Panelsamtal: Vad är kostnadseffektiv naturvård?
Vi bjöd in fyra personer till ett samtal om kostnadseffektiv naturvård. Får man prata om det? Vad är det som är kostnadseffektivt? Hur kan markägare tänka? Detta visar sig vara ett ämne med flera bottnar.
Samtalspanel:
- Lena Gustafsson: Professor emeritus i naturvårdsbiologi och forskare vid SLU
- David Eiderbrant: Skogsförvaltare, Skogssällskapet
- Louise Karlberg: Chef för skogs- och jordbruksavdelningen, Naturskyddsföreningen
- Per Simonsson: Biolog, skoglig doktor och f.d. skogsekolog vid SCA Skog
PER: – På SCA, där jag var med och byggde upp arbetet med naturvården under många år, var ledstjärnan funktionell och kostnadseffektiv naturvård. Sen är det
en delikat fråga att definiera vad detta är.
LOUISE: – Min första tanke var: kostnadseffektiv naturvård för vem? Både markägare och staten har begränsat med pengar, så man måste se till att nyttja tillgångarna så effektivt som möjligt. Men hur? Man behöver till exempel ta in tidsperspektivet eftersom klimatförändringarna går ganska fort. Höga naturvärden kopplat till ekosystem i snabb förändring är en utmaning att förvalta, eftersom de grundläggande förutsättningarna kan förändras så att naturvärdena minskar trots bra skötsel av områdena. Sen är det kostnadseffektivt att jobba med höga naturvärden som redan finns. Det är dyrt att bygga från grunden.
LENA: – Det är en spännande forskningsuppgift att se om det finns kostnadseffektivitet i olika val och om man i så fall kan översätta det till praktiken. Kan man få mer för pengarna är det självklart jättebra och en
spännande uppgift!
PER: – De substrat vi lämnar för naturvården fyller olika funktioner under olika tidsperioder. Vissa saker gör ingen nytta under hyggesfasen, men blir viktiga senare. En barkborredödad torrgran kan till exempel ha ett stort biologiskt
värde om 30 år inne i en växande ungskog när arter beroende av sluten skog koloniserar den. Det gäller att ha ett långt perspektiv när man diskuterar vad man ska lämna och vad som är kostnadseffektivt.
LENA: – Ett exempel på kostnadseffektivitet för staten tycker jag är, att efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014, inrättade staten ett 6 000 hektar stort
reservat och det blev mycket billigare än att köpa in växande skog. Det blev ett unikt område och ett gott exempel på kostnadseffektiv naturvård där leveransen kanske kommer att ske på väldigt lång sikt, så tidsaspekten kommer in här också.
DAVID: – Klimatförändringarna är oförutsägbara och det är svårt att i det perspektivet ha framförhållning och göra rätt i naturvården. Samhällets värderingar kan också förändras väldigt fort. Nu har vi till exempel andra prioriteringar än vi hade för 30 år sedan – det är en utmaning!
LOUISE: – Ja, värderingar ändrar sig fort och skogen har riktigt långa ledtider. Bästa sättet att ta höjd för förändrade värderingar är att ha kunskap och det behövs också för att kunna fatta bra beslut och för att ställa om skutan om värderingar förändras. Kunskap tror jag är en nyckel till kostnadseffektiv naturvård.
LENA: – Skogsutredningen 2019 föreslår att nyckelbiotopsinventeringen ska
ersättas med en naturmiljöbeskrivning av privata fastigheter som Skogsstyrelsen
ska göra och staten betala. Det vore fantastiskt om en skogsägare kunde få en kostnadsfri inventering av hög kvalitet. Ett bra beslutsunderlag är otroligt viktigt,
men det är dyrt för en privat skogsägare att få till en bra inventering.
DAVID: – Kunskap är viktigt och de biologiska värdena styrs av vilka markförhållanden som finns och de är ganska stabila över tid. Det är en träningssak att se vilka naturvärden och produktionsförhållanden man har framför sig och det gäller att skapa förutsättningar för naturvärdena i det löpande arbetet.
LENA: – Jag tycker att man ska uppmuntra fastighetsägaren att vara intresserad av naturvärdena på fastigheten. Titta i Skogens pärlor hos Skogsstyrelsen, Artportalen hos Artdatabanken och i Riksantikvarieämbetets databaser. Sen finns det alltid människor i trakten som är intresserade – botaniska föreningar till exempel. Ju mer man vet, desto bättre blir det.
PER: – Jag tror att det blir för komplicerat att säga att skogsägaren ska gå in och ta reda på vilka arter som finns på fastigheten. Det som gjorde succé på 1990-talet var Skogsstyrelse-kampanjerna Rikare skog och Grönare skog. Där fick man handfasta råd om hänsyn och inte bara veta vad man kan göra, utan också varför.
LENA: – Jag håller med om att en skogsägare inte kan förväntas kunna en massa artnamn. Men ändå – jag tror att det kan vara väldigt intressant att se en karta med olika fynd. Sen håller jag helt med dig, Per, om att kampanjerna och studiecirklarna på 1990-talet var jättebra. Att man träffades och diskuterade med sina grannar och med experter.
LOUISE: – Naturskyddsföreningen har drygt 200 000 medlemmar varav många är enormt kunniga om ekosystem och olika arter – kunskaper som de älskar att dela med sig av. Tyvärr har vi höga konfliktnivåer och mycket misstro mellan skogsägare och ideell naturvård. Det här skulle annars vara en möjlighet till dialog och kunskapsutbyte mellan människor som är alldeles gratis.
DAVID: – Jag tittar ofta i Artportalen när den mark jag ska sköta är mindre välinventerad. Där registrerar Naturskyddsföreningen och andra kunniga personer olika artfynd. Det är kostnadseffektivt att titta där. Fast då träffas vi inte och då tar vi inte heller hand om konflikten som finns mellan skogsbruk och naturvård …
LOUISE: – Det skulle vara mycket kostnadseffektivt att samarbeta, men då måste vi först bygga bort dilemmat att höga naturvärden kan ses som ett bekymmer i skogsbruket. I jordbruket har man inte den problematiken – det är aldrig ett problem att ha en betesmark med höga naturvärden. Detta är ett institutionellt problem för skogen som behöver överkommas.
Vad vill ni skicka med läsarna?
LENA: – Det är ett fantastiskt privilegium att äga skog. Ju mer man vet, desto bättre. Ta reda på vilka naturvärden du har på din fastighet. Fråga personer i omgivningen som kan. Jag skulle också vilja att privata markägare som gör bra saker belönas. Det borde finnas ett system där man visar upp de goda initiativen.
PER: – Ju mer du lär dig, desto mer spännande blir det. Artkunskap är fascinerande! Se också till att du har en riktigt bra och aktuell grön skogsbruksplan med väl inventerade naturvärden – det underlättar väldigt mycket.
LOUISE: – Att över tid erodera naturvärden är som att ta ett lån på banken – under en period på kanske 100 år tog vi ett stort naturkapitallån för att bygga välstånd i Sverige. Nu är det dags att betala tillbaka, men vem är det då som ska betala – dagens markägare eller staten? Det är en historisk skuld och hur förhåller
man sig till det? Det måste löna sig för de markägare som gör ett bra jobb och skapar naturvärden som kommer hela Sverige till gagn.
DAVID: – Skaffa dig mycket kunskap och stärk din självkänsla så att du kan föra en aktiv dialog med den som hjälper dig med skogen – se det som ett livslångt
lärande!
Text: Malin von Essen
Panelen tipsar: Vilken naturvård är kostnadseffektiv?
Lena Gustafsson:
– Det finns ett tiotal forskningsstudier om kostnadseffektiv naturvård i Sverige. Men det är svårt att dra generella slutsatser – det råder olika förhållanden i olika delar av landet. Och sen är frågan också vilket tidsperspektiv man ska ha när man gör naturvårdande åtgärder. Det kan bli helt olika val om man tänker sig att skapa naturvärden nu eller för framtiden.
Studierna visar bland annat att det är mer kostnadseffektivt:
- att skapa död ved genom att lämna högstubbar än att överhålla skogen, dvs. avverka senare då mer död ved har bildats,
- att spara lövträd än barrträd, eftersom virkesvärdet är lägre för lövträd,
- att lämna död ved än att ta ut den ur skogen,
- att veta vilka naturvärden man har på sin fastighet – då kan man fatta smartare beslut.
Per Simonsson:
- Variera kantzoner mot vattendrag: – Vi borde variera kantzonens
bredd utifrån terrängen. Studier visar att områden där grundvatten tränger ut vid bäckar är så kallade ”hotspots” ur biologisk mångfaldsynpunkt. Det talar för att variera kantzonens bredd och satsa på att spara träd där de gör mest nytta. - Satsa gärna på aspen: – En studie av rödlistade arter på SCA:s marker i norra Sverige visar att väldigt många av dessa arter är knutna till asp. Att spara asp i Norrland ger jättestor nytta, kanske alla aspar ska lämnas vid avverkning?
- Spara de fula tallarna: – Om du vill spara tallar – välj inte den riktigt fina sågtimmertallen, utan en tall som ser ful ut och har lägre virkesvärde.
David Eiderbrant: Hugg gran – sätt in får
– Det finns mycket kulturpåverkad mark i södra Sverige där gamla ädellövträd på senare tid blivit hårt trängda av tall och gran. Här är det ofta bra att avverka gran och om möjligt låta får beta för att rädda de ljuskrävande lövträden. Det är väldigt belönande, inte minst estetiskt och gör stor nytta för naturvården. Ekonomiskt ger det ett direkt överskott. Det är definitivt kostnadseffektiv naturvård.
Louise Karlberg: Våga fråga om hjälp
– Samarbeta lokalt och ta hjälp av personer som kan mycket om arternas behov. Det finns många som gärna delar med sig av sin kunskap.
Dela
Våra tjänster
Vill du prenumerera...
...på vårt nyhetsbrev?
Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.
...på Tidningen Skogsvärden?
Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.