Gå till innehåll

God vilja nyckel till utveckling

Forskaren Louise Eriksson, riksdagspolitikern Johan Hultberg, Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och Skogssällskapets vd Calle Nordqvist. Foto: Sigrid Malmgren

I panelen deltog (från vänster) Louise Eriksson, forskare i miljöpsykologi vid Umeå universitet, Johan Hultberg, moderat riksdagspolitiker, Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande och Calle Nordqvist, Skogssällskapets vd. Foto: Sigrid Malmgren

Hur stimuleras skogsägare att göra bra saker med sin skog? Vilka blir konsekvenserna om samhället inte tar tillvara skogsägarens goda vilja? Skogsvärden samlade fyra personer med olika perspektiv på skogsägande för ett samtal om detta.

Deltagarna fick först beskriva den förflyttning de vill se i privata skogsägares sätt att bruka sin skog.

Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen, vill se samma uppslutning kring det nationella miljömålet ”levande skogar” om biologisk mångfald, som för klimatmålet, där näringsliv och politik är med på noterna. En viktig förflyttning blir då att gå mot ökad användning av hyggesfria metoder.

Vi behöver sluta avverka skogar som skulle behöva skyddas.

– Vi behöver sluta avverka skogar som skulle behöva skyddas. De hyggesfria metoderna behöver beforskas och prövas och det handlar inte om en metod utan en uppsjö av metoder som kan göra mer för att arters livsmiljöer ska finnas kvar.

Calle Nordqvist, Skogssällskapets vd, tycker att skogsbruket i stort sett har hittat en bra balans mellan skogsproduktion och miljö. Han vill se mer aktiv skötsel av så kallade NS-bestånd, ett klimatanpassat sätt att tänka kring skötselmetoder och trädslagsval och en utvecklad dialog mellan skogsbruket och samhället.

– Vi pratar i dag om hyggen med samma begrepp som på 70-talet, trots att det i dag är något helt annat än då, säger han.

Johan Hultberg, riksdagsledamot (M), tidigare medlem av miljö- och jordbruksutskottet, nu EU-nämnden, vill se fortsatt frihet under ansvar, färre körskador, fler trädslag och en mer öppen skogssektor.

– Förgraningen är ett bekymmer som kopplar både till klimatet och den biologiska mångfalden. Jag är också bekymrad över det allt högre tonläget i debatten som ifrågasätter den grundläggande modellen med skogsägarens frihet under ansvar. Sen skulle jag vilja se en ökad öppenhet i skogssektorn. Jag har mött skogsägare som velat testa en ny skötselmetod och haft svårt att få hjälp med det.

Calle Nordqvist, Louise Eriksson, Johan Hultberg och Johanna Sandahl i samtal om hur skogsägarnas goda vilja kan tas tillvara. Foto: Sigrid Malmgren

Calle Nordqvist, Louise Eriksson, Johan Hultberg och Johanna Sandahl i samtal. Johan Hultberg vill se fortsatt frihet under ansvar, färre körskador, fler trädslag och en mer öppen skogssektor. Foto: Sigrid Malmgren

Stimulera skogsägare till varierad skogsskötsel

I den senaste skogspolitiska propositionen från 2008 öppnade dåvarande regeringen för att ge skogsägarna stor frihet i valet av brukningsmetoder, eftersom det förmodas bidra till variation i skogsbruket. Deltagarna fick berätta hur de i sina roller kan stimulera privata skogsägare att variera skogsskötseln.

Johanna Sandahl:
– Vi kan opinionsbilda och visa på goda exempel. Vi delar också ut ett skogspris till skogsägare som vi tycker är föredömliga. Sen jobbar vi mycket med grön konsumentmakt, där efterfrågan på virke och pappersprodukter kommer in.

Calle Nordqvist ser att Skogssällskapet har en tydlig roll när det gäller att stimulera variationsrikt skogsbruk.

– Vi hjälper skogsägare att nå sina egna mål genom att se till att skötseln förverkligar målsättningarna. Vi inspirerar genom goda exempel på våra egna fastigheter och genom finansiering av forskning och förmedling av forskningsresultat om hur man bedriver skogsbruk med en kombination av olika mål.

Biodiversitet kan bli ekonomisk risk

Johan Hultberg vill att politikerna ska hålla lagom distans och inte tro att de sitter inne med alla svar kring hur variationen kan öka. Han vill förflytta diskussionen från antal skyddade hektar till hur virkesproduktion kan förenas med biodiversitet i brukandet. Det krävs också nya industristrukturer om fler ska vilja odla lövträd och vänta med att avverka.

– Då måste det finnas en industri som värdesätter grova träd, som sågar löv och så vidare. En utmaning med alternativa skötselmetoder är att även om de ger virke med hög kvalitet så finns inte alltid en industri som värdesätter det, säger han.

Han är bekymrad över att – som han säger – många skogsägare som tagit stort ansvar och skapat naturvärden känner att de blir straffade av samhället genom avverkningsförbud och reservatsbildningar.

– Då börjar man städa på hyggena och då har biodiversiteten blivit en ekonomisk risk. Det är förödande, säger han.

Johanna Sandahl instämmer:
– Det här är ju något man hör om, och jag vet inte om det finns siffor på att det faktiskt sker, men det är otroligt sorgligt om skogsägare går ut i skogen och tar bort naturvärden för att kunna avverka det som borde skyddas.

– Jag tror att det är otroligt ovanligt, men det börjar diskuteras allt mer, säger Johan Hultberg.

"Psykologiskt ägande"

Louise Eriksson, forskare i miljöpsykologi vid Umeå universitet. Foto: Sigrid Malmgren

Louise Eriksson menar att för många krav kan leda till så kallad ”reactance”. Foto: Sigrid Malmgren

Louise Eriksson, som forskar inom miljöpsyko­logi vid Umeå universitet och Kristian­stads högskola, känner igen resonemanget från sin forskning.

– Även jag har hört i intervjuer med skogsägare att man pratar – åtminstone som en jargong – om att det inte går att bevara skog för att det finns risk att staten kommer och vill göra det till ett skyddat område.

Hon berättar om forskning kring ”psykologiskt ägande” som visar att vid sidan av formellt ägande kan människor bygga upp en relation till något de äger. Relationen, exempelvis till skogen, innebär att det blir viktigt att kunna råda över den och att man blir beredd att investera tid och pengar och skaffa sig mer kunskap. Skogen blir en del av ens identitet och just därför kan nya krav utifrån bli svåra att hantera.

– Det blir som att någon går in i personen man är och säger att man inte får bestämma längre. Så kan det vara för skogsägare som har byggt upp naturvärden som någon sedan säger att de inte längre får sköta. Då finns risk för stress och frustration, men också så kallad ”reactance”: att människor gör tvärtom som motreaktion när deras frihet inskränks för mycket.

Nya regler upplevs hotfulla

Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen. Foto: Sigrid Malmgren

Johanna Sandahl på Naturskyddsföreningen trycker på att det är summan av alla skogsägares agerande som avgör om vi lyckas bevara den biologiska mångfalden. Foto: Sigrid Malmgren

Louise Erikssons egna forskningsresultat berättar om de hot skogsägare upplever mot sitt brukande. Först kommer storm och på andra plats politiska beslut, till exempel regleringar av naturvården. Hon understryker att biodiversitet inte är oviktigt för skogsägare. Känslan av hot handlar snarare om att nya regler stör planeringen.

– Skogsägarna är väldigt olika, men om man generaliserar så ser skogsägare ofta det som riskfyllt att göra stora avsteg från hur de har skött skogen under alla år. Risken kan vara att inte få skogsbruket att gå ihop ekonomiskt, säger hon.

Johanna Sandahl frågar Louise Eriksson hur man skulle kunna få skogsägare att ändra sitt sätt att bruka skogen, trots att det kan kännas riskfyllt.

– Ekonomiska incitament tror jag skulle fungera. Det används ofta för att starta en förändring, men är förstås också en kostnadsfråga. Skogsägaren behöver också kunskap och tro på idén om ökad variation i skogsbruksmetoderna, säger Louise Eriksson.

Calle Nordqvist vill att samhället ska visa förtroende för markägare som vill testa nya metoder eller avsätta mark till naturvårdsändamål.

– Samhället behöver visa att det är bra. Det farliga är om de som vågar testa nytt får smäll på fingrarna genom att staten tar över och säger att markägaren inte får fortsätta förvalta områden med höga värden som han eller hon själv har skapat, säger han.

Gradvisa förändringar lättare att genomföra

Johanna Sandahl svarar att det är summan av alla skogsägares agerande som avgör om vi lyckas bevara den biologiska mångfalden. En enskild skogsägare kan inte hållas ansvarig för helheten, menar hon.

– Det är ju regering och riksdag som har det yttersta ansvaret för att miljömålen nås, så staten måste ju i någon utsträckning styra. Sen måste man diskutera i vilken utsträckning och på vilket sätt – genom att avsätta mark, eller genom att bruka på ett annat sätt.

Louise Eriksson tror att det är viktigt att ha förståelse för psykologiskt ägande och risken för ”reactance” om man vill stimulera beteendeförändringar hos privata skogsägare.

– Gradvisa förändringar kommer att vara lättare att genomföra än kraftiga förändringar. Och om Skogsstyrelsen är ute hos skogsägare och pratar om höga naturvärden måste man också ge kunskap om varför det är just på den aktuella platsen de högre naturvärdena behöver utvecklas, säger hon.

– Jag tror att många skogsägare har en känsla av stolthet över det man äger och brukar, att man gjort det i generationer, och då är det klart att många provoceras om staten går ut och säger att du inte är kapabel att ta det ansvaret. Därför tror jag att det är så viktigt att man gör det i dialog i största möjliga utsträckning, avslutar Johan Hultberg.

Text: Malin von Essen

I samtalet deltog:

 Johanna Sandahl

Gör: Ordförande Naturskydds­föreningen.

Tycker bäst om att göra i skogen: Min favoritsyssla i skogen är helt klart att plocka svamp.

Johan Hultberg

Gör: Riksdags­ledamot (M).

Tycker bäst om att göra i skogen: Att springa, helst på smala, slingrande stigar, eller att gå på promenad och upptäcktsfärd med mina barn.

Calle Nordqvist

Gör: Vd Skogssällskapet.

Tycker bäst om att göra i skogen: Att uppleva saker, gärna tillsammans med mina barn. Till exempel äventyret att tälta, lyckan att hitta ett svampställe eller spänningen i att se eller fälla ett vilt.

Louise Eriksson

Gör: Forskar inom miljöpsykologi vid Umeå universitet och Kristianstads högskola.

Tycker bäst om att göra i skogen: Inget slår en joggingtur på en stig eller skogsbilväg men en skogspromenad är också härligt.

Dela