar före vintern. Därför använder barkborrarna senare på sommaren dagslängden för att avgöra om chansen är tillräckligt stor för att avkomman ska hinna utvecklas till färdiga skalbaggar innan vintern. Om inte, väntar de med att föröka sig till nästa säsong.
  • Granbarkborren övervintrar under barken på trädet där den utvecklades eller i marken i närheten.
  • Som färdigutvecklad skalbagge tål barkborren ner till minus 30 grader. Eftersom risken finns i norra delen av landet att temperaturen sjunker under det föredrar barkborrar där i högre grad att övervintra i marken, jämfört med barkborrar längre söderut. Under barken på stående träd riskerar det nämligen att bli för kallt.
  • Granbarkborren lever i ungefär ett år som fullbildad.