Klimatförändringar styr skogsskötseln på Vråskogen

På Skogssällskapets fastighet Vråskogen anpassas skogsskötseln till ett klimat i förändring. Mer lövträd, rätt trädslag på rätt plats och tillförsel av näring är några av metoderna som används för att rusta fastigheten för framtiden.

Plantor som sätts idag kommer som fullvuxna träd att behöva klara andra förhållanden än dagens. Samtidigt påverkar klimatförändringarna redan skogen och det finns mycket man som skogsägare kan göra för att klimat anpassa sitt brukande. Carl Henrik Ahlbäck, skogsförvaltare på Vråskogen, vid gränsen mellan Småland och Halland, planerar skogsskötseln utifrån ett mer extremt klimat.

– Exakt hur klimatet kommer att förändras går inte att veta, men vi räknar
med mer extremväder i södra Sverige framöver – både blötare och torrare
perioder, säger han. Vråskogen, som ligger i närheten av Ljungby, omfattar drygt 1800 hektar, varav 500 hektar är impediment. Den är en av Skogssällskapets äldsta fastigheter och ligger i hjärtat av det område i södra Sverige som för hundra år sedan bestod av vidsträckta ljunghedar. Idén om att beskoga dessa marker lade grunden för bildandet av Skogssällskapet 1912. Fastigheten har en närmast norrlandslik karaktär och präglas av ett mosaiklandskap med omväxlande myr och fastmark, som är mindre bördig än det halländska kustlandskapet i närheten. De stora sammanhängande myrarna på Vråskogen är
ovanliga i södra Sverige och har därför blivit ett Natura 2000-område där tjädern ska gynnas. På frågan om hur Carl Henrik ser på Vråskogen om hundra år, svarar han:

– En fastighet som producerar mycket virke, med en variation av trädslag och
åldrar. Runt den produktiva skogsmarken finns ett välbevarat myrlandskap som
skapar en rik och intressant naturmiljö.

Jämnare åldersfördelning

Vråskogen drabbades hårt av stormen Gudrun 2005 och har idag en stor andel
granungskog. Med mycket skog i samma åldersklass ökar risken för omfattande
skador. Ett sätt att sprida risken är därför att skapa en större åldersvariation.

– Vi kommer att avverka ganska tidigt och i jämn takt, redan när skogen börjar närma sig 50-60 år. Genom att avverka lika mycket varje år kommer åldersfördelningen att jämnas ut med tiden. Han lyfter också fram trädslagsvariation som ett bra sätt att sprida risken för bland annat stormskador.
Med fler trädslag blir det också lättare att skap en jämnare åldersfördelning.

– Lövskog bromsar upp skogsbränder och är mer stormfasta än barrbestånd, eftersom de inte har några löv under vinter halvåret. Med olika trädslag får vi också större spridning när det gäller beståndens omloppstider. Björk växer snabbare än gran och tall och vi ökar handlingsfriheten när vi använder fler
trädslag. Det finns flera rena bestånd med förädlad björk på fastigheten och också hägnade bestånd med ädellövskog som Carl Henrik bedömer som intressanta alternativ till tall och gran.

– Ingen vet vilket virke som kommer att efterfrågas i framtiden, så det kan vara bra att ha olika alternativ, säger han. Många av fastighetens avdelningar ligger otillgängligt till. Tidigare har tjälen gjort det möjligt att köra ut virket över myrarna på vintern, men på grund av mildare vintrar går det inte att räkna med
längre.

– Nu bygger vi ut skogsbilvägnätet för att öka tillgängligheten och undvika långa
terrängtransporter av virke.

Medvetna val minskar skaderisken

Med mer extrema väderförhållanden ökar risken för skogsskador. Carl Henrik tratt framför allt stormar och granbarkborre skador kommeatt bli vanligare på Vråskogeframtiden.

– Vi försöker därför blanda in mer tall i föryngringarna, men då hamnar vi i stället i viltbetesproblematiken, säger han. Carl Henrik menar dock atdet går att minska risken för betesskador. Ett sätt är attill att det finns alternativt foder till älg och annat klövvilt.

– När vi skulle avveckla fröträd i ett bestånd för något år sedan valde vi att fälla tallarna under sen höst och sedan vänta med att kvista och aptera dem till
i mars. Det gjorde att viltet betade på de fällda tallkronorna i stället för på plantorna under vintern. Virket från frötallarna klarade sig bra eftersom vi körde ut det innan vädret blev varmare och risken för blånadsskador började öka. Så här ommer vi att fortsätta jobba, säger han. Viltskyddsbehandling av tallplantor är ett annat sätt att minska betesskadorna. På Vråskogen viltskyddsbehandlas alla tallplantor manuellt med hjälp av rygg spruta varje höst. Det finns olika medel där vissa innehåller sand och andra är gjorda av fårfett eller ull. Kostnaden liggei dagsläget på cirka 1,30 kr per planta och det är viktigt att behandla varje år tills plantorna kommit ur älgbeteshöjd, cirka 2 meter, förklarar Carl Henrik.

– Många som sätter tallplantor är bra på att viltskyddsbehandla de första 2-3
åren, men älgen gör som mest skada när plantorna är 1,5 meter höga, så det gäller att hålla ut. Medlet ska appliceras tidig höst när det är torrt ute och sitter sedan kvar hela vintern. Skogssällskapet försöker också styra undan viltet från tallföryngringarna med hjälp av viltvatten.

– Genom att anlägga viltvatten kan vi få viltet att trivas där. Det är inte lika
effektivt som att skapa alternativt foder, men det hjälper till. Dessutom ger viltvatten fina miljö- och upplevelsevärden.

Vitala träd står emot angrepp

Snytbaggen är en annan allvarlig skadegörare. På Vråskogen har man testat att
lägga ut så kallade gödselpuckar i samband med plantering, för att ge plantorna en snabbare start.

– Utöver mekaniska snytbaggeskydd lägger vi en liten gödselpuck vid varje
planta. Det ger snabbare diameterutveckling, och ju grövre plantan är, desto bättre står den emot snytbaggen. Med en bra start växer trädet också snabbare över viltbeteshöjd. Metoden har testats i Vråskogen sedan 2024. Kostnaden ligger på omkring en krona per planta, plus viss extra arbetstid. Erfarenheterna är så pass positiva att Skogssällskapet från och med 2026 planerar att använda metoden på samtliga egna fastigheter. Skogssällskapet har även testat att
återföra pelleterad aska från grenar, toppar och stamved som eldats i biobränsle
pannor.

– Askåterföring ger en viss produktionshöjande effekt och återför näringsämnen
som fosfor och kalium till marken, vilket motverkar försurning. Han förklarar att efter askåterföring i gallringsbestånd bör beståndet inte avverkas de närmaste åren.

– Aska som fastnar på stammarna räknas som förorening när virket kommer till industrin, men med tiden spolas askan bort. Under vissa förutsättningar kan
askåterföring även användas i nyplanterade bestånd. Carl Henrik påminner om att den som vill prova askåterföring behöver samråda med Skogsstyrelsen.
För certifierade skogsägare är det dessutom viktigt att säkerställa att
åtgärden följer gällande certifieringsreglerEn annan central åtgärd är att rensa
gamla diken. På Vråskogen finns det många, och när de hålls öppna fungerar
vattenavledningen som den ska, överskottsvattnet leds till våtmarkerna i stället för att bli stående i bestånden.

– När marken inte är vattensjuk blir träden vitalare. De växer bättre, står
stadigare och risken för stormskador minskar. Att ta hand om sina diken är
en bra klimatanpassningsåtgärd som ger effekt här och nu.

Carl Henrik Ahlbäcks bästa skötselråd

• Sträva efter variation i trädslag och åldrar.
• Rensa diken – om de växer igen förlorarde sin funktion. Det är inte tillåtet att
  rensa diken som vuxit igen så pass att det inte längre fyller någon funktion.
• Se över skogsbilvägnätet. Vi kommer att få blötare perioder och kortare perioder med tjäle som försvårar terrängtransport av virke.
• Röj ungskogen i tid! Med röjning formar du den skog du kommer att ha i framtiden. Spara tall i tidiga röjningar. Spara också rönn, asp, sälg och ek.