Gå till innehåll

Björken i folktron står för fruktsamhet, magi och lidande

En symbol för fruktsamhet. Men också för Jesu lidande. Björkens roll i svensk folktro och tradition är tusenårigoch inlindad i både magi och romantik.

Björken, en symbol för kvinnlighet. Illustration: Madelen Lindgren

Asken Yggdrasil. Majstången. Julgranen.

Träd har en lång och betydande roll i skapandet av traditioner och mytbildningar i Sverige. Inte minst björken, vars betydelse kan spåras ända tillbaka till fornnordiska traditioner.

Träddyrkan och tron på trädens magiska kraft är folkliga föreställningar som lever kvar i modern tid. En sådan är tron på livsträd – som lövträdet som planterades i samband med ett barns födelse, eller då någon trädde in i en ny livsfas.

Trädet ansågs stå i kontakt med ”sin” människa, och beroende på hur trädet växte skulle det ge en fingervisning om människans framtid. Ett prunkande, stolt växande träd innebar framgång, medan ett slokande träd varslade om sorg och bedrövelse.

En ansamling smågrenar på björken har gett upphov till begreppet marakvastar, eller häxkvastar. Grenansamlingen, som beror på svampangrepp, drabbar vanligen glasbjörkar och bildar en kvastliknande gren i trädet.

Förr trodde man att kvastarna uppkom på grund av att maran, ett väsen i den fornnordiska föreställningsvärlden, hade ridit trädet. Plockade man ner häxkvasten och hängde den ovanför dörren blev man skyddad från marans på-hälsningar.

Ytterligare ett exempel på en mer nutida tro på trädets kraft är riten träddragning, eller smöjning som den också kallas. Den var tänkt som en symbolisk pånyttfödelse. Genom att dra barn som drabbats av engelska sjukan genom håligheter och ihopväxta grenar i en björk trodde man långt in på 1900-talet att detta skulle bota barnen.

Förutom magiska krafter har träd också stort symbolvärde. Björken stod under asaguden Frejas beskydd och betydde fruktsamhet, lättsamhet och femininitet.

Den manliga motsvarigheten eken, kraftfull och manlig, stod under Tor eller Odins beskydd.

När Sverige kristnades blev björken fastlagsris, eller långfredagsris som det också kallades. Enligt traditionen skulle den som vaknade först på långfredagen bryta en bunt björkris, som de sovande sedan fick en omgång med för att påminna dem om frälsarens plågor.

Faktum är att dvärgbjörken har kallats just fredagsbjörk, eftersom den enligt legenden användes för att prygla Jesus. Om detta skriver självaste Carl von Linné i Flora lapponica från 1737.

I Finland används björkruskan i bastun, dels för att få upp blodcirkulationen, men dels eftersom bladen sägs mjuka upp huden samtidigt som de har antiseptisk verkan.

I Sverige har vi också en lång tradition av majstänger, eller midsommarstänger, vanligtvis smyckade med lövruskor från bland annat björk. Att den kallas för just majstång beror på att maj i majstång kommer från verbet maja som betyder ”smycka med löv”. Den resta stången tros vara en symbol för fruktbarhet, och traditionen har funnits dokumenterad i Sverige sedan 1600-talet.

Men det är inte bara till midsommar som björken används för att pynta med. Andra högtider där björken spelar roll är till exempel studentmottagningar och bröllop.

Björkdragning eller kryckeståt, som sker i samband med ett bröllop, är ett exempel. Det finns lokala varianter på hur detta sker, men en variant är att släkternas ungdomar eller män samlas när ett bröllop lysts och beger sig ut för att fälla den största björken de kan hitta. Björken placeras sedan på förstutrappan till brudens hem. Dagen efter får alla hjälpas åt att hugga ved eller tillverka ett bruks-föremål av timret, samtidigt som lysningen firas under dagarna tre. Ett slags lyckönskning som på vissa håll i landet förekommer än i dag.

TEXT: Susanna Johansson

Läs mer om björken:

Människan och floran Etnobiologi i Sverige del 2, (2005) av Håkan Tunón, Börge Pettersson och Mattias Iwarsson m. fl.

Björk Trädet, människan och naturen (2013) av Marit Stigsdotter och Bertil Hertzberg.

Dela