100 år sedan Edwin Ohlsson skrev skogshistoria

Edwin Olsson  Foto: Okänd

Edwin Ohlsson var pigg och klar i huvudet ända fram till 1956 då han avled 90 år gammal. De sista åren skrev han ned sina minnen, läste mycket av den omfångsrika litteraturen i biblioteket och spelade kinaschack med sina barnbarn. Foto: Okänd

Träpatronen Edwin Ohlsson reste ofta med tåg mellan Småland och Göteborg. Från tågfönstret såg han kalmarker, ljunghedar och mossar breda ut sig där det förr vuxit skog. Något måste göras åt eländet. Edwin Ohlsson gjorde det. 1912 grundade han Skogssällskapet.

Edwin Ohlsson är en av de verkligt stora inom svensk skogshistoria och den som 1912 tog initiativet till det som sedermera blev Skogssällskapet. Hans levnadshistoria är en fantasieggande berättelse om en man som kom från ganska enkla omständigheter, och metodiskt arbetade sig upp till att bli ”en i det kräsna Göteborg bemärkt man” som det står i boken ”Skogssällskapet 1912- 1962”.

– Han skapade själv sin förmögenhet, och var antagligen både nitisk och sparsam. Det är ingen tvekan om att han var en duktig affärsman, säger Hans-Jöran Hildingsson, senior rådgivare hos Skogssällskapet och en av dem som kan mest om grundaren.

Edwin Ohlsson föddes 1866 i Uddevalla och blev tidigt faderlös – då såg framtiden inte ljus ut. Men Edwin var begåvad och energisk och han fick så småningom gå på Göteborgs latinläroverk. När studierna var slut vid 16 års ålder blev det dags att välja väg i livet.

Skeppsgosse

Först hade han siktet inställt på att bli sjöman och ansökte till Skeppsgosseskolan i Karlskrona. Men Edwin klarade inte det nödvändiga färgprovet för att komma in på skolan, och blev dessutom sjösjuk under sin första resa. Saken var avgjord – havet var inte för honom. Väl hemma i Göteborg igen sökte han sig istället till en annan bransch – och fick anställning hos Sveriges största exportfirma i träbranschen, Säfveåns AB. Ingångslönen låg på 15 kronor i månaden. Trots den ringa ersättningen för arbetet blev han sin arbetsgivare trogen i 14 år.

Som 30-åring hade han lärt sig det mesta om trävarurörelsen och exportindustrin, och dessutom hunnit spara ihop 8 000 kronor. Med detta som startkapital grundade han och ”några andra småkapitalister” Tingstads Trävaru AB och anlade ett förädlingsverk vid Göta Älvs strand. Verksamheten gick så bra att han redan efter sex år kunde köpa Åry Bruk utanför Växjö. Nu var han som träpatron och disponent ett välkänt namn i Göteborg och valdes 1905 in i Handelskammaren. 1912 utsågs han till ledamot i Göteborgs Banks centralstyrelse.

Det kom hela hav av blomster till Edwin Ohlsson på hans 65-årsdag. Dessutom fick han från personalen ett fotoalbum med bilder på hela personalen och på ”företeelser utifrån de olika allmänningarna”.

Sågverkspatron

Förvärvet av Åry Bruk och de många goda kontakterna han skaffade sig bland Göteborgs rikaste män blev två viktiga faktorer för Skogssällskapets framväxt. Under sina tågresor mellan Växjö och Göteborg såg han hur hejdlös avverkning och svedjebruk lämnat tidigare skogsmarker kala.

– Han var ju sågverkspatron och arbetade med att förädla virke, och måste ha bekymrat sig för återväxten. Återverkningarna av baggböleriet och att det höggs i urskogarna men inte återplanterades var så tydliga, säger Hans-Jöran Hildingsson.

I boken ”En återblick” skriver Edwin Ohlsson själv målande om det han såg på sina resor i södra Sverige och i grannlandet Danmark:

”Samtliga ljunghedar på fast mark hava såväl i Danmark som i Sverige ursprungligen varit skogsbevuxna. Detta faktum lära vi av de trädrester som finnes uppbevarade i hedarnes torvmossetäcken. Det är den alltifrån hedenhös bedrivna brandkulturen och småningom skeende skogsödeläggelsen som banat väg för den allhärskande ljungen. Den ända intill våra dagar praktiserade seden att avsvedja ljungen för ernående av tillfälligt förbättrat bete, har ytterligare förstört det ringa mullagret och utarmat marken”.

Brandfackla

Han konstaterar i boken att Danmark till skillnad från hemlandet regelmässigt börjat återbeskoga kalmarkerna, och kastar ut en brandfackla:

”Sveriges nation äger icke råd att så slösa med dessa produktionsmedel. Skola ej behjärtade svenska patrioter träda fram för att efter Danmarks föredöme bilda ett förbund till skogsodling och avkastning å dessa enorma, ödeliggande vidder av vårt kära fosterland!!”.

Brandfacklan var fröet till det upprop som publicerades i Göteborgs Morgonpost den 1 juni 1912. Uppropet – som var undertecknat av landshövdingarna i Göteborg, Halmstad, Växjö och Jönköping – ledde till bildandet av Sydvästra Sveriges Skogssällskap. Edwin Ohlsson lyckades övertyga sina vänner bankdirektörerna och grosshandlarna om det viktiga syftet med återbeskogningen av kalmarkerna, och samlade på kort tid in över 100 000 kronor till Skogssällskapet. Men han mötte också en del motstånd, bland annat från de regionala skogsvårdsstyrelserna och bland jägmästare.

– Visst mötte han avoghet eftersom de tyckte att han var inne och tafsade på deras angelägenheter, säger Hans-Jöran Hildingsson.

Men ”Disponenten”, som Edwin Ohlsson kort och gott kom att kallas under hela livet, triggades av motståndet och fortsatte utveckla idéerna för Skogssällskapets verksamhet. Han kom fram till att det inte räckte med lån till små jordägare som ville återplantera. Det måste bildas allmänningsskogar, ägda av landsting och kommuner. Under de kommande elvatolv åren arbetade han och den trogne medarbetaren jägmästare Alfred Wigelius idogt med sitt skötebarn, Skogssällskapet.

Kinaschack

1926 var ekonomin i verksamheten dock fortfarande knackig, och Edwin Ohlsson bestämde sig för att skänka majoriteten av aktierna i Åryd till Stiftelsen Skogsällskapets skogsfond. Med stödfonden ville han trygga Skogssällskapets ekonomiska framtid. Samma år bosatte sig Edwin Ohlsson och hans familj permanent på godset i Åryd.

1952 fick Edwin Ohlsson Skogsvårdsstyrelsernas medalj och på 90-årsdagen 1956 uppvaktades han av kungen. Sitt händelserika liv har han tecknat ned i boken ”En återblick” och sonsonen Peter Gisle minns hur hans farfar satt och skrev i den pampiga stolen i biblioteket på Åryd. –

Man fick komma in och hälsa på honom när han satt där och plitade på memoarerna. Han var en mäktig man, inte någon man gullade med. Det enda umgänget var egentligen när vi barnbarn fick spela kinaschack med honom, matcher som han med ålderns rätt såg till att hela tiden vinna, berättar Peter Gisle.

Själv har han precis som sin pappa, Edwin Ohlssons äldste son, ägnat livet åt diplomat- och biståndsverksamhet, och konstaterar att skogsintresset inte gått i arv.

– Min pappas bror gjorde karriär inom det militära. Men jag har för mig att Edwins dotter ett tag ägnade sig åt jordbruk i Halland, säger han.

Hade då Edwin Ohlsson varit nöjd med den verksamhet Skogssällskapet bedriver i dag, frågar jag slutligen Hans-Jöran Hildingsson:

– Han var så mycket entreprenör så jag tror han skulle ha gillat det. Förvaltningen av skogen är ju det goda exemplet, och han skulle tycka om att det går pengar till forskning och utbildning.

TEXT: IA WADENDAL

Grundaren Edwin Ohlsson

Aktuell som: tog initiativ till Skogssällskapet 1912 
Levde: 1866 – 1956
Yrke: träpatron och disponent
Familj: fru och tre barn, två söner och en dotter
Hobbies: kinaschack, läsning, skrivande

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.