Vi har gjort Sveriges skogar och skogsägare rikare sedan 1912. Våra erfarna rådgivare hjälper dig – oavsett om du vill maximera intäkter, jakt eller naturvärden.

Hos skogsägaren Fredrik Solgesjö ska bärriset ge ett rikt djurliv

Fredrik Solgesjö. Foto: Privat

"Att gynna bärriset är för mig en självklarhet – jag vill ju ha ett rikt djurliv på min fastighet", säger skogsägaren Fredrik Solgesjö. Foto: Privat

Rätt träd på rätt plats, tall och bärris i symbios
och ett foderskapande tänk i alla led. Skogsägaren
Fredrik Solgesjös främsta prioritet är att skapa
en harmoni mellan viltbruk och skogsbruk på sin
fastighet i S:t Annas skärgård.

I den inre delen av S:t Annas skärgård i Östergötland ligger Engelholm Säteri med anor från 1600-talet, en fastighet som består av drygt 1 000 hektar mark och 1 000 hektar vatten. Av marken ligger hälften på fastlandet och hälften på ett tiotal öar.

– Mina stora intressen är skog, jakt och natur, och jag har alltid varit fascinerad av gamla byggnader. Ända sedan jag var ung har jag drömt om att köpa en stor gård, och en herrgård har absolut stått högst upp på önskelistan. När jag fick möjlighet att köpa denna fastighet 2019 gick drömmen i uppfyllelse. Det är ett unikt, naturskönt läge med ett rikt växt- och djurliv – här kan jag verkligen leva ut mina intressen, säger Fredrik Solgesjö.

För honom är det viktigt att skapa goda förutsättningar för jakt och djurliv. Genom att sköta skogen så att bärriset gynnas ser han till att det finns en stor foderresurs på markerna.

– Två tredjedelar av skogen är bärskog, och mitt mål är att öka bärrisets utbredning ännu mer. Det är inte alla som förstår kopplingen mellan bärris och djurfoder, men det är faktiskt så att upp till 40 procent av vinterfödan för vilt, till exempel hjort och älg, kan bestå av bärris. Så att gynna bärriset är för mig en självklarhet – jag vill ju ha ett rikt djurliv på min fastighet.

På fastigheten finns det framför allt gott om blåbär, men även lingon, björnbär, slånbär, hagtorn, oxel och rönnbär. Något för både djur och människor med andra ord – men en rik bärskog är inte en självklarhet när det kommer till produktionsskogar. Det krävs en del jobb för att upprätthålla bärriset, berättar Fredrik Solgesjö.

– Nyckeln är ståndortsanpassning. Det är helt enkelt nödvändigt att vi sätter rätt trädslag på rätt mark för att gynna bärriset. Det är i tall- och blandskogar som det mesta av bärriset trivs, till skillnad från i granskog som ofta blir för tät och mörk. Därför är jag noga med att våga satsa på tall där det är tallmark, och att gynna lövet på fuktiga marker och i kantzoner. Det skapar en trevligare, ljusare skog att vistas i samtidigt som det blir mer foder till viltet då bärriset frodas i dessa miljöer.

Bärris och tall hör alltså ihop – men hur skyddar du tallarna från viltbete?

– Det är mycket snack om viltbetesskador, som att vilt är skadedjur, men det håller jag inte med om. Till stor del har många markägare skapat problemet själva eftersom man inte föryngrar med rätt trädslag på rätt mark. Återigen – ståndortsanpassning är a och o. Kan man skapa ljusa skogar med tall och löv gynnas bärriset vilket leder till mycket mat för viltet så att de inte i första hand betar av produktionsskogen. Då finns det annat att välja på.

Fredrik Solgesjös strategi är att försöka sprida ut betestrycket genom att satsa på framförallt tall och därigenom mer bärris.

– Nu är vi igång med att hugga bort granen i blandskogen, eftersom vi är lite rädda för granbarkborren och vill rädda virket i de äldre bestånden. Vi behåller en överhållen tallskärm som skapar en viss beskuggning så att bärriset kan fortleva. De tallarna vi sparar får mycket ljus och vatten, blir mer vindstabila och får en bra värdetillväxt om man behåller dem 12–15 år till. När vi sedan slutavverkar lämnar vi en fröträdsställning och markbereder försiktigt för att få till en självföryngring av tall.

Fördelen med självföryngring av tall är att man får enormt mycket mer tallplantor än vid plantering, och därmed finns det större marginaler när det kommer till viltbete, menar Fredrik Solgesjö.

– Ett visst svinn får man räkna med, de flesta viltarter gillar ju unga tallplantor. Men jag kan ändå vara trygg med att kunna få upp huvudstammarna som ska bilda beståndet, då jag med självföryngring kan få upp till 15 000 plantor, till skillnad från om jag hade planterat och kanske fått 2 000 plantor.

Förutom foder för viltet finns det många andra viktiga värden när det gäller att främja bärriset – som att gynna den biologiska mångfalden och skapa fina miljöer för besökare i skärgården, säger Fredrik Solgesjö.

– Att bedriva ett viltanpassat skogsbruk är högsta prioritet för mig. Här finns mycket vildsvin, rådjur, älg och dovhjort, och jag vill skapa de bästa förutsättningarna för djurlivet på fastigheten. Men det finns fler värden som är viktiga. Jag är väldigt intresserad av fåglar, och till exempel tjäder och orre uppskattar sammanhängande fältskikt med bärris. Dessutom gynnas friluftslivet, något jag tycker är extra viktigt i och med läget i skärgården. Hit kommer många på besök, och finns det bär är det ju en supertrevlig bonus.

Hur har samarbetet med Skogssällskapet fungerat?

– Det är i det viltanpassade skogsbruket som vi har funnit varandra. Skogssällskapet ligger i framkant i frågor om balansen mellan skog och vilt, och vet att viltet kan vara en värdefull resurs, precis som produktionsskogen. Det finns en helhetssyn kring hur man kan arbeta med att utveckla fastighetens alla värden som jag tycker många andra saknar. Dessutom har vi en samsyn kring vikten av ståndortsanpassning och betydelsen av bärris som viktig foderresurs för viltet. Vi tänker väldigt lika!

Text: Therese Johansson

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.