"Skogens historia är också människornas"

Svensk historia är i ropet just nu, och här har skogen alltid spelat en viktig roll – socialt, ekonomiskt och kulturellt. Vi har pratat med Hans-Jöran Hildingsson, ordförande i Skogshistoriska Sällskapet, för att ta reda på mer.

Skogshistoriska Sällskapet verkar för att ta vara på och sprida kunskap om skogens och skogsbrukets historia.

– Det är lätt att ha en romantiserad bild av hur skogsbruket såg ut före 1950-talet, att det var småskaligt, man gick med handverktyg och tog ner träd efter behov. Men samtidigt har vi behandlat skogen rätt hårt under århundraden genom bergsbruket, kolningen, svedjebruket och skogsbetet. Det var först i början på 1900-talet som man började jobba mer ordnat med exempelvis återväxt, berättar Hans-Jöran Hildingsson.

Enorm teknisk utveckling och rationalisering

När den första skogsvårdslagen kom i Sverige 1903, var det efter en tid med omfattande avverkningar. Bristen på skog gjorde att stora ljunghedar hade brett ut sig i bland annat Halland och Bohuslän. 20 år senare förstärktes skogsvårds­lagstiftningen till att omfatta även skyddet av växande skog.

– Från 1950-talet och framåt hände det mycket inom skogsbruket. I framförallt storskogsbruket gick man successivt från motorsåg till att avverka skog maskinellt. Under min skogsutbildning i början på 1970-talet levde devisen ”Ingen hand på virket och ingen fot på marken”. Det var en enorm teknisk utveckling och framgångs­rik rationalisering under andra halvan av 1900-talet. Med det följde en ökad storskalighet i skogsbruket.

De stora protesternas tid

1960- och 70-talet går till historien som de stora protesternas tid i den svenska skogsnäringen. Både miljöorganisationer och privatpersoner protesterade mot den kemiska lövslybekämpningen med hormoslyr och mot trakthyggesbruket och de på den tiden mycket stora hyggena.

– En katalysator var boken Tyst vår av Rachel Carson som kom ut 1963 och visade på riskerna med bekämpningsmedel i jordbruket. Idag känns det nästan osannolikt hur vi då med flygbesprutning behandlade stora föryngringsytor med fenoxisyror för att få bort lövet. Men det var också med den tidens kunskaper som grund.

Hans-Jöran Hildingsson berättar att naturvårdsdebatten var ständigt aktuell under den här perioden. Med ny skogsvårdslag 1993 jämställdes produktion och miljö och man började också prata mer om skogarnas biologiska kvaliteter och mångfald av arter. Sedan kom skogscertifiering enligt FSC och PEFC som ytterligare reglerade olika hänsyns­taganden i skogsbrukandet på mer frivillig basis.

Varför är det viktigt att sprida kunskap om skogshistoria?

– Min övertygelse är att ökade kunskaper om – och förståelse för – skogens historia och det skogliga kulturarvet kan bidra till att nyansera debatten om skogen som ofta är polariserad idag. Skogens historia är också människornas historia.

Historielösheten känns påtaglig emellanåt. Därför är det extra viktigt att visa på skogens betydelse i historien och levandegöra detta på olika sätt.

Hur kan den som vill lära sig mer om svensk skogshistoria gå tillväga?

– Vi i Skogshistoriska Sällskapet berättar om alla olika skogshistoriska företeelser i Skogshistoriska Tidender och i vår årsskrift. Alla artiklar finns även tillgängliga på vår webbsida skogshistoria.se. Där finns också en förteckning över litteratur med skogshistorisk inriktning. Och det är en hel del. Jag vill gärna lyfta fram Gunnar Wetterbergs bok TRÄD – en vandring i svenska skogen. Han tränger in i den svenska skogshistorien och tar upp det mesta från samspelet mellan människan och skogen, medeltiden, skogsindustrins genombrott och skogens framtid som kolsänka. Boken utgör för övrigt grundlitteraturen i den studiecirkel­verksamhet som Studieförbundet Vuxenskolan nyligen startat i samarbete med Föreningen Skogen.

Text: Sara Steinholtz Sparby