Gå till innehåll

Publicerad: 02 november 2017

Senast reviderad: 16 november 2017

Tidig röjning ger hög tillväxt och gott om viltfoder

Röjning. Foto: Ulrika Lagerlöf/Skogssällskapet

I röjningen formas det framtida beståndet. Foto: Ulrika Lagerlöf/Skogssällskapet

Med metoderna tidig brunnsröjning och tidig röjning till täta förband går det att få granar med hög tillväxt och samtidigt gott om smakligt viltfoder. Det visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som Skogssällskapet finansierat.

Urban Nilsson, SLU. Foto: Ulrika Lagerlöf/Skogssällskapet

Urban Nilsson

Det höga viltbetestrycket i södra Sverige har gjort att föryngring framför allt sker med gran, eftersom tall är mer begärligt för viltet. Forskarna tror att röjning som stimulerar fodertillgången i granplanteringar skulle kunna bidra till att begränsa problemet med viltbete på tall.

Studien, som Skogssällskapet finansierade, syftade bland annat till att ta reda på vilken röjningsmetod som på bästa sätt kombinerar hög tillväxt hos granar i planterade bestånd med god tillgång på smaklig björk som foder för viltet. Forskarna testade tre olika röjningsbehandlingar på fyra platser i södra Sverige; brunnsröjning – där en radie runt granplantorna röjs, röjning till tätt förband – där ett högt stamantal av både gran och björk sparas och totalröjning – där granarna sparas och alla lövstammar utom rönn, asp, sälg och ek (”RASE”) röjs bort. Alla röjningarna utfördes när de planterade granarna var cirka en meter höga, vilket är tidigare än normalt men lämpligt när målet är att skapa mycket lövbiomassa. Resultaten jämfördes med oröjda kontrollytor.

‒ Alla röjningsbehandlingarna gav som förväntat en positiv effekt på granarnas tillväxt och tydligast var effekten efter totalröjning och röjning till tätt förband, berättar Urban Nilsson, professor i skogsskötsel vid SLU och ansvarig för studien.

Viltet föredrar frösådda björkar framför stubbskott

Antalet björkstammar blev som störst på de totalröjda ytorna, på grund av alla de stubbskott som kom upp när fröföryngrade björkar röjdes bort. Projektet kunde inte visa på något samband mellan antalet björkar och betestryck. Tvärtom gav brunnsröjning och röjning till tätt förband mest smakligt foder åt viltet, trots att antalet björkar blev färre än på totalröjda ytor och mängden lövbiomassa mindre än på oröjda kontroller.

‒ Björkstubbskotten som kommer upp efter totalröjning är av någon anledning mindre attraktiva än de frösådda björkarna som lämnas kvar vid brunnsröjning och röjning till täta förband, säger Urban Nilsson.

Att viltet betade mer på fröföryngrade än stubbskottsföryngrade björkar var något som förvånade forskarna, men de vet inte varför djuren valde bort stubbskotten. Urban Nilsson vågar sig dock på en spekulation:

‒ Det kan handla om att de framröjda, fröföryngrade björkarna blir mer näringsrika, grönare och smakligare än de stubbskottsföryngrade. Att den oröjda kontrollen betades mindre kan också handla om att oröjda ytor är svårframkomliga för djuren, säger han.

Lämna fina björkar och röj en gång till 

Enligt Urban Nilsson använder många skogsägare redan idag de röjningsmetoder som ger mycket älgfoder.

‒ Tidig röjning till tätt förband och brunnsröjning praktiseras, men kanske inte med målet att skapa viltfoder, utan för att hålla tillbaka stubbskotten som annars blir dyra att ta hand om i förstagallringen. Nu finns det ytterligare en anledning att i tidiga röjningar ställa kvar fina björkar som kan tillföra attraktivt foder för rådjur och älg.

Han understryker att tidig brunnsröjning och tidig röjning till täta förband innebär lite mer intensiv skogsskötsel än totalröjning.

‒ Det gäller att inte glömma bort beståndet efter den första, tidiga röjningen. Ett bestånd som innehåller fyra tusen stammar ger en dyr förstagallring, så det är troligen bra att komma tillbaka med en andra röjning när granarna är 2–4 meter höga, säger han.

Urban Nilsson tillägger att studien bekräftar det som andra studier visar; att det bortsett från björk inte finns några naturligt föryngrade trädslag som klarar nuvarande höga viltbetestryck i södra Sverige.

‒ Vi hittade inte ett enda träd av arterna rönn, asp, sälg och ek som skulle kunna komma
med i beståndet. Det fanns heller inga utvecklingsbara naturligt föryngrade tallar.

TEXT: Malin von Essen

Fakta om röjning:

Röjning innebär att man styr tillväxten till de träd som ska bilda bestånd i framtiden.

Vid röjning brukar man sträva efter att minska risken för att det bildas stubbskott av björk, eftersom stubbskotten innebär en dyr andraröjning eller förröjning inför förstagallringen. Älgarna är heller inte så förtjusta i stubbskotten utan föredrar att beta frösådda björkar. Varför älgarna föredrar frösådda björkar vet man dock inte.

Totalröjning innebär att alla lövstammar utom rönn, asp, sälg och ek röjs bort när granarna är 2-4 meter höga. Metoden ger dock förhållandevis stort uppslag av stubbskott från de bortröjda björkarna.

De nya resultaten visar att man genom tidig röjning – när granarna är cirka en meter
höga – och med andra metoder än totalröjning, kan gynna granens tillväxt, minska problemet med stubbskott och samtidigt skapa mycket smakligt foder åt viltet. Det finns två olika röjningsmetoder som minskar stubbskottsbildningen:

Röjning till täta förband innebär att man behåller de planterade granarna och 1500—2000 björkar per hektar. Björkarna kommer att konkurrera med och därmed dämpa bildningen av stubbskott från bortröjda björkar. Röjning till täta förband medför också att man kan behålla en lövinblandning i det mogna beståndet om fina björkar gynnas i kommande röjningar och gallringar.

Vid brunnsröjning lämnas en stor del av arealen oröjd, vilket leder till att färre björkar röjs bort och färre stubbskott bildas än vid totalröjning. De röjda brunnarna runt granplantorna bör ha en radie på cirka 0,7 meter.

Dela