Emma Holmström blir professor i skogsskötsel: "Vilka skogar vill vi ha i framtiden?"

Emma Holmström är ny professor i skogsskötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Skogssäll­skapet är extra stolta eftersom det är en professur som finansieras via stiftelsens anslag. Vi har pratat med Emma om hennes framtidsplaner, och vad hon ser som de viktigaste skogsskötselfrågorna framåt.

Emma Holmström disputerade 2015 i blandskogsskötsel vid SLU. Då handlade det om ungskogsskötsel i blandade bestånd av gran och björk – och just björken har hela tiden varit ett viktigt inslag i hennes forskning.

– Det är vårt tredje trädslag och idag, med den stora forskningsplattformen Trees for Me, tittar vi både på självföryngrad och planterad björk, berättar hon.

Skogen ingen inhemsk angelägenhet

Emma hade nyligen klivit på tjänsten som professor vid Universitetet i Innlandet i Norge, när beskedet kom från hemmauniversitetet SLU i Alnarp, att hon fått tjänsten som skogsskötselprofessor. Kontakterna med det norska universitetet kommer hon att bevara och vårda, något som går väl i linje med Emmas syn på den svenska skogen – att vi måste sluta se på den som en inhemsk angelägenhet.

– Arbetskraften i skogen idag kommer till stor del från andra länder, våra utbildningar har blivit alltmer internationella och skogen som råvara går såväl på import som export, så vi måste tänka mer internationellt – och det är också en del i mitt uppdrag som professor, berättar hon.

Efter en postdoktortjänst som tog henne både till Nya Zeeland och Georgia i USA har Emma Holmström varit lektor och docent i skogsskötsel vid SLU i Alnarp. Hon har hela tiden jobbat mycket tvärvetenskapligt och transdisciplinärt, bland annat med framtidsplattformen Future Forests, och tycker att det är viktigt med samverkan både inom branschen och med andra näringar – och med andra länder.

– Mitt uppdrag som professor är att utveckla skogsskötselämnet i fråga om modeller, metoder och system. Modeller handlar om hur träden växer och hur skogen utvecklas, och metoder är det vi gör i fråga om till exempel röjning och gallring. Men vi måste också titta på den större frågan om skogsskötselsystem i framtiden. Där pratar vi idag om trakthyggesbruk och olika hyggesfria metoder, men från EU kommer också krav på nya system – i form av Closer to Nature Forestry. I framtiden kan man kanske också tänka sig andra nya skogsskötselsystem, ett exempel kan vara sambruk på marker där skogsnäring och rennäring ska bedrivas parallellt, säger hon.

Klimatförändringarna den viktigaste framtidsfrågan

Klimatförändringarna påverkar den svenska skogen, och Emma Holmström ser det som det viktigaste området att fokusera på inför framtiden – men att vi måste skilja på reaktiva och proaktiva förhållningssätt till frågan.

– Vi behöver jobba med motåtgärder för att skogen ska bli mer motståndskraftig mot skador eller andra effekter som klimat­förändringarna får. Vi kan också se hur skogen kan bidra till att motverka klimatförändringarna på olika sätt, men allt det där är reaktivt. För att vara mer proaktiva behöver vi också fundera över vilka skogar vi vill ha i framtiden, och hur dessa kan samverka med människa och natur. Där ingår andra näringar – som rennäring och naturturism till exempel, säger hon.

Text: Ulrika Lagerlöf