Historikern Gunnar Wetterberg: "Skogssektorn har framtiden för sig"
Ända sedan isen smälte har människan levt i och av skogen. Så vad händer med skogen och skogssektorn när allt fler människor flyttar till städerna? I jakt på svar har vi följt med historikern och författaren Gunnar Wetterberg på en tidsresa genom den svenska skogen.
Sverige skapades ur skogen, vår välfärd är byggd av trä och träden kan vara nyckeln till att lösa några av framtidens svåraste frågor. De här tre meningarna inleder prologen i historikern och författaren Gunnar Wetterbergs bok ”Träd: en vandring i den svenska skogen.”
Boken tar avstamp i Hedenhös, när isen smält och människor började vandra från kontinenten upp till Norden. Därefter får vi följa hur människans relation till skogen successivt har utvecklats. Vi får lära oss om allt ifrån medeltidens sågkvarnar till massaindustrins genombrott.
– Av alla historiska böcker jag har skrivit är det här en av få där jag har varit tvungen att lära mig väldigt mycket nytt. Jag skaffade till och med en grundbok i marklära för att begripa allt med jordmån och sådana saker, berättar Gunnar Wetterberg.
Skogsintresse sedan barnsben
Den främsta anledningen till att han ville skriva boken var att han alltid har haft ett starkt intresse för skogen. Engagemanget väcktes redan under uppväxten när hans far satte en planta av varje svenskt träd vid familjens sommarstuga i syfte att lära sina barn om den svenska skogen. Intresset följde sedan med upp i vuxen ålder vilket resulterade i att Gunnar Wetterberg på 1990-talet investerade i egen skog. Utöver detta har han i sin yrkesroll även varit engagerad i skogliga frågor, bland annat när han jobbade på Finansdepartementet och deltog i den skogspolitiska utredningen som ledde till den nya skogsvårdslagen 1993.
– Trots att jag har samlat på mig mycket kunskap genom åren hade jag väldigt mycket nytt att lära när jag skrev den här boken. Det var verkligen ett givande arbete, berättar han.
400 000 arbetade i skogen
En av de saker som Gunnar Wetterberg tar upp i boken – och som han tror att många inte är medvetna om – är att arbetet i skogen nästan var helt manuellt ända fram till andra världskrigets slut.
– Man brukade skogen med yxa och såg och barkspade och häst. Det betydde att det var oerhört många människor som arbetade i skogen. Det finns beräkningar som visar att det under mellankrigstiden på 20-talet och 30-talet var omkring 400 000 människor som jobbade i skogen varje år, säger han.
Vidare berättar Gunnar Wetterberg att det dröjde ganska länge innan urbaniseringen kom att påverka skogsbruket på allvar.
– Urbaniseringen, som började i slutet av 1800-talet i Sverige, berörde inte skogsnäringen så mycket till en början. Självklart var det så att sågverken och massaindustrierna var viktiga delar av industrialiseringen, men själva skogsbruket mekaniseras inte förrän ganska långt senare. Så vid den här tidpunkten hade de allra flesta människor fortfarande släktningar som bodde och verkade i skogen, berättar han.
Skog och stad skiljs åt efter andra världskriget
Att skogen och den urbana världen skiljs åt och blir ”separata världar” skedde inte förrän efter andra världskrigets slut – på 1950-talet – då den svenska industrin fick vind i seglen och krävde mycket arbetskraft.
– Det var först under den här tiden som de små skogsbönderna från Norrland började flytta in till städerna för att ta jobb på Volvo och andra stora industrier, berättar Gunnar Wetterberg.
Det var också under den här tiden – och först då – som arbetskraften i skogen minskade och en stor omställning och mekanisering inom skogsbruket påbörjades.
– Först på 50-talet blev skogsbruket väldigt annorlunda och mekaniserat. Det har givetvis lett till att antalet människor som jobbar i skogen i dag bara är en bråkdel mot hur det såg ut förr i tiden.
Skogsnäringen får fart i södra Sverige
Samtidigt, tillägger Gunnar Wetterberg, pågick en parallell utveckling i södra Sverige under den här tidsepoken. Förr hade nämligen skogsbruket varit väldigt begränsat till norra Sverige och Bergslagen. Men efter andra världskrigets slut började man bruka skogen som en näring även i södra Sverige, där många små skogsägare fick igång sin verksamhet.
– Man kan säga att det pågick en ganska splittrad utveckling på olika håll i landet under den här perioden, berättar Gunnar Wetterberg.
Deppigt på 70-talet
Så hur ser framtiden ut – hur påverkas skogssektorn av att den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning bor i städer, och hur ska intresset för – och kunskapen om – skogen vidmakthållas och utvecklas?
Gunnar Wetterberg har givetvis inte något facit. Däremot är det här en fråga som han är väldigt intresserad av och därför har tillägnat ganska stort utrymme i sin bok.
– Det som var väldigt slående när jag gick igenom allt material till boken var att man på 70-talet var ganska deppiga inom skogsbruket. Då hade nya material trängt ut träet från många användningsområden och det fanns ett tvivel om näringens framtid. Vissa menade till och med att det inte lönade sig att satsa på ett uthålligt skogsbruk. Istället skulle man hugga träden så fort man kunde för att få betalt för det. I dag har vi en omvänd situation. Vi hittar nya användningsområden för trä hela tiden. Det är till och med möjligt att vår egen skogstillväxt inte kommer att räcka till. Det är en spännande utveckling, säger Gunnar Wetterberg.
Skogens roll i framtiden
Nya användningsområden, I kombination med skogens viktiga funktion som kolsänka och källa till förnyelsebar råvara, tror Gunnar Wetterberg är några av skälen till att skogen även i framtiden kommer att vara helt avgörande för oss människor och för samhällsekonomin. Detta tror han också kommer att driva människor till att även fortsättningsvis vara intresserade av och utbilda sig inom skogsnäringen, om än i nya former.
– Jag är med i Ingenjörsvetenskapsakademin och nyligen arrangerades en sammankomst och specialvisning på KTH om Wallenbergstiftelsens skogsprojekt som jag var med på. Totalt visades 15 stationer med helt nya tillämpningar av teknik där trä används som råvara. Det var något av det häftigaste jag har sett. Skulle endast en handfull av dessa projekt bli verklighet är det en sensation, säger han.
Avslutningsvis tillägger Gunnar Wetterberg att även om vi flyttar längre och längre bort från skogen så behöver det inte vara ett hinder för att kunskapen och intresset för att jobba i skogen förs vidare.
– Den utbildning som krävs för att vara självverksam skogsägare, som jag är, är inte jätteavancerad. Där kan man tänka sig att det går att ordna onlinekurser så att folk på det sättet kan plocka upp mer av kunskaperna på egen hand. Jag både hoppas och tror att många även i framtiden kommer att upptäcka hur fint det är att vara ute och jobba i skogen.
Text: Malin Letser
Dela
Vill du prenumerera...
...på vårt nyhetsbrev?
Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.
...på Tidningen Skogsvärden?
Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.